I en anmälan till JO klagade Peter N. på Socialnämnden i Hörby kommun. Han anförde att nämnden inte hade fattat något beslut med anledning av en ansökan om avlastning i hemmet som gjordes i oktober 2004.
En tjänsteman vid JO:s expedition inhämtade upplysningar från socialnämndens förvaltning. Därefter remitterades anmälan till socialnämnden för utredning och yttrande.
I ett remissvar anförde nämnden i huvudsak följande.
Under perioden 2004-04-27 - 2004-11-17 vistades den yngre och den äldre dottern i kontaktfamilj. Biståndet avslutades på föräldrarnas begäran.
När Peter N. 2004-11-17 ansökte om avlastning i hemmet i samband med att insatsen kontaktfamilj avslutades pågick en utredning hos privatläkarmottagning för äldre dottern född 1989 gällande frågan om det förelåg neuropsykiatriskt funktionshinder. Med anledning av detta avtalade socialnämnden med Peter N. att avvakta utredning om insats avlastning tills dottern född 1989 fick svar på sin utredning. I oktober ansökte Peter N. även om utredning av de två andra barnen vid privatläkarmottagning.
I början av december 2004 fick dottern född 1989 diagnosen autismspektrumstörning. Samtidigt som denna diagnos meddelades gjorde Peter N. ansökan om skolgång och boende på skolveckohem för dottern född 1989.
Samtidigt beslutades att ansökan om avlastning i hemmet skulle lämnas till omsorgen för att där utredas jml LSS.
- - -
I slutet av mars 2005 meddelade omsorgen till individ- och familjeomsorgen att ansökan gjord om avlastning i hemmet jml LSS endast skulle omfatta ett barn, dottern född 1989.
I mars 2005 beviljades dottern född 1989 boende på skolveckohem samt förlängning av insats kontaktperson. Familjen hade även gemensam familjebehandling. Socialnämnden har haft pågående insatser i familjen fram till sommaren 2006 i form av skolveckohem för dottern född 1989.
Utredning jml SoL skulle ha inletts avseende gjord ansökan vilket ej gjordes.
Det är att konstatera att felaktighet begåtts i handläggningen då det ej finns journalfört att besked från omsorgen inkommit angående hur de avsåg att handlägga ansökan som till dem vidarebefordrats av individ- och familjeomsorgen.
Individ- och familjeomsorgen skulle ha kontaktat familjen för att undersöka om ansökan om bistånd kvarstod varefter utredning skulle ha inletts om ansökan kvarstod.
Utredning skulle ha gjorts för att utröna vilka behov som kunde finnas i familjen och om de eventuella behoven, på bästa sätt, hade blivit tillgodosedda genom det bistånd som ansökan avsåg eller ej.
Då utredning avseende ansökan ej genomförts har ej heller något beslut tagits utifrån gjord ansökan.
Under denna tid har inte utredning om avlösning i hemmet genomförts och därmed har inget beslut fattats.
Peter N. yttrade sig över nämndens remissvar. Han gav därvid in och åberopade en skrivelse daterad den 7 juni 2005 från IFO-chefen Gunilla Kaij Bevheden. I skrivelsen upplyste hon Peter N. om att individ- och familjeomsorgsenheten hade fått besked om att omsorgsenheten skulle handlägga ansökan om avlastning endast beträffande den dotter som var född 1989. Individ- och familjeomsorgen skulle därför enligt skrivelsen inleda en utredning rörande ansökan om avlastning för de övriga hemmavarande barnen.
I sitt yttrande över remissvaret framförde Peter N. viss ytterligare kritik mot nämnden. Peter N. ifrågasatte även om nämnden hade åsidosatt sin sekretess genom att i sitt yttrande ta in vissa uppgifter om familjen som inte hade betydelse för JO:s granskning.
I en senare skrivelse till JO anförde Peter N. att förvaltningen hade medgett brister i handläggningen men att förvaltningen ännu inte hade kontaktat honom. En tjänsteman vid JO:s expedition inhämtade per telefon med Gunilla Kaij Bevheden att förvaltningen skulle kontakta Peter N.
Jag tog del av Länsstyrelsens i Skåne län beslut den 29 november 2005, dnr 701-1659-05, i ett tillsynsärende med anledning av klagomål från Peter N.
Av nämndens remissvar framgår bl.a. att nämndens enhet för individ- och familjeomsorg överlämnade ansökan om avlastning till den enhet som hos nämnden handlägger ärenden om insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Frågan om huruvida en ansökan om hjälp från socialnämnden skall prövas enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller LSS, har behandlats av Länsstyrelsen i Skåne län i beslutet den 29 november 2005. Länsstyrelsen anförde därvid bl.a. följande.
Alla har rätt att få sitt behov av bistånd enligt SoL utrett och bedömt. Om behov finns och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt ska bistånd beviljas. Personer som tillhör personkretsen i LSS har därutöver rätt till vissa insatser enligt 9 § LSS om behov finns och behovet faktiskt inte tillgodoses. Det är den enskilde som väljer vilken lagstiftning som ska prövas. Det förutsätter att den enskilde informeras på korrekt sätt om lagarnas innebörd och vilka för- och nackdelar olika val kan innebära.
Vad länsstyrelsen uttalade i beslutet äger tillämpning på handläggningen av Peter N:s ansökan om avlastning. Jag finner inte skäl att för egen del här närmare gå in på saken.
Nämnden har i sitt remissvar medgett att förvaltningen har brustit bl.a. vid kontakterna med familjen och att det har begåtts fel vid den formella handläggningen av ärendet vilket har fått till följd att något beslut inte fattades beträffande ansökan om avlastning. Det inträffade är givetvis inte tillfredsställande. Någon närmare förklaring till bristerna har inte lämnats. Med hänsyn till att nämnden har medgett att fel har begåtts har jag dock inte funnit skäl att utreda saken ytterligare.
När det rent allmänt gäller vilka uppgifter som en myndighet skall lämna till JO med anledning av en remiss, ligger det i sakens natur att det ofta kan finnas utrymme för olika uppfattningar om huruvida en viss uppgift kan ha betydelse för JO:s granskning. Vad Peter N. har anfört i denna del ger mig inte skäl att vidta någon åtgärd.
Vad som i övrigt har förekommit föranleder inte något uttalande från min sida.
Med den kritik som ligger i det anförda avslutas ärendet.
Senast uppdaterad: 2007-12-13
