Anmälan mot Gemensamma nämnden för familjerättsliga frågor i Sigtuna, Sollentuna och Upplands Väsby kommuner angående handläggningen av ett ärende rörande faderskap

Bakgrund och anmälan

S.D. har tillsammans med N. sonen E.D., född 1999 inom äktenskapet.

I en anmälan, som kom in till JO den 28 november 2007, framförde S.D. klagomål mot en tjänsteman vid familjerätten i Upplands Väsby kommun. S.D. anförde i sin anmälan bl.a. följande. Han kontaktade familjerättsbyrån i februari 2007 då han ville ha utrett om han var far till E.D. Han var på ett möte vid familjerättsbyrån den 12 mars 2007. Därefter hade han inte hört något från familjerättsbyrån trots att han upprepade gånger försökt att komma i kontakt med den ansvarige tjänstemannen.

Utredning

Anmälan remitterades till Gemensamma nämnden för familjerättsliga frågor i Sigtuna, Sollentuna och Upplands Väsby kommuner för utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälan. Nämnden inkom med yttrande i vilket bl.a. följande anfördes.

Information från utredaren

Utredaren, familjerättssekreterare Mats Dellenäng, säger att han efter mötet med S.D. kallade modern till ett möte på familjerättsbyrån den 2 april 2007. Hon kom inte och hördes inte av på annat sätt. Utifrån den samlade informationen som Mats Dellenäng hade gjorde han bedömningen att det inte var möjligt att utreda faderskapet då det visat sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för att bedöma faderskapsfrågan. Han informerade mannen om att modern inte hört av sig och att hon inte medverkade till utredning av faderskapet. Mats Dellenäng beklagar att mannen inte uppfattat detta.

Riktlinjer och lagrum

När ett faderskap ifrågasätts där faderskapspresumtion råder ska en förhandsbedömning göras. Lämpligheten i att göra en utredning ska då bedömas. Bedömningen ska göras utifrån samtal med modern och med mannen i äktenskapet. Av riktlinjerna i Socialstyrelsens handbok "Att fastställa faderskap" framgås att om modern inte vill medverka ska takt, tid och tålamod läggas ner på att få henne till att förstå vikten av att medverka.

Om man finner att utredning inte ska göras ska detta beslut fattas av nämnden. (10 kap. 5 § socialtjänstlagen). Det går inte att delegera till tjänsteman.

Bedömning

Det är uppenbart att familjrättsbyrån behöver se över rutinerna när det gäller förhandsbedömning då faderskapet ifrågasätts vid faderskapspresumtion. Den utredning som har genomförts kan anses vara alltför kortfattad och de regler som finns i 10 kap. 5 § socialtjänstlagen har åsidosatts. Att detta ändå har inträffat kan endast förklaras av att denna speciella ärendetyp är ovanlig.

S.D. kommer inom kort att kallas till ett nytt möte och modern kommer också att erhålla en ny tid. Om förhandsbedömningen då visar att utredning ska göras ska denna starta skyndsamt. Om förhandsbedömningen görs att utredning inte ska genomföras skall underlaget för bedömningen underställas Gemensamma nämnden för familjerättsliga frågor som har att fatta beslut i frågan.

S.D. bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning

Om modern är gift vid barnets födelse ska, enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken (FB), mannen i äktenskapet anses som barnets far. Av 2 § samma kapitel framgår att faderskapspresumtionen kan hävas antingen genom rättens förklaring att mannen i äktenskapet inte är far till barnet (första stycket) eller genom att mannen i äktenskapet godkänner annan mans bekräftelse av faderskapet (andra stycket).

I 2 kap. 9 § FB stadgas att om en viss man enligt 1 kap. 1 § FB ska anses som far till ett barn som står under någons vårdnad och barnet har hemvist i Sverige, ska socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna eller mannen begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan vara far till barnet. Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt denna paragraf eller att lägga ned en påbörjad utredning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut att inte påbörja en utredning eller lägga ned en påbörjad utredning ska fattas av nämnden och beslutanderätten kan inte delegeras (10 kap. 5 § socialtjänstlagen, 2001:453).

Såsom nämnden har konstaterat i sitt remissvar har handläggningen varit behäftad med brister i flera avseenden. Jag förutsätter att den aviserade översynen av rutinerna vid familjerättsbyrån, om så inte redan har skett, genomförs utan dröjsmål.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.