B.L. är född 1918 och lider av demens som innebär bl.a. att hon har ett mycket nedsatt närminne. Enligt ett beslut den 7 december 2005 beviljades hon bistånd i form av hemhjälp två gånger per dag och en gång på kvällen samt tillsyn två gånger per natt. B.L. beviljades även trygghetslarm. Beslutet gällde för tiden från den 7 december 2005 till den 31 december 2006.
Beslutet om hemhjälp verkställdes på så sätt att dottern M.L., som B.L. sedan 2005 bor tillsammans med, blev "anhöriganställd".
M.L. framförde i en anmälan, som kom in till JO den 12 juli 2007, klagomål mot stadsdelsförvaltningen angående handläggningen av ärendet om stödinsatser till hennes mor. Hon anförde i huvudsak följande. Hennes mor har sedan årsskiftet 2006/2007 ännu inte fått någon hjälp beviljad, inte ens trygghetslarm. Biståndshandläggarna begär att modern ska ansöka om hemtjänst på en viss blankett. Eftersom moderns hjälpbehov i stort sett är oförändrat sedan föregående år önskade M.L. att inget hembesök skulle göras när föregående års beslut skulle förnyas. Det kom trots det två biståndshandläggare på hembesök, med motiveringen att de måste träffa hennes mor för att kunna avgöra hennes hjälpbehov. Nu påstår en av biståndshandläggarna att de ändå inte kan avgöra detta om inte hennes mor i blanketten anger vilket hjälpbehov hon har. - M.L. framförde även klagomål angående bl.a. avgiften för hemhjälpen.
M.L. kompletterade sin anmälan genom att bl.a. ge in kopior av två brev ställda till henne och undertecknade av Irene Lidman, sektionschef inom äldreomsorgen. I breven, daterade den 10 april 2007 respektive den 8 maj 2007, anges att B.L. måste göra en skriftlig ansökan för att hennes hjälpbehov ska kunna utredas och beslut fattas.
En handläggare på JO:s expedition inhämtade i september 2007 upplysningar från stadsdelsförvaltningen per telefon och vissa handlingar angående bistånd till B.L. rekvirerades. Det framkom att ingen från förvaltningen haft någon kontakt med B.L. eller hennes dotter efter att brevet den 8 maj 2007 skickades.
Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd anmodades därefter att inkomma med utredning och yttrande angående det M.L. anfört i vissa delar av sin anmälan, nämligen det som redogjorts för ovan under rubriken Anmälan. Nämnden lämnade som sitt remissvar in ett tjänsteutlåtande som hade upprättats av enhetschefen Doris Modig. I utlåtandet anfördes följande.
Förvaltningens beskrivning i ärendet
[B.L.] bor tillsammans med sin dotter. [B.L.] har Alzheimers sjukdom och har behov av hjälp med matlagning, handling, städning och tvätt samt promenader och ledsagning. Hemhjälp beviljades fr.o.m. 2005-12-07 t.o.m. 2006-12-31 med insatser två gånger per dag en gång på kvällen samt tillsyn två gånger per natt. Ansökan om utökad hemhjälp avslogs 2006-02-15 eftersom hjälpbehovet inte hade förändrats, samt önskemål från dottern att bli anställd 40 tim/veckan. [B.L.] beviljades trygghetslarm och dottern blev anhöriganställd enligt den beräknade insatstiden 69,48 tim/månad. När ett beslut går ut gör alltid biståndshandläggaren hembesök för nyprövning. En utredning görs för att se om hjälpbehovet har förändrats. För hjälpinsatserna betalas en avgift som regleras utifrån den inkomst man har, samt inom vilken nivå insatserna utförs. Eftersom hjälpbehovet bedöms till 69,48 tim/månad kan en heltidsanställning för dotter inte beviljas.
Vid hembesöket 2007-01-15 förklarade biståndshandläggaren att beslutet för hjälpinsatserna gick ut 2006-12-31 och att ansökan och utredning om hjälpbehov måste göras för att hjälpinsatser och anställning ska fortlöpa. Dottern ville inte medverka till ansökan om fortsatta hjälpinsatser för sin mor. Hjälp och anställning avslutades.
M.L. yttrade sig över remissvaret.
Kommunen har enligt 2 kap. 2 § SoL det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Av lagen framgår vidare att socialnämnden har ett särskilt ansvar för vissa grupper av människor, bl.a. äldre. Socialnämnden ska enligt 5 kap. 5 § SoL verka för att äldre människor får goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Enligt 5 kap. 6 § SoL ska socialnämnden göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.
Det aktuella ärendet rör stödinsatser till B.L. som är en äldre kvinna med en demenssjukdom. Stadsdelsnämnden har därför enligt vad som redogjorts för ovan ett särskilt ansvar för att hennes behov av stöd och hjälp ska kunna tillgodoses.
Beslutet om hemhjälp upphörde att gälla den 31 december 2006. Ingenting i ärendet tyder på att B.L:s behov av hjälp då skulle ha minskat. Det kom dock, trots initiativ från stadsdelsförvaltningens sida, inte någon ansökan från B.L. om fortsatt bistånd. Orsaken synes ha varit att förvaltningen och M.L. inte kom överens i vissa frågor om "anhöriganställningen" och att M.L. därför inte ville medverka till att en ny ansökan gjordes. Detta har emellertid inte inneburit att nämnden utan vidare kunde avsluta ärendet rörande B.L. Jag finner det därför högst otillfredsställande att kontakten med B.L. upphörde på det sätt som skedde.
Enligt min mening borde nämnden efter en tid ha följt upp ärendet och eventuellt ha övervägt om det fanns skäl att aktualisera frågan om förordnande av god man för B.L. eftersom hon inte på egen hand syntes kunna tillvarata sina intressen (jfr 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen, 2001:937).
Jag förutsätter att stadsdelsnämnden, om den inte redan har gjort det, försöker klarlägga om B.L. har behov av insatser från socialtjänstens sida.
Vad som i övrigt har anförts av M.L. föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.
Ärendet avslutas med den kritik som har uttalats ovan.
Senast uppdaterad: 2008-11-05
