D.D. framförde i en anmälan, som kom in till JO den 12 november 2007, klagomål mot Vård- och omsorgsnämnden i Ulricehamns kommun angående handläggningen av en ansökan om försörjningsstöd. Hon var missnöjd med att hon inte fick ett beslut som hon kunde överklaga.
Föredraganden hos JO inhämtade inledningvis per telefon vissa upplysningar från vård- och omsorgsförvaltningen samt tog in journalanteckningarna i ärendet. Därefter anmodades Vård- och omsorgsnämnden att inkomma med utredning och yttrande över vad som framfördes i D.D:s anmälan till JO. Nämnden lämnade som sitt remissvar in en skrivelse, som hade upprättats av avdelningschefen Marie Christiansson. I skrivelsen anfördes, såvitt nu är av intresse, följande.
Utredning
D.D. blev aktuell på vård- och omsorgsförvaltningen i slutet av oktober 2007. Efter skriftlig ansökan om försörjningsstöd fick hon en besökstid hos en handläggare den 5 november. Vid besöket hade hon med sig en god vän som stöd och tolk. Under besöket framkom att D.D. kom från Karlskrona och att hon lämnat sin man. Hon hade ett personbevis som visade att hon var skriven i Karlskrona och hon uppgav [att hon] varit aktuell för försörjningsstöd där. Hon bodde nu tillfälligt hos sin väninna i Ulricehamn. Eftersom maken vistades i Karlskrona och hon varit aktuell för försörjningsstöd där tidigare ombads hon att kontakta socialtjänsten i Karlskrona och återkomma.
Den 6 november återkom väninnan per telefon till handläggaren. Enligt väninnan ville Karlskrona inte hjälpa D.D. Eftersom D.D. är gift är dock makarna försörjningsskyldiga för varandra. Saknar de försörjning ska de ansöka om bistånd tillsammans. Väninnan informerades om detta. Handläggaren informerade även väninnan om att socialtjänsten i Karlskrona kan ta kontakt med handläggaren i Ulricehamn och att D.D. ska återkomma efter detta.
Den 12 november stängdes akten då D.D. inte kontaktat handläggaren igen.
/- - -/
Yttrande
D.D. aktualiserades hos vård- och omsorgsförvaltningen genom skriftlig ansökan. När hon kom på sitt första besök visade det sig att hon hade svårigheter att kommunicera på svenska språket. Eftersom hon hade med sig en väninna under besöket kunde handläggaren ändå ställa frågor till henne. Under detta första besök framkom inga andra uppgifter än att hon lämnat sin man och hon saknade inkomster. Vid frågan om hon lämnat sin man p.g.a. missförhållanden i hemmet var svaret nej. Vid besöket hade D.D. inga handlingar med sig förutom ett personbevis. Enligt äktenskapsbalken har makar försörjningsskyldighet mot varandra varför D.D. ombads att kontakta maken och socialtjänsten i Karlskrona där de varit aktuella tidigare. Om hon saknade pengar fanns möjlighet att söka bistånd till tågresa. Handläggaren informerade också D.D. om att hon ville ha kontakt med socialtjänsten i Karlskrona för att en korrekt handläggning skulle kunna ske. Efter en telefonkontakt dagen efter hörde D.D. aldrig av sig igen.
/- - -/
Enligt förvaltningslagen ska alla ärenden där enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Myndigheten skall uttrycka sig lättbegripligt och även på andra sätt underlätta för den enskilde att ha kontakt med myndigheten. Om tolk behövs ska detta ordnas.
I förevarande fall kände nämnden inte till D.D:s språksvårigheter vid första besöket. När hon blev aktuell igen ordnades så att en tolk kunde vara med. På förvaltningen finns en handläggare för kvinnofridsfrågor. Om en handläggare för försörjningsstöd misstänker att en sökande kan vara utsatt för misshandel träder den särskilda handläggaren in i ärendet. I detta fall framkom inga skäl för handläggaren i kvinnofridsfrågor att medverka, varken före eller efter att tolk hade varit med.
/- - -/
D.D. gavs tillfälle att kommentera remissvaret.
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har enligt 4 kap. 1 § SoL rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Det är socialnämnden i den kommun som den enskilde vistas i som har det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller hon behöver. Kommunens skyldighet att pröva någons behov av bistånd påverkas inte av vistelsetidens längd. Socialtjänstens ansvar gäller även om en person vistas helt tillfälligt i kommunen. Den tid som han eller hon har vistats i kommunen kan dock påverka omfattningen av det bistånd som vistelsekommunen kan ha skyldighet att svara för. Jag kan i denna del rent allmänt hänvisa till Socialstyrelsens publikation Ekonomiskt bistånd - Stöd för rättstillämpning och handläggning av ärenden i den kommunala socialtjänsten, 2003, s. 122.
Vid socialtjänstens kontakter med allmänheten förekommer det ett en enskild får upplysningar om t.ex. efter vilka normer som nämnden fattar beslut för olika typer av bistånd. Om det inte står helt klart att den enskilde önskar endast upplysning om sin rätt till bistånd ska hans förfrågan uppfattas som en framställan om bistånd och således avgöras genom ett formellt beslut (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 218; särskilt s. 221).
D.D. gjorde i oktober 2007 en skriftlig ansökan om försörjningsstöd hos Vård- och omsorgsnämnden i Ulricehamns kommun. Handläggaren synes ha bedömt att det var socialtjänsten i Karlskrona kommun som i första hand skulle svara för D.D:s behov av bistånd. Med den utgångspunkten kan jag inte se att hon gjorde något fel när hon vid D.D:s besök den 5 november 2007 uppmanade D.D. att ansöka om bistånd i den kommunen.
Följande dag, den 6 november 2007, ringde D.D:s väninna, som hade varit med på besöket dagen innan, till handläggaren och uppgav att socialtjänsten i Karlskrona kommun inte ville hjälpa D.D. Handläggaren synes därvid ha förklarat att eftersom D.D. var gift och makarna var underhållsskyldiga mot varandra skulle de ansöka om bistånd tillsammans.
Den 12 november 2007 "stängdes akten" då D.D. inte hade hört av sig.
Efter väninnans telefonsamtal med handläggaren den 6 november 2007 måste det ha stått klart för handläggaren att D.D. inte hade fått någon hjälp av Karlskrona kommun. Såvitt har kommit fram i ärendet hade D.D. inte återkallat sin skriftliga ansökan om hjälp från Ulricehamns kommun. Handläggaren borde därför ha tagit kontakt med D.D. för att ge henne tillfälle att komplettera sin ansökan. Oavsett om någon komplettering kom in eller inte skulle handläggaren därefter ha sett till att ett formellt beslut beträffande D.D:s rätt till bistånd fattades. Om det beslutet hade gått D.D. emot hade hon haft möjlighet att få frågan om rätten till bistånd av Ulricehamns kommun prövad av domstol. Den enligt min mening alltför informella handläggningen av D.D:s ansökan innebar att hon betogs möjligheten till överprövning av handläggarens ställningstagande till hennes ansökan. I sammanhanget bör noteras att det av nämndens remissvar, i en del som inte har redovisats ovan, framgår bl.a. att D.D. i december 2007 återkom till förvaltningen med en begäran om bistånd. En utredning inleddes då och nämnden fattade ett beslut i ärendet den 17 januari 2008.
Med den kritik som innefattas i det anförda avslutas ärendet.
Senast uppdaterad: 2009-03-26
