I en anmälan till JO, med senare gjorda kompletteringar, framförde Marie Andersson klagomål mot "Lärarhögskolan/Lunds universitet", Socialnämnden i Höganäs kommun, Socialstyrelsen, regionala tillsynsenheten i Malmö, samt mot Vårdcentralen Nöbbelöv och Vårdcentralen Sjöcrona, båda inom Region Skåne. Vidare hemställde Marie Andersson bl.a. att JO skulle "utreda och åtgärda" ett antal polisärenden.
Marie Anderssons klagomål mot Socialnämnden i Höganäs kommun rörde bl.a. handläggningen av en ansökan om bistånd.
Klagomålen mot Socialstyrelsen avsåg handläggningen av ett tillsynsärende (dnr 44-926/2008).
Till anmälan och kompletteringarna fogade Marie Andersson ett antal handlingar.
Klagomålen mot Socialnämnden i Höganäs kommun avsåg bl.a. handläggningen av Marie Anderssons önskemål om att få disponera ett "eldrivet långsamt gående fordon". För att klarlägga hur hennes önskemål om att få disponera ett sådant fordon hade handlagts lånade JO in vissa handlingar från socialförvaltningen.
Av de handlingar som JO erhöll framgick bl.a. följande.
Den 1 februari 2008 hade Marie Andersson gett in en skrivelse till Höganäs kommun. Skrivelsens rubrik innehöll bl.a. följande. "Påminnelse i ärende rörande ansökan om visst bistånd /---/ ". Marie Andersson hade i skrivelsen anfört bl.a. att "Jag anhåller om att kommunen ställer ett sådant [fordon] till förfogande åt mig så länge jag [---] inte kan köra bil."
Som svar på Marie Anderssons skrivelse hade socialförvaltningen i ett brev den 11 februari 2008 upplyst henne om att "el-rullstol som hjälpmedel är [---] Region Skånes ansvar" och hänvisat henne till att vända sig dit.
Den 10 mars 2008 hade Marie Andersson gett in en ny skrivelse till förvaltningen i vilken hon anförde bl.a. att hon från Hjälpmedelscentralen hade fått förslag på lämpligt fordon samt att "kommunen har ännu inte presterat något konstruktivt alls. /---/ Min skriftliga anhållan till kommunen har öht inte behandlats."
Socialnämnden anmodades att göra en utredning och yttra sig över den formella handläggningen av Marie Anderssons begäran om hjälp med anskaffande av ett elfordon.
I remissyttrandet anförde socialnämnden följande.
/---/
Socialkontoret har lämnat upplysning såväl till Marie Andersson som till JO att el-rullstol hänförs till Region Skånes ansvarsområde. Tydlig hänvisning till handläggande arbetsterapeut hos Region Skåne har lämnats.
Socialnämnden har inte anledning att vidta några ytterligare åtgärder beträffande hjälp med anskaffande av ett elfordon.
Marie Andersson yttrade sig över remissvaret.
Med anledning av klagomålen mot Socialstyrelsen lånade JO in kopior av handlingarna i Socialstyrelsens, regionala tillsynsenheten i Malmö, tillsynsärende med dnr 44-926/2008.
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna har följt de regler som gäller för förfarandet. Som regel uttalar sig JO således inte om myndigheters bedömningar i enskilda fall, särskilt inte om bedömningarna kräver expertkunskaper i t.ex. medicin.
JO är dessutom ett extraordinärt tillsynsorgan som inte är avsett att ersätta den tillsyn som ankommer på andra.
Socialstyrelsen har i tillsynsärende med dnr 44-926/2008 fattat beslut i anledning av Marie Anderssons anmälan dit om brister i vård och behandling vid Nöbbelövs vårdcentral.
Mot bakgrund av det ovan anförda finner jag inte skäl att för egen del vidta någon åtgärd eller göra något uttalande i anledning av Marie Anderssons anmälan mot Vårdcentralen Nöbbelöv och Vårdcentralen Sjöcrona.
En tillsynsmyndighet har betydande frihet att själv bestämma om och hur en tillsynsutredning ska bedrivas. JO är som regel återhållsam med att uttala sig om de bedömningar och ställningstaganden som en tillsynsmyndighet har gjort i sin granskningsverksamhet. Det som Marie Andersson har anfört ger mig inte anledning att frångå den principen. Hennes klagomål mot Socialstyrelsen föranleder därför inte något uttalande från min sida.
När det gäller socialnämndens handläggning av Marie Anderssons framställan om att få disponera ett visst slags fordon vill jag anföra följande.
Vid en socialförvaltning kan givetvis uppstå situationer då en enskild i stället för ett formellt beslut får ett besked under hand. Ett sådant besked kan t.ex. avse efter vilka riktlinjer nämnden fattar beslut om olika typer av bistånd eller, som i förevarande fall, upplysning om vart den enskilde bör vända sig. Om det inte står helt klart att den enskilde endast önskar information, ska hans eller hennes begäran emellertid uppfattas som en framställan om bistånd och således avgöras i ett beslut (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 218).
Det ligger nära till hands att uppfatta Marie Anderssons skrivelse den 1 februari 2007 som en begäran om bistånd till att disponera ett slags eldrivet fordon. I vart fall borde det efter den skrivelse som Marie Andersson ingav den 10 mars 2008 ha stått klart att hon önskade få ett beslut i anledning av sin framställan. Enligt min mening borde den skrivelsen därför ha föranlett att hennes framställan hanterades som en ansökan om bistånd. Ställningstagandet att ansökan hade lämnats till fel myndighet och inte kunde prövas av Socialnämnden i Höganäs kommun borde alltså ha kommit till uttryck i ett formellt beslut.
Jag vill avslutningsvis tillägga följande.
Marie Andersson har uppgett att hon redan i oktober 2007 gjorde en muntlig framställan om bistånd per telefon. Denna uppgift har inte kommenterats av nämnden i remissvaret och i ärendet finns inte heller någon dokumentation om en muntlig biståndsansökan. Det framstår inte som meningsfullt att försöka utreda närmare vad som sades per telefon i oktober 2007. Jag vill ändå i sammanhanget erinra om att även en muntlig framställan om bistånd ska tas upp i ett ärende för att därefter utredas och avgöras genom ett formellt beslut.
Det som i övrigt har förekommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.
Ärendet avslutas.
Senast uppdaterad: 2009-04-07
