I en anmälan till JO klagade Arne Åsberg på proAros i Västerås kommun. Han uppgav att han har två barn, A., som har fyllt 18 år, och J., som är underårig, och som båda är placerade i familjehem. Arne Åsberg var missnöjd med att kommunen krävde honom på avgift för vården av A. trots att hon hade fyllt 18 år. Han ifrågasatte också om kommunen hade rätt att ta ut avgift beträffande J. eftersom hon är funktionshindrad. De svar han har fått från kommunen när han har vänt sig dit med sina synpunkter har inte varit tillfredsställande.
Till anmälan fogades två brev från Arne Åsberg till förvaltningen. Breven var daterade den 23 januari 2008 och den 25 februari 2008.
Socialförvaltningen proAros anmodades att inkomma med upplysningar över vad som framförts i Arne Åsbergs anmälan.
I ett remissvar anförde enhetschefen Elisabeth Kántor följande (åberopade bilagor har här utelämnats).
- - -
Arne Åsbergs döttrar A., f. 1989, och J., f. 1994, är efter beslut enligt socialtjänstlagen av Individ- och familjenämnden i Västerås placerade i familjehem och får alltså vård i ett annat hem än det egna.
Om ett barn genom en socialnämnds försorg får vård i ett annat hem än det egna, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning delta i kommunens kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver (8 kap. 1 § 2 st socialtjänstlagen, SoL). Motsvarande bestämmelse finns också för dem som får insatsen familjehem enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, (20 § LSS). Bestämmelser om hur ersättningen ska beräknas finns i 6 kap. 2-4 §§ socialtjänstförordningen. Av de sistnämnda bestämmelserna framgår att ersättningen för var och en av föräldrarna ska beräknas som om det gällde återbetalning till Försäkringskassan av utbetalt underhållstöd, lagen om underhållsstöd.
Föräldrarna ska få ett skriftligt beslut där det framgår enligt vilket lagrum kravet sker och det belopp som ska betalas. Nämndens beslut om vad en förälder ska betala är inte möjligt att överklaga med förvaltningsbesvär.
I Västerås tillämpas bifogad rutin i de fall kommunen kräver ersättning av föräldrarna (bilaga 1).
I nu aktuellt ärende har tjänsteman hos proAros efter delegation från individ- och familjenämnden beslutat att Arne Åsberg i skälig utsträckning ska bidra till kommunens kostnader för placeringen i familjehem för sina döttrar medan hans hustru [ - ] bedömts ha för låg inkomst för att behöva bidra till kostnaderna.
proAros har numera blivit uppmärksammad på att det i nu aktuellt ärende av misstag krävts ersättning för dottern A. som är född 1989, och alltså är myndig. Nytt beslut har därför nu fattats (se bilaga 2) och Västerås stad kommer att betala tillbaka för de två månader som Arne Åsberg betalat avseende dottern A. proAros har med anledning av detta också sett över sina rutiner så att inte misstaget att kräva ersättning också för myndiga barn skall kunna inträffa i framtiden.
Enligt Arne Åsbergs uppfattning har inte kommunen heller rätt att kräva ersättning av föräldrar till ett familjehemsplacerat barn som har funktionshinder. Det finns inte några sådana restriktioner i lagstiftningen. Som nämnts tidigare finns ju en likalydande bestämmelse om föräldrars skyldighet att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för ett barn med funktionshinder som fått sin placering i ett familjehem genom beslut med stöd av LSS (20 § LSS).
proAros hävdar således att det är riktigt bedömt att Arne Åsberg är skyldig att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader avseende den underåriga dottern J:s familjehemsplacering i enlighet med de grunder regeringen föreskriver i 6 kap. 2-4 §§ socialtjänstförordningen.
Arne Åsberg bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.
Om ett barn genom socialnämndens försorg får vård i ett annat hem än det egna, är föräldrarna enligt 8 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver. Med ett barn avses, enligt 1 kap. 2 § SoL, den som är under 18 år. Socialnämnden har därför inte rätt att kräva att en förälder bidrar till kostnaden för familjehemsplacering av ett barn som har fyllt 18 år.
Förvaltningen har medgett att den begick ett misstag då Arne Åsberg genom beslut den 2 januari 2008 ålades att bidra till kostnaderna för A:s vistelse i familjehem. Jag har noterat att förvaltningen i ett nytt beslut den 15 april 2008 har upphävt det tidigare beslutet vad gäller A. och därvid anfört att återbetalning avseende de summor som i denna del erlagts av Arne Åsberg under perioden januari-mars 2008 kommer att ske.
Enligt Arne Åsbergs anmälan begärde han i ett brev till förvaltningen den 23 januari 2008 att få besked angående vilket lagstöd förvaltningen hade för besluten att han skulle bidra till kostnaderna för hans döttrars vistelse i familjehem. Vidare framgår att Arne Åsberg i ett brev den 25 februari samma år återigen begärde att förvaltningen skulle motivera sina beslut alternativt ändra desamma. Av anmälan framgår att Arne Åsberg blev muntligen kontaktad av beslutsfattaren först efter att det andra brevet hade inkommit till förvaltningen. Förvaltningen har inte kommenterat vad Arne Åsberg har anfört i denna del. Enligt min uppfattning borde dock förvaltningen rimligen ha kunna besvarat Arne Åsbergs brev tidigare än som skedde. Med hänsyn till att Arne Åsberg gav uttryck för uppfattningen att myndigheten saknade lagstöd för att ålägga honom att löpande bidra till kostnaderna för döttrarnas vistelse i familjehemmen borde förvaltningen skyndsammare ha tagit ställning till om Arne Åsbergs uppfattning skulle föranleda några åtgärder.
Vad Arne Åsberg i övrigt har framfört och vad som framkommit genom utredningen ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd från min sida.
Med den kritik som ligger i det ovan anförda avslutas ärendet.
Senast uppdaterad: 2009-06-23
