I en anmälan som kom in till JO den 26 juni 2008 framförde Eva B. klagomål mot Socialnämnden i Sundsvalls kommun. Klagomålen rörde handläggningen av en ansökan om ansvarsförbindelse avseende vårdvistelse. Eva B. var bl.a. missnöjd med att avslagsbeslutet meddelats så sent att det inte fanns tid att överklaga.
Inledningsvis inhämtades och granskades handlingarna i ärendet angående Eva B:s ansökan om ansvarsförbindelse.
Därefter anmodades Socialnämnden i Sundsvalls kommun att inkomma med utredning och yttrande över handläggningstiden i ärendet.
Som sitt remissvar ingav nämnden en skrivelse som hade upprättats av områdeschefen Heléne Nylander. I skrivelsen anfördes följande.
Eva B. kontaktade socialtjänsten i Sundsvall i februari 2008. Kontakten bedömdes som ett rådgivande samtal inför en planering av eventuell vårdvistelse från juni 2008.
Eva avtjänade ett fängelsestraff på 10 månader och 20 dagar på anstalten Färingsö i Stockholm.
Den huvudsakliga anledningen till vårdvistelsen var att Eva ville genomgå en ADHD-utredning. Hon informerades via telefonen att ADHD-utredningar genomförs av Landstinget i Västernorrland och inte är något som brukar bekostas av socialtjänsten, men inget beslut lämnades eftersom det var aktuellt med vårdvistelsen först i juni månad.
Formell ansökan om vårdvistelse på Husinge kom via fax till socialtjänsten 080410. Handläggaren hade telefonkontakt med Eva B. 080417 där hon åter informerades om svårigheten att beviljas behandling på Husinge om utredningen skulle komma att visa på att behovet eventuellt skulle kunna tillgodoses på hemmaplan. Socialtjänsten skulle återkomma med ett beslut efter utredning och behovsprövning.
Efter utredning bedömdes att behandling av Eva B:s missbruksproblem kunde tillgodoses genom kvinnobehandlingen Linan i Sundsvall eftersom hon bedömdes kunna tillgodogöra sig en 12-stegsbehandling.
Vad beträffar en utredning för eventuell ADHD ansågs denna kunna tillgodoses via landstinget på ett tillfredsställande sätt.
Det framkom inga särskilda skäl som talade mot denna planering.
Den formella ansökan om kostnadsansvar för behandling på Husinge inkom till socialtjänsten 080410 och beslut om avslag meddelades Eva B. 080604.
En utredningstid på knappt två månader bedömer undertecknad vara en skälig tid utifrån att socialtjänsten saknade tillräcklig kännedom om Eva B. sedan tidigare.
Under utredningstiden informerades Eva B. om att socialtjänsten ställde sig tveksam till den sökta behandlingen men beslut kunde inte fattas innan utredningen kunnat slutföras.
080623 meddelar anstalten att de varit i kontakt med Lejongårdar AB för att få till stånd en ADHD-utredning under sista månaden innan villkorlig frigivning. Detta var anstaltens egen planering utan medverkan från socialtjänsten. Utifrån svårigheten att hitta familjehem till Eva B. under ADHD-utredningen blev vistelsen framskjuten, vilket innebar att socialtjänsten tvingades stå för en veckas behandlingskostnad för att möjliggöra för Eva att slutföra kriminalvårdens planering.
Eva påbörjade behandling på kvinnobehandlingen Linan i Sundsvall i direkt anslutning till frigivningen. Behandlingen har fortskridit med mycket positivt resultat för Eva.
Socialtjänsten i Sundsvall gör alltid individuell behovsprövning. I de fall sökanden bedöms kunna tillgodogöra sig en 12-stegsbehandling beviljas denna på de behandlingshem som drivs i kommunens egen regi, om inte särskilda skäl talar mot en behandling i hemkommunen.
Om en 12-stegsbehandling bedöms som olämplig erbjuds behandling på externa behandlingshem vilka Sundsvalls kommun tecknat ramavtal med.
I lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) finns bestämmelser om kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse.
För att minska risken för att en intagen återfaller i brott och för att även i övrigt underlätta den intagnes anpassning till samhället, får han eller hon enligt 54 § KvaL beviljas vistelse utanför anstalt genom bl.a. vårdvistelse.
Vårdvistelse innebär att den intagne är placerad i ett sådant hem som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Vårdvistelse får beviljas den som har behov av vård eller behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel eller mot något annat särskilt förhållande som kan antas ha samband med hans eller hennes brottslighet, om det inte finns någon beaktansvärd risk för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt allvarligt missköta sig (56 § KvaL).
Det är Kriminalvården som, efter utredning av den intagnes vårdbehov och möjlighet att tillgodogöra sig den tänkta vården, fattar beslut om vårdvistelse ska beviljas. Det är emellertid viktigt att även socialtjänsten är delaktig och medverkar i planeringen (se prop. 2005:06:123 s. 30). Kriminalvården tar därför som regel kontakt med socialtjänsten när fråga om vårdvistelse uppkommer. I de ärenden där vårdvistelsen beräknas fortsätta efter den villkorliga frigivningen begär Kriminalvården ofta en ansvarsförbindelse av socialtjänsten.
______________________
Nämnden har i sitt remissvar anfört att Eva B:s skriftliga ansökan om ansvarsförbindelse kom in till socialförvaltningen den 10 april 2008. Beslut med anledning av ansökan fattades den 5 juni 2008. Nämnden har i remissvaret ansett att utredningstiden därmed uppgått till "knappt två månader" och att den tiden framstår som skälig med hänsyn till att nämnden inte sedan tidigare hade "tillräcklig kännedom om Eva B."
Av socialförvaltningens akt framgår emellertid att utredningen beträffande Eva B:s vårdvistelse inleddes redan den 13 februari 2008. I en journalanteckning den 18 februari 2008 anges att Eva B. muntligen per telefon "ansöker om vårdvistelse from juni". Ärendets öppnandedatum och den nämnda anteckningen talar med styrka för att Eva B. redan i februari 2008 ansökte om ansvarsförbindelse avseende vårdvistelse.
Nämndens remissvar tyder på att man på förvaltningen i ett tidigt skede gjorde bedömningen att det sökta biståndet inte kunde beviljas. Ett avslagsbeslut lämnades dock inte "eftersom det var aktuellt med vårdvistelsen först i juni månad". Denna inställning framstår som märklig. Just eftersom Eva B:s ansökan gällde en behandling som hon avsåg att genomgå under en viss begränsad tidsperiod var det naturligtvis särskilt viktigt att ärendet handlades med viss skyndsamhet. Så snart det stod klart att ansökan inte kunde beviljas borde givetvis ett avslagsbeslut ha meddelats.
Det är, som framgått ovan, i regel Kriminalvården som vänder sig till socialtjänsten när fråga om ansvarsförbindelse uppkommer. En socialnämnd kan emellertid inte förhålla sig passiv om den intagne själv ansöker om ansvarsförbindelse. Enligt min mening borde Eva B:s framställan i februari 2008 därför ha föranlett förvaltningen att ta kontakt med Kriminalvården för att diskutera ärendets fortsatta handläggning. Några åtgärder från förvaltningens sida har emellertid inte vidtagits förrän i april 2008, då ärendets dåvarande handläggare ska ha informerat Eva B. om att det "ev. kan bli svårt att få detta beviljat". Vilka utredningsåtgärder som därefter vidtagits fram till det att avslagsbeslutet meddelades den 5 juni 2008 framgår inte av journalanteckningarna.
Sammanfattningsvis anser jag att ett beslut borde ha kunnat fattas tidigare än vad som blev fallet. Den passivitet som präglat handläggningen av ärendet har i praktiken berövat Eva B. möjligheten att få avslagsbeslutet överprövat av domstol. Det är inte tillfredsställande.
Vad som i övrigt förekommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.
Ärendet avslutas med den kritik som uttalats.
Senast uppdaterad: 2009-09-23
