Anmälan
Cathrina S. framförde i en anmälan, som inkom till JO den 10 mars 2009, klagomål mot Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun. Klagomålen avsåg handläggningen av vissa överklaganden i ett ärende enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) rörande hennes son K., född 1995. Hon anförde att nämnden hade underlåtit att vidarebefordra överklagandena till länsrätten.
Utredning
Journalanteckningar samt vissa andra handlingar inhämtades från socialförvaltningen. Av handlingarna framgick bl.a. följande.
Länsrätten beslutade den 22 februari 2008 att K. skulle beredas vård enligt 2 § LVU. Den 18 augusti 2008 gjorde nämnden ett övervägande enligt 13 § andra stycket LVU och fann att vård enligt LVU fortfarande behövdes. Den 14 oktober 2008 inkom en "ansökan om omprövning" av nämndens övervägande till Länsrätten i Stockholms län. I ansökan, som var daterad den 13 oktober 2008 och undertecknad av Cathrina S:s ombud, yrkades att vården av K. skulle upphöra. Länsrätten översände skrivelsen till nämnden. I mitten av januari 2009 gav Cathrina S:s ombud in ytterligare en ansökan om omprövning av övervägandet samt ett överklagande till nämnden. Den 9 mars 2009 beslutade nämnden om fortsatt vård av K. enligt LVU.
Nämnden anmodades att inkomma med utredning och yttrande beträffande handläggningen av den skrivelse, daterad den 13 oktober 2008, som Cathrina S:s ombud gav in till länsrätten och som länsrätten översände till nämnden.
Nämnden lämnade som sitt yttrande till JO dels en tjänsteskrivelse undertecknad av social- och omsorgschefen Karl Gudmundsson, dels en tjänsteskrivelse undertecknad av resultatområdeschefen Eva Pedersen-Wallin.
I skrivelsen som var undertecknad av Karl Gudmundsson anfördes bl.a. följande.
Bakgrund
Länsrätten i Stockholms län beslutade den 22 februari 2008 att bifalla nämndens ansökan om vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU avseende K. K. som inledningsvis var placerad i jourhem vistas sedan september 2008 i familjehem.
Den 18 augusti 2008 beslutade nämnden att godkänna ett övervägande av vården enligt 13 § andra stycket LVU avseende K. om fortsatt familjehemsvård.
Den 17 oktober 2008 inkom skrivelse till nämnden från moderns, Cathrina S., ombud daterad den 13 oktober 2008. Skrivelsen översändes från Länsrätten i Stockholms län till vilken skrivelsen var ställd. Av skrivelsen framgår att det är en ansökan om omprövning av nämndens beslut den 18 augusti 2008 och att modern överklagar detta beslut.
Skrivelsen daterad den 13 oktober 2008 uppfattades inte av nämnden som en begäran om vårdens upphörande utan som ett överklagande av nämndens övervägande den 18 augusti 2008. Därmed fanns inte något överklagbart beslut för nämnden att sända vidare till länsrätten för prövning. Detta meddelades moderns ombud den 6 november 2008.
Det inkom ytterligare en skrivelse från moderns ombud den 13 januari 2009. Vid denna tidpunkt tolkade nämnden skrivelsen som att ombudet avsåg en begäran om vårdens upphörande.
Nämnden tog i anledning av denna skrivelse upp ärendet till prövning den 9 mars 2009.
I skrivelsen som var undertecknad av Eva Pedersen-Wallin anfördes bl.a. följande.
Bakgrund
Den 8 januari 2008 beslutade nämnden att jourhemsplacera K. eftersom modern, Cathrina S., bedömdes brista i sin omsorgsförmåga. Eftersom bedömningen gjordes att behövlig vård inte kunde säkerställas på frivillig väg beslutade nämnden att ansöka om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Länsrätten i Stockholms län beslutade den 22 februari 2008 att bifalla nämndens ansökan om vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Länsrättens dom överklagades av Cathrina S. till Kammarrätten i Stockholm som den 26 maj 2008 avslog överklagandet. Cathrina S. överklagade domen till Regeringsrätten som den 16 juli 2008 beslutade att inte bevilja prövningstillstånd.
Nämnden beslutade den 30 juni 2008 att enligt 11 § LVU familjehemsplacera K. från den 1 augusti 2008. Efter en invänjningsperiod flyttade K. från jourhemmet till familjehemmet i september 2008.
Den 18 augusti 2008 beslutade nämnden att godkänna ett övervägande av vården enligt 13 § andra stycket LVU avseende K. om fortsatt familjehemsvård.
Den 17 oktober 2008 inkom skrivelse till nämnden från moderns ombud, Karl Potapoff daterad den 13 oktober 2008. Skrivelsen översändes från Länsrätten i Stockholms län till vilken skrivelsen var ställd. Av skrivelsen framgår att det är en ansökan om omprövning av nämndens beslut den 18 augusti 2008 och att modern överklagar detta beslut. Hon yrkar muntlig förhandling i målet.
Den 6 november 2008 kontaktar socialsekreterare länsrätten med anledning av den inkomna skrivelsen. Hon upplyses av länsrätten att ärendet är färdighanterat i länsrätten, och att socialtjänsten inte behöver agera i ärendet gällande skrivelsen. Skrivelsen uppfattas som ett överklagande av nämndens övervägande den 18 augusti 2008, vilket inte är något överklagbart beslut. Samma dag kontaktar socialsekreteraren Karl Potapoff och meddelar detta.
Den 13 januari 2009 inkommer ånyo till nämnden en skrivelse från Karl Potapoff daterad den 8 januari 2009. Av skrivelsen framgår att överklagandet från den 13 oktober 2008 upprepas och det hemställes att ärendet förs vidare för domstolsprövning. Med anledning av denna skrivelse kontaktar socialsekreterare kommunens jurist för rådgivning, som meddelar att ärendet skall tas upp till prövning i nämnden.
Den 12 februari inkommer Karl Potapoff med en ny skrivelse. Han uppger att den ansökan han ingett till länsrätten, om omprövning av beslutet den 18 augusti 2008, översänts från länsrätten till nämnden för yttrande. Nämnden har dock inte återsänt ansökan och någon prövning i domstol har därför inte kunnat ske. Han uppger vidare att handläggningen kan stå i strid med lag.
Nämnden inleder en utredning för omprövning av vården enligt 13 § LVU den 22 februari 2009. Utredningen slutförs den 1 mars 2009.
Den 9 mars 2009 beslutar social- och omsorgsnämndens utskott efter omprövning enligt 13 § LVU om fortsatt vård med stöd av LVU avseende K. i form av placering i familjehemmet. Nämnden bedömer att det som modern anfört som skäl för omprövning inte föranleder någon annan bedömning, utan vidhåller de omständigheter som åberopats vid prövning i länsrätten och kammarrätten.
Av journalanteckning den 18 mars 2009 framkommer att nämndens beslut mottagits av Karl Potapoff den 17 mars 2009. Något överklagande av nämndens beslut har inte inkommit.
Bemötande
Det förefaller för nämnden som att moderns ombud i ovan ärende har blandat ihop instituten med övervägande och omprövning enligt LVU.
Socialnämnden har en skyldighet att följa upp vården av barn som placeras i familjehem.
Om den unge vårdas med stöd av 2 § LVU, dvs. på grund av hemförhållanden som t.ex. brister i omsorgen hos föräldrarna, skall socialnämnden enligt 13 § andra stycket LVU minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs.
Ett övervägande innebär inte att något formellt beslut fattas. Vid ett övervägande redovisas en skriftlig framställan för nämnden. Denna framställan behöver inte kommuniceras med parterna. Övervägandet är att betrakta som en information eller anmälan till nämnden för att den skall hålla sig underrättad om vården (prop. 1989/90:28 s. 76). Det är först om nämnden finner anledning att ifrågasätta behovet av fortsatt vård som en prövning i nämnden skall ske.
Ett övervägande resulterar således inte i något överklagbart beslut. Motiveringen till detta är enligt förarbetena att det i miljöfallen kan skapa onödig oro och otrygghet hos såväl barnet och vårdnadshavaren som familjehemsföräldrarna att en gång i halvåret obligatoriskt behöva underkastas en prövning av vården.
Vårdas den unge med stöd av 3 § LVU skall vården enligt 13 § tredje stycket LVU istället omprövas inom sex månader från dagen för verkställigheten av vårdbeslutet och därefter inom sex månader från senaste omprövning. Vården skall vidare alltid omprövas då vårdnadshavaren eller den unge, om denne fyllt 15 år, begär det.
Omprövning av vården innebär att nämnden fattar ett formellt beslut. Detta beslut kan sedan överklagas av den enskilde. Förvaltningslagens regler om partsinsyn, kommunikation m.m. blir därmed tillämpliga. Om ett överklagande inkommer till nämnden skall detta sändas vidare till domstol för prövning.
Vid sidan om dessa institut om nämndens skyldighet att överväga och ompröva vården enligt LVU ligger det förhållande att en vårdnadshavare inkommer med en begäran att vården skall upphöra. Nämnden är då skyldig att fatta ett beslut i frågan. Detta beslut kan sedan överklagas till förvaltningsdomstol.
Om en sådan begäran om vårdens upphörande inkommer har nämnden en skyldighet att utan dröjsmål inleda utredning. Närmare bestämmelser om nämndens skyldighet att inleda utredning finns i 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) - SoL. Där stadgas bl.a. att nämnden utan dröjsmål skall inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.
Skrivelsen daterad den 13 oktober 2008 uppfattades inte av nämnden som en begäran om vårdens upphörande utan som ett överklagande av nämndens övervägande den 18 augusti 2008. Därmed har det inte funnits något överklagbart beslut för nämnden att sända vidare till länsrätten för prövning. Detta meddelades Karl Potapoff den 6 november 2008.
Det inkom ytterligare en skrivelse från moderns ombud den 13 januari 2009. Vid denna tidpunkt tolkade nämnden skrivelsen som att ombudet avsåg en begäran om vårdens upphörande. Nämnden tog i anledning av denna upp ärendet till prövning den 9 mars 2009.
Nämnden är medveten om att handläggningen, från det att det stod klart att ärendet skulle tas upp till prövning och till dess att nämnden inledde utredning den 22 februari 2009, har tagit lång tid. Det finns därför anledning att se över rutiner i samband med begäran om vårdens upphörande för att värna om rättssäkerheten, särskilt med beaktande av det krav på skyndsam handläggning som lagen uppställer.
Cathrina S. yttrade sig över remissvaret. Hon kom även in med en skrivelse där hon framförde klagomål mot vederbörande länsrätt och kammarrätt.
Bedömning
Av utredningen framgår att Cathrina S:s son vid tiden för anmälan vårdades enligt 2 § LVU. Om ett barn har beretts vård med stöd av denna bestämmelse ska nämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs (13 § andra stycket LVU). Nämndens övervägande utgör inte ett egentligt beslut och som nämnden har anfört kan ett sådant övervägande inte överklagas. Frågan om fortsatt vård kan också aktualiseras genom att en förälder till barnet begär att vården ska upphöra. En sådan begäran ska behandlas skyndsamt och föranleda ett formellt beslut från nämndens sida. Beslutet kan överklagas till länsrätten (41 § 2 LVU).
Ett överklagande av en socialnämnds beslut i fråga om fortsatt vård med stöd av LVU ska, enligt 23 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223), FL, ges in till nämnden. Den ska pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid (24 § FL). Om överklagandet inte avvisas ska överklagandet och övriga handlingar i ärendet överlämnas till länsrätten (25 § FL). Nämnden får inte avvisa ett överklagande av någon annan anledning än att det inkommit för sent. Det ankommer t.ex. inte på nämnden att ta ställning till om det beslut som nämnden har fattat kan överklagas eller ej. Den prövningen ankommer på länsrätten.
I förevarande fall gjorde nämnden den 18 augusti 2008 ett övervägande enligt 13 § andra stycket LVU rörande K.. Den 17 oktober 2008 inkom en skrivelse till nämnden från Cathrina S:s ombud. Av skrivelsen, som hade översänts från länsrätten, framgick att Cathrina S. ville att vården skulle upphöra. Enligt remissvaret uppfattade nämnden skrivelsen som ett överklagande av nämndens övervägande. Eftersom övervägandet inte var möjligt att överklaga vidarebefordrade nämnden dock inte skrivelsen till länsrätten. Det kan diskuteras om skrivelsen överhuvudtaget borde ha uppfattats som ett överklagande. Med hänsyn till att nämndens övervägande inte gick att överklaga och då skrivelsen inkom till nämnden först två månader efter övervägandet låg det kanske närmare till hands att uppfatta skrivelsen som en begäran om vårdens upphörande. Eftersom skrivelsen var ställd till länsrätten och då ombudet själv tycks ha betraktat den som ett överklagande finner jag dock inte skäl att kritisera nämndens bedömning. Som framgått av vad som tidigare anförts ankom det emellertid inte på nämnden att bedöma om övervägandet kunde överklagas eller ej. Med nämndens uppfattning att skrivelsen var att anse som ett överklagande skulle nämnden i stället ha gjort den prövning som följer av 24 § FL och därefter, om överklagandet inte hade avvisats, ha översänt skrivelsen till länsrätten.
Cathrina S:s klagomål mot länsrätten och kammarrätten föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.
Ärendet avslutas med den kritik som uttalats ovan.
Senast uppdaterad: 2010-02-05
