Översikt Opcat 2018/19

Översikt av Opcat-verksamheten 2018/19

Verksamhetsåret som gått är det första sedan 2012 som Opcat-enheten haft full bemanning. Det har inneburit att det varit möjligt att utöka inspektionsverksamheten. Under verksamhetsåret har antalet inspektioner fördubblats jämfört med föregående år. Vidare har det funnits utrymme att utveckla metodfrågor för verksamheten, bl.a. hur iakttagelser följs upp, när och hur dialoger med myndigheter ska ske och vilka frågeställningar som bäst tas om hand i projektform. Under året tillkom även en ny ärendekategori i JO:s ärendeserie – begäran om återrapportering – och Opcat-verksamheten fick en egen ärendeserie. Dessa förändringar innebär dels att det är möjligt att redovisa vilka olika typer av ärenden som handläggs på Opcat-enheten, dels en förbättring av möjligheterna att kommunicera de resultat som uppnåtts.

Verksamhetens huvudsakliga inriktning är regelbundna inspektioner. Sedan starten hösten 2011 har JO genomfört över 200 Opcat-inspektioner. De iakttagelser som redovisas i inspektionsprotokollen är och kommer även fortsatt att utgöra ett viktigt underlag i den uppföljning som sker myndighetsvis samt vid val av tematiska inriktningar och inspektionsobjekt.

Metoderna för hur Opcat-arbetet ska bedrivas har utvecklats under åren. Till exempel begär ombudsmännen allt oftare en återrapportering av den inspekterade myndigheten i en eller flera frågor. En begäran om återrapportering brukar som regel avse hur den inspekterade myndigheten avser att åtgärda en brist som uppmärksammats vid inspektionen. Det kan t.ex. handla om brister i den fysiska miljön eller strukturella brister. En begäran om återrapportering innebär att JO kan följa upp de granskade verksamheterna och att myndigheterna vidtar åtgärder i syfte att förebygga omänsklig behandling. Det förekommer att myndigheter även redovisar andra åtgärder som vidtagits efter JO:s inspektioner. Det kan t.ex. handla om förtydliganden av interna beslutsprocesser och styrdokument m.m. Under det gångna verksamhetsåret har JO efter återrapportering fattat ett antal principiella beslut som rör Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse (SiS).

För att kunna kommunicera resultaten av inspektionerna har arbetet med att ta fram olika rapporter prioriterats under verksamhetsåret. Rapporterna fyller en viktig funktion i att belysa och kommunicera hur situationen ser ut för frihetsberövade personer. Under året publicerades dels en årsrapport för verksamheten för perioden 2015–2017, dels en tematisk delrapport om transporter av frihetsberövade.

Under året har Opcat-enheten deltagit i två nordiska NPM-möten, varav JO var värd för ett möte som hölls i Lund i augusti 2018. Vidare har enheten under året deltagit i flera europeiska möten och på nationell nivå haft kontakt med ett antal frivilligorganisationer.

Inspektioner under verksamhetsåret

Under det gångna verksamhetsåret genomfördes 34 inspektioner, varav 33 avsåg platser där frihetsberövade är placerade (20 på chefsJO Elisabeth Rynnings ansvarsområde, 4 på JO Thomas Norlings ansvarsområde och 10 på JO Cecilia Renfors ansvarsområde). Temat för Opcat-verksamheten under 2018 och 2019 är inrikes transporter av frihetsberövade. Inom ramen för temat har chefsJO Elisabeth Rynning beslutat om tre initiativ och JO Thomas Norling om ett initiativ. Totalt har JO beslutat om nio initiativärenden efter Opcat-inspektioner. Förutom de inspektioner som genomförts under det gångna verksamhetsåret omfattar denna redovisning även några inspektioner som genomförts tidigare verksamhetsår men där protokoll beslutats under detta verksamhetsår.

Antalet inspektioner och inspektionsdagar har ökat sedan föregående år och inspektionerna har fördelats över hela landet. Under året genomfördes både dialogmöten och inspektioner av institutioner. Liksom tidigare år har inspektionsteamens sammansättning varierat och anpassats till vilken typ av inspektion som ska genomföras. Vidare är storleken på inspektionsobjektet, målgrupp och eventuell säkerhetsklass viktiga faktorer för teamens sammansättning. Under verksamhetsåret genomfördes 15 oanmälda inspektioner, bl.a. var samtliga häktesinspektioner inom ramen för projektet om beläggningssituationen i Kriminalvården oanmälda. Verksamheten har under året genomfört flera uppföljningsinspektioner, bl.a. av SiS LVM-hem Fortunagården, arresterna Helsingborg och Värnamo samt anstalten Haparanda.

Inspektioner av Kriminalvården

I föregående års ämbetsberättelse lyftes det fram att en av de viktigaste frågorna för Opcat-verksamheten de kommande åren är Kriminalvårdens arbete med isoleringsbrytande åtgärder. Vidare uppmärksammades att den höga beläggningssituationen i häktesverksamheten och det ökade behovet av anstaltsplatser gav anledning till oro, detta eftersom det kan leda till en platsbrist inom kriminalvården och därmed svårigheter att tillgodose behovet av exempelvis gemensamhetsplatser i häkte.

Verksamheten har under det gångna året fortsatt att uppmärksamma dessa frågor. ChefsJO Elisabeth Rynning beslutade efter Kriminalvårdens återrapportering om isoleringsbrytande åtgärder i juni 2018 att fortsätta granskningen av intagnas isolering i häkte (dnr O 7-2018). Inom ramen för ett initiativärende kallades företrädare för Kriminalvården i mars 2019 till ett protokollfört dialogmöte under ledning av chefsJO. Ett beslut i ärendet kan förväntas under verksamhetsåret 2019/20.

De farhågor för beläggningssituationen som lyftes fram i förra årets ämbetsberättelse besannades under året. Med anledning av vad som rapporterades i bl.a. medier beslutade chefsJO Elisabeth Rynning i mars 2019 att inleda ett initiativärende om beläggningssituationen inom Kriminalvården (dnr O 19-2019). Opcat-enheten arbetade med ärendet i projektform. Ett material med frågeställningar togs fram och det genomfördes totalt nio inspektioner under perioden den 26 mars t.o.m. den 15 maj. Inspektionsserien omfattade sju häkten, en anstalt och en polisarrest. Samtliga inspektioner inom Kriminalvården visade på en ansträngd platssituation med tidvis en beläggning på över 100 procent. Platsbristen har medfört att Kriminalvården behövt flytta intagna mellan olika häkten. Det blev vid inspektionerna tydligt att platsbristen i Kriminalvårdens anstalter med högre säkerhetsklass var och är en viktig orsak till att intagna blivit kvar i häkte. När JO inspekterade riksmottagningen i anstalten Kumla hade kapaciteten nyligen utökats kraftigt. På kort tid hade antalet platser nära nog fördubblats, bl.a. genom att celler dubbelbeläggs utifrån principen att de sist inskrivna får dela cell. Kriminalvården har ombetts yttra sig över det som kommit fram vid inspektionerna, och en fråga som ställts till myndigheten är vilka andra åtgärder förutom dubbelbeläggning som myndigheten vidtar för att förbättra platssituationen i landets kriminalvårdsanstalter. Beslut i ärendet fattas under hösten 2019.

Beslut efter återrapportering

Under året fattade chefsJO Elisabeth Rynning ett principiellt viktigt beslut i frågan om vad som är gemensamhet i häkte. En inspektion av häktet Ystad ägde rum i februari 2017 (dnr 583-2017). I protokollet efter inspektionen begärdes en återrapportering av Kriminalvården. I beslutet efter återrapporteringen uttalade chefsJO Elisabeth Rynning att begreppet ”gemensamhet” får anses förutsätta en vistelse tillsammans med flera andra intagna. Det innebär att exempelvis samsittning (två intagna vistas tillsammans) inte går att jämställa med vistelse i gemensamhet. Om en intagen under dagtid inte vistas i gemensamhet är han eller hon avskild. Vidare framhöll chefsJO att en avdelning måste bestå av åtminstone tre bostadsrum för att lagstiftningens grundläggande krav om intagnas rätt till vistelse i gemensamhet under dagtid ska kunna tillgodoses.

ChefsJO Elisabeth Rynning uttalade vidare att det är bekymmersamt att Kriminalvården inrättar platser som med myndighetens egna ord befinner sig i någon form av ”mellanläge” mellan avskildhet och gemensamhet. Det kan finnas ett behov av att inrätta avdelningar som kan tillgodose intagnas behov av att vistas i en mindre grupp av intagna. Dock måste sådana avdelningar enligt chefsJO utformas på ett sätt att de inte begränsar de intagnas rätt till vistelse i gemensamhet under dagtid. Detta är nödvändigt för att motverka att verksamheten bedrivs i en gråzon mellan avskildhet och gemensamhet. När det gällde förhållandena på en avdelning i häktet Ystad kunde konstateras att den bara består av två platser. Häktet uppmanades att, i samråd med Kriminalvårdens huvudkontor, överväga om dessa platser i framtiden över huvud taget ska användas för placering av intagna.

Det är en central fråga för JO att följa hur Kriminalvården tillgodoser att intagna i häkte som inte har restriktioner blir placerade så att de kan vistas i gemensamhet under dagtid. Denna frågeställning kommer att tas om hand i det pågående initiativärendet om isoleringsbrytande åtgärder.

Inspektioner av den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården

Under verksamhetsåret ledde chefsJO Elisabeth Rynning en Opcat-inspektion av Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. På uppdrag av chefsJO inspekterades tre psykiatriska kliniker, Länsakuten vid S:t Görans sjukhus, Region Stockholms rättspsykiatriska klinik Helix och Sahlgrenska sjukhusets akutmottagning Östra. Inspektionerna har i huvudsak begränsats till att avse vårdmiljön, tvångsåtgärder och transporter av frihetsberövade.

I Opcat-verksamhetens årsrapport 2015–2017 berörs frågan om s.k. stimulifattiga miljöer och att vissa klinikledningar anser att avskalade miljöer är en nödvändig del i att motivera patienterna. Denna uppfattning är inte oemotsagd, och erfarenheterna från en inspektion i juni 2018 av Visby lasarett visar att en stimulifattig miljö inte nödvändigtvis behöver ta sikte på den fysiska vårdmiljön. I stället kan det handla om att vidta andra typer av åtgärder för att minska stimuli. Vidare visar inspektionen i Visby att det är möjligt att uppnå en god vårdmiljö om det tas ett samlat grepp om utformningen av en verksamhets lokaler. De två inspektioner som genomfördes i juni och september 2018 i Stockholmsområdet visar att det finns en förbättringspotential inom området vårdmiljö. När det gäller länsakuten vid S:t Görans sjukhus handlar det om att mottagningen framstår som kraftigt underdimensionerad – det kom fram att den ursprungligen var avsedd att kunna ta emot 7 000 patienter per år, men under 2017 sökte sig 23 000 patienter till mottagningen – och att den på grund av problem med lokala transporter tvingats ta hand om patienter i en utsträckning som den inte är avsedd för. Det kan enligt chefsJO Elisabeth Rynning starkt ifrågasättas om den situation som beskrivs i protokollet är förenlig med det grundläggande kravet på att all vård ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet (dnr 5990-2018). Verksamheten vid Danderyds sjukhus inspekterades i juni och det visade sig att sjukhuset saknar tillgång till rastgårdar och att vårdmiljön vid inspektionen upplevdes som mörk, trång och avskalad. Vidare kom det fram att patienter upplevde en otrygghet av att inte kunna låsa om sig på sina rum. De upplevde det även som jobbigt att dela rum med andra patienter. ChefsJO påminde om att JO i tidigare ärenden uttalat att utgångspunkten bör vara att en patient ges möjlighet till minst en timmes utomhusvistelse dagligen, och hon rekommenderade Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) att i samråd med klinikledningen se över hur vårdmiljön kan förbättras och patienterna kan få möjlighet till daglig utomhusvistelse (dnr 3887-2018).

ChefsJO Elisabeth Rynning betonade efter inspektionen av länsakuten att regionerna har ett ansvar för att sätta ramar för hur transporterna av patienter till och från deras enheter går till. Av den anledningen uppmanades SLSO att vidta åtgärder för att komma till rätta med de problem som personalen upplevde med Kriminalvårdens sätt att utföra handräckningstransporter. ChefsJO förde fram att det bör ligga nära till hands att i detta arbete ha ett erfarenhetsutbyte med Kriminalvården, och på så sätt försöka utforma arbetsmetoder som innebär att patienterna bemöts på ett bättre sätt i samband med transporter, bl.a. för att minska upplevelsen av stigmatisering. En återrapportering begärdes av SLSO med en redovisning av vilka åtgärder som vidtagits för att minska stigmatiseringen i samband med transporter av patienter (dnr O 16-2019).

Vid inspektionen av Danderyds sjukhus kom det fram att det fanns olika uppfattningar bland läkarna i frågan om ett kvarhållningsbeslut som fattats på länsakuten även gäller på sjukhuset, eller om ett nytt sådant beslut behöver fattas när patienten anlänt. Efter inspektionen av länsakuten konstaterade chefsJO Elisabeth Rynning att dessa förhållanden väcker frågor om bl.a. Region Stockholms sätt att organisera den psykiatriska slutenvården, innebörden av begreppet ”vårdinrättning” och räckvidden av ett beslut om kvarhållning.

Frågorna kommer att utredas av JO inom ramen för ett särskilt initiativärende (dnr 1732-2019).

Dialoger

I ämbetsberättelsen 2018/19 lyftes frågan om hur Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fullgör sitt uppdrag med att föra ett automatiserat register över sjukvårdsinrättningar och enheter där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt över enheter för rättspsykiatrisk undersökning (2 kap. 4 § andra stycket och 7 kap. 7 § patientsäkerhetslagen [2010:659]). Det har under de gångna verksamhetsåren kommit fram att det fortfarande är svårt att få en överblick över antalet platser för psykiatrisk tvångsvård, vilket är bekymmersamt ur flera aspekter.

För att följa upp bl.a. denna fråga beslutade chefsJO Elisabeth Rynning att inom ramen för ett ärende inleda en dialog med IVO (dnr O 5-2018). På hennes uppdrag har Opcat-enheten under första halvåret 2019 genomfört dialogmöten med IVO:s samtliga sex tillsynsavdelningar. Förutom säkerhetsregistret har även frågor om hur IVO utövar tillsyn över användandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården tagits upp. En särskild fråga var hur IVO utövar tillsyn över vårdinrättningar där det finns patienter som varit avskilda under lång tid, s.k. långtidsavskilda. Samtliga möten protokollfördes. De avdelningsvisa dialogerna och vad som kom fram vid dessa möten kommer att följs upp under hösten 2019 med en dialog med ledningen för IVO. ChefsJO kommer därefter att fatta beslut i ärendet.

Inspektioner av Statens institutionsstyrelses ungdomshem och LVM-hem

Under verksamhetsåret ledde JO Thomas Norling en inspektion av ungdomshemmet Johannisberg, och Opcat-enheten inspekterade på uppdrag av honom två ungdomshem, Sundbo och Vemyra, samt genomförde en uppföljande inspektion av LVM-hemmet Fortunagården.

Det finns flera beröringspunkter mellan SiS och Kriminalvårdens verksamheter. I likhet med intagna i kriminalvården har de intagna på någon av SiS institutioner rätt att under dagtid vistas tillsammans med andra intagna i gemensamhet. SiS har möjlighet att i vissa fall begränsa denna rätt genom att besluta om dels avskiljande, dels vård i enskildhet. Vård i enskildhet ska vara anpassad efter den intagnes individuella vårdbehov. En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom sju dagar från den senaste prövningen.

Vid inspektionen av ungdomshemmet Johannisberg kom det fram att avdelningar kan sektioneras, och på så sätt är det möjligt att skilja på ungdomar som inte bedöms kunna vistas med varandra. Vid inspektionen var en av avdelningarna sektionerad. I den ena sektionen vistades två ungdomar. I samtal med en av ungdomarna kom det fram att sektioneringen hade skett eftersom han inte kunde vistas med en av de intagna som var placerad i den andra sektionen. Efter inspektionen framhöll JO Thomas Norling att utgångspunkten vid vården på ett särskilt ungdomshem är att en intagen ska ges möjlighet att under dagtid vistas i gemensamhet med andra intagna. En vistelse i gemensamhet innebär att en intagen vistas tillsammans med åtminstone två andra intagna. Denna rätt kan begränsas genom beslut om dels vård i enskildhet, dels avskiljning. Om förutsättningarna för sådana åtgärder inte är uppfyllda ska den intagna ha rätt att under dagtid vistas i gemensamhet (dnr 6204-2018).

Vid inspektionen av LVM-hemmet Fortunagården uppgav företrädare för hemmet att de saknade möjlighet att erbjuda intagna vård i enskildhet. Hemmets låsta avdelning är uppdelad i två delar och de intagna som vistas i respektive del hålls skilda från varandra. JO Thomas Norling konstaterade att det ligger nära till hands att se de båda delarna som två avdelningar. I den mindre intagsdelen placeras intagna som regel under den första tiden på LVM-hemmet, och vid inspektionen kom det fram att en sådan placering kan pågå under relativt lång tid. I samtal med personal från JO uppgav en intagen att hon hade vistats som enda intagen i intagsdelen. Enligt JO Thomas Norling uppvisar en sådan placering likheter med de förhållanden som råder för en intagen som ges vård i enskildhet. Om en intagen placeras ensam i intagsdelen eftersom hon på grund av drogpåverkan inte bedöms kunna vistas tillsammans med andra intagna, är det enligt JO Thomas Norling fråga om vård i enskildhet som måste dokumenteras i ett beslut. Det är nämligen inte acceptabelt att tvångsvården bedrivs i en gråzon där det är svårt att bedöma om LVM-hemmet på ett mer eller mindre formlöst sätt använt sig av de särskilda befogenheter som finns i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (dnr 5569-2018).

Vid inspektionen av det särskilda ungdomshemmet Sundbo berättade ungdomar på ungdomshemmet bl.a. att personal utsatte dem för obefogat våld. Det var framför allt situationen på en av ungdomshemmets avdelningar (Aspen) som ungdomarna beskrev. Liknande uppgifter hade kommit fram vid en inspektion som IVO hade genomfört ett år tidigare. Under en knapp tvåårsperiod hade SiS dessutom gjort fem lex Sarah-anmälningar om allvarliga missförhållanden på ungdomshemmet. Ledningen för ungdomshemmet hade vidtagit vissa åtgärder för att försöka komma till rätta med situationen. Efter inspektionen drog JO Thomas Norling slutsatsen att ledningen för ungdomshemmet i november 2018 inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att förändra situationen. Av den anledningen ombads SiS återkomma med besked om vilka åtgärder som vidtagits eller var planerade för att ungdomarna ska få en säker och trygg vård.

I sin återrapportering konstaterade SiS att varken de åtgärder som ungdomshemmets ledningsgrupp vidtagit eller de stödinsatser som det ansvariga verksamhetskontoret vidtagit haft önskad effekt. Efter JO:s Opcat-inspektion var det enligt SiS klarlagt att det fanns påtagliga brister i verksamheten och avdelningen Aspen hade stängts tillfälligt. JO Thomas Norling beslutade i återrapporteringsärendet den 30 april 2019 och beslutet redovisas på s. 537.

SiS arbete med utvärdering och förändring av ungdomshemmet Sundbo sätter fingret på frågor som, enligt myndigheten, även är relevanta i förhållande till övriga LVM-hem och ungdomshem. Det finns således anledning att i Opcat-verksamheten följa upp det pågående arbetet för att förebygga att de som är frihetsberövade inom SiS verksamheter utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling m.m.

Opcat-inspektioner av polisens arrester

Under verksamhetsåret inspekterade JO Cecilia Renfors arresten Borlänge, och Opcat-enheten genomförde på hennes uppdrag ytterligare nio inspektioner av polisarrester, varav fyra var uppföljande inspektioner. Vid inspektion av arrester är fokus i första hand att ta reda på hur de frihetsberövades rättigheter tillgodoses. Det rör sig bl.a. om de frihetsberövades rätt till mat, möjlighet att sköta sin personliga hygien och daglig utomhusvistelse. En annan viktig fråga för inspektionerna är de frihetsberövades säkerhet. Det är inte ovanligt att de personer som placeras i en arrest är i dåligt fysiskt eller psykiskt skick. Därför är det viktigt att det görs säkerhetsbedömningar av den som placeras i en arrest. Vidare är det viktigt att de frihetsberövade ses till regelbundet och att denna tillsyn dokumenteras. Vid JO:s inspektioner kontrolleras även de fysiska miljöerna i arresterna.

Vid inspektionen av arresten Luleå uppmärksammades att det under en tioårsperiod hade inträffat ett stort antal självmordsförsök genom att intagna fäst hängsnaror i inredningsdetaljer i arrestens anhållningsceller. Efter inspektionen konstaterade JO Cecilia Renfors att redan 2007 försökte en intagen hänga sig med en snara som han hade satt fast i toalettdörren i en av anhållningscellerna. Trots detta gjordes inte några förändringar, och 2009 inträffade åtminstone ytterligare fyra incidenter där intagna fäste snaror i toalettdörrarna. Därefter användes toalettdörrarna vid åtminstone ytterligare nio självmordsförsök under 2010–2014 och 2017. Först 2018 beslutade Polismyndigheten att arrestcellerna skulle byggas om. Innan ombyggnationen kunde påbörjas inträffade ytterligare två självmordsförsök, varav ett med dödlig utgång. Enligt JO Cecilia Renfors är det mycket allvarligt att det dröjde mer än tio år innan nödvändiga förändringar genomfördes och tidsutdräkten fick mycket allvarliga konsekvenser. Vidare är det anmärkningsvärt att den väggfasta pallen i anhållningscellerna inte förändrades i samband med ombyggnaden. Pallen har använts vid åtminstone tre självmordsförsök i arresten Luleå. JO Cecilia Renfors framhöll att det är viktigt att Polismyndigheten drar nytta av erfarenheterna från arresten Luleå och använder dessa i myndighetens fortsatta arbete för att förebygga självmord och andra självskadande handlingar. Erfarenheterna bör i första hand kunna komma till nytta när det gäller utformningen av Polismyndighetens arrestceller (dnr O 2-2019).

Polismyndigheten har beslutat om kompletterande bestämmelser när det gäller utrustningen av en arrestcell. En cell ska som regel vara utrustad med en anordning som medger reglering av ljusinsläpp samt filt, kudde, madrass, spegel, klocka och radio. Det kan dock finnas skäl att begränsa utrustningen vid t.ex. risk för självskadande handlingar. Inspektionerna under verksamhetsåret visar att arrestcellerna i de allra flesta fall är utformade och utrustade i överensstämmelse med gällande bestämmelser. I vissa fall har det noterats att arrestlokalerna är slitna men de har som regel uppfattats som välhållna. JO Cecilia Renfors har dock haft synpunkter på att de frihetsberövade i några arrester saknar möjlighet att reglera inflödet av dagsljus (arresterna Lycksele och Sandviken). Vidare visar inspektionerna att rutinerna för säkerhetsbedömning följs inom Polismyndigheten. Det finns dock vissa tendenser till att tillsynen genomförs på ett slentrianmässigt sätt och att bedömningarna inte dokumenteras på ett korrekt sätt.

När det gäller frågan om tillsyn av intagna som är omhändertagna på grund av berusning har JO Cecilia Renfors uttalat sig efter inspektioner av arresterna Borlänge, Lycksele, Storuman och Vilhelmina. Hon påtalade vid inspektionen av arresten Borlänge att det kommit fram uppgifter som talade för att vissa i arrestpersonalen var av uppfattningen att en person som omhändertagits för berusning ska vara intagen i arresten i åtminstone sex timmar. Av den anledningen påminde JO Cecilia Renfors om att hon tidigare understrukit att ett omhändertagande ska pågå så kort tid som möjligt. Det ska göras en kontinuerlig prövning av om förutsättningarna för ett fortsatt omhändertagande är uppfyllda.

Verksamhetens tematiska inriktning mot transporter har lett till flera uttalanden. När det gäller de inspektioner som genomfördes under 2018 finns en genomgång av gjorda uttalanden redovisade i den delrapport som publicerades i juni 2019. Bland annat finns brist på samordning mellan Polismyndigheten och Kriminalvården när det gäller omhändertagandet i polisarrester för transportuppehåll. Brister i planeringen av dessa uppehåll har lett till en så pass ansträngd arbetssituation att arrestpersonalen inte getts en rimlig chans att ta del av säkerhetsbedömningar m.m. (arresten Värnamo). Även i andra fall har det uppmärksammats att den myndighet som begär handräckning inte lämnar över information om den frihetsberövade till Kriminalvården.

Vid inspektionen av arresten Borlänge uppmärksammades att ett antal ungdomar under 2018 och 2019 hade förvarats under flera dygn i arresten i väntan på transport. Under 2018 var det sju unga omhändertagna enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga som var placerade i arresten i två dygn eller mer i väntan på transport. Enligt företrädarna för arresten var skälet till de relativt långa förvarstiderna att Kriminalvården inte kunnat lämna tydliga besked om när en transport kunde genomföras. Det är – enligt företrädarna för arresten – inte ovanligt att Kriminalvården uppger att en transport ska genomföras påföljande dag, för att dagen efter återkomma med besked om att transporten inte kan genomföras. Efter inspektionen uttalade JO Cecilia Renfors att situationen var mycket otillfredsställande och hon konstaterade att granskningen av handlingarna visade att i februari 2019 – dvs. nästan två år efter det att möjligheten till förvar infördes – var en person som precis fyllt 15 år placerad i arresten under nästan tre dygn. Det är enligt JO Cecilia Renfors oacceptabelt (dnr O 13-2019).

Efter inspektionen av arresten Lycksele uttalade JO Cecilia Renfors att Polismyndigheten har ett viktigt arbete framför sig när det gäller att förbättra förutsättningarna för förmansprövning på distans. En sådan prövning bör alltjämt bara användas i undantagsfall. För att ge den som ska utföra en sådan prövning bästa möjliga förutsättningar bör den genomföras med ljud- och bildöverföring (dnr 7556-2018).

Senast uppdaterad 2019-11-28