Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2021-06-23 Diarienummer:2965-2019

  Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Mariestads kommun för att ha placerat en flicka hos hennes morföräldrar och sedan överlåtit ansvaret för henne på dem, trots att det stått klart för nämnden att flickan hade ett vårdbehov m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  Den 13 februari 2019 inledde socialtjänsten en utredning om barnet BB med anledning av att socialnämnden mottagit en orosanmälan från polisen om förhållandena hemma hos hennes mamma, AA. Samma dag placerades BB av socialnämnden hos hennes morföräldrar med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Anledningen till placeringen var att BB skulle skyddas från att hamna i
  missbruksmiljöer. Den 20 februari 2019 meddelade BB:s mormor att hon inte fått tjänstledigt och att hon och hennes man inte kunde ha BB fortsatt placerad hos sig.
  
  Nämnden lade den 22 februari 2019 fram en överenskommelse som innebar att AA tillsammans med BB skulle bo hos morföräldrarna. De skulle enligt överenskommelsen bl.a. ständigt kontrollera var AA och BB befann sig och de skulle även ha BB hos sig när de var lediga.
  
  I beslutet konstaterar JO att överenskommelsen innebar att BB var fortsatt placerad av nämnden hos morföräldrarna och att den därför ansvarade för att BB fick god vård. JO är kritisk till att det inte fattades ett beslut om placeringen och framhåller att den
  omständigheten ledde till en osäkerhet för alla inblandade om vem som ansvarade för vad under placeringen. Vid tiden för överenskommelsen hade BB:s föräldrar gemensam vårdnad om henne, men nämnden hämtade trots detta inte in faderns samtycke till placeringen, vilket nämnden också får kritik för.
  
  JO påpekar vidare att nämnden inte tagit sitt ansvar för BB under den tid som hon var placerad utanför det egna hemmet. I stället överlät nämnden ansvaret för henne på morföräldrarna, trots att de påtalat att de inte hade möjlighet att ta det ansvaret. Nämnden kände till den svåra situation som AA befann sig i, och det är därför särskilt allvarligt att nämnden då inte tog sitt ansvar för BB. Enligt JO:s mening ligger det nära till hands att se överenskommelsen som ett försök från nämndens sida att avtala bort sitt lagstadgade ansvar för BB. JO slår fast att något sådant inte får förekomma och att en socialnämnd aldrig kan frånsäga sig ansvaret för ett placerat barn.
  
  I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot socialnämnden för de omfattande brister som kommit fram i ärendet.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  2965-2019.pdf (156kb)
• Beslutsdatum:2021-06-22 Diarienummer:5255-2019

  Fråga om Allmänna reklamationsnämndens behörighet att pröva ett ärende om tandreglering. Även kritik för utformningen av ett samtycke till utlämnande av uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess

  Läs mer

  Sammanfattning

  Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har prövat ett ärende som gällde tandreglering. Den klinik där behandlingen genomförts invände i ärendet att nämnden inte var behörig att pröva tvisten, eftersom behandlingen utgjorde en hälso- och sjukvårdstjänst. Sedan det från klinikens sida gjorts gällande att sekretessen hindrade att man lämnade ut uppgifter till ARN om patienten gav patienten sitt samtycke till att uppgifter lämnades ut.
  
  ChefsJO redogör i beslutet för den rättsliga reglering som aktualiseras i ärendet. Av redogörelsen framgår bl.a. att ARN:s behörighet inte omfattar hälso- och sjukvårdstjänster och att sådana tjänster även innefattar tandvård.
  
  ChefsJO konstaterar i beslutet att ärendet hos ARN rörde en tandreglering och framhåller att ett sådant ingrepp kan utgöra antingen tandvård eller en estetisk åtgärd. Hon anser inte att utredningen ger henne tillräckligt underlag för att slå fast att anmälan till ARN avsåg en sådan åtgärd som enligt lagens mening är att betrakta som tandvård. ChefsJO anser inte att det finns anledning till kritik mot ARN för att nämnden tagit upp och prövat patientens anmälan.
  
  När det gäller patientens samtycke till utlämnande av journaluppgifter framgår det att detta tillkom genom att ARN ställde en fråga till henne i ett e-postmeddelande och fick ett jakande svar. ChefsJO framhåller i beslutet att samtycket bl.a. var alltför generellt och uttalar kritik mot bristerna i detsamma. ChefsJO lämnar mot bakgrund av omständigheterna i ärendet över en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5255-2019 .pdf (191kb)
• Beslutsdatum:2021-06-22 Diarienummer:9136-2019

  Fråga om Allmänna reklamationsnämndens behörighet att pröva tvist rörande advokatverksamhet

  Läs mer

  Sammanfattning

  Ett dödsbo hade ansökt om boutredningsman och en biträdande jurist vid en advokatbyrå hade tilldelats uppdraget. Efter att ha framfört klagomål över boutredningsmannens arbete till advokatbyrån hänvisades dödsboet till Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd. Den nämnden tog dock inte upp klagomål från juridiska personer, t.ex. dödsbon.
  
  Dödsboet lämnade in en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som dock avvisade anmälan på den grunden att nämnden inte var behörig att pröva tvisten. ARN hänvisade till att arvodestvister och andra krav som en konsument riktar mot en advokat eller en advokatbyrå prövas av Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd. Enligt det regelverk som styr konsumenttvistnämndens verksamhet omfattas emellertid inte dödsbon av definitionen av konsument. ChefsJO uttalar i beslutet att det inte finns någon regel som uttryckligen undantar tvister om advokatverksamhet från ARN:s verksamhetsområde. Sådana bestämmelser har dock funnits i tidigare gällande förordningar som reglerat ARN:s verksamhet.
  
  Enligt chefsJO är det tydligt att lagstiftarens avsikt varit att undanta tvister som rör advokatverksamhet från ARN:s behörighetsområde och att den i ärendet uppkomna situationen verkar bero på omständigheter som lagstiftaren inte förutsett. ChefsJO uttalar i beslutet att hon mot bakgrund av omständigheterna inte finner tillräcklig anledning att kritisera ARN för underlåtenheten att pröva dödsboets anmälan. Med hänvisning till den oklarhet som enligt chefsJO finns i lagstiftningen i de aktuella avseendena lämnas en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  9136-2019.pdf (158kb)
• Beslutsdatum:2021-06-22 Diarienummer:4649-2019

  En person har utan rättslig grund omhändertagits enligt LOB och en polis har vid ingripandet använt våld i form av OC-sprej som gick utöver vad som är tillåtet enligt 10 § polislagen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Utanför en krog lade sig en man i en diskussion mellan polisen och en tredje person. En av poliserna sa till mannen att backa undan och att han skulle legitimera sig, vilket mannen inte ville göra. Efter en viss diskussion lades mannen ned på marken där han OC-sprejades (pepparsprej). Han belades med handfängsel och omhändertogs enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB).
  
  JO, som bl.a. haft tillgång till filmsekvenser av ingripandet, kommer till slutsatsen att det inte fanns grund för att omhänderta mannen enligt LOB och att polisens bedömning inte kan anses ligga inom ramen för vad som är godtagbart.
  
  I beslutet uttalar JO att OC-sprej innebär att ett betydande mått av våld utövas och att det i princip inte finns något rättsligt utrymme att använda OC-sprej för att förmå en enskild att följa en uppmaning från polisen när, som fallet var här, den enskilde inte riktar något våld eller hot om våld mot polisen eller någon annan. JO anser att det borde ha varit möjligt att genomföra omhändertagandet av mannen på något annat sätt och att det inte var försvarligt att använda OC-sprej.
  
  JO kritiserar den polis som beslutade att mannen skulle omhändertas enligt LOB och vid ingripandet använde våld i form av OC-sprej.
  
  JO kritiserar även den polis som utförde förmansprövningen på polisstationen för brister i prövningen av omhändertagandet och i den löpande prövningen av förutsättningarna för frigivande. Polismyndigheten kritiseras för brister i dokumentationen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4649-2019.pdf (141kb)
• Beslutsdatum:2021-06-22 Diarienummer:6673-2020

  JO:s granskning av åklagarens redovisning vid pressträffen om Palmeutredningen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Den 10 juni 2020 höll Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten
  en gemensam pressträff. Vid pressträffen meddelade en chefsåklagare, som var undersökningsledare, beslutet att lägga ned förundersökningen om mordet på statsminister Olof Palme. Som skäl för beslutet angav åklagaren att det inte längre fanns anledning att fullfölja förundersökningen eftersom den misstänkte hade avlidit.
  Under den drygt två timmar långa pressträffen namngav åklagaren den misstänktapersonen (AA) och vissa vittnen.
  
  JO beslutade i september 2020 att i ett särskilt ärende utreda vissa rättssäkerhetsfrågor som aktualiserats med anledning av åklagarens redovisning av sina bedömningar och slutsatser. Huvudfrågorna i granskningen har varit om åklagarens redovisning var förenlig med den s.k. oskuldspresumtionen som innebär en rätt att bli
  betraktad som oskyldig till dess att skuldfrågan fastställts av en domstol och om AA:s intressen togs till vara på ett tillräckligt sätt. Utredningen har inte tagit sikte på åklagarens bedömning att AA är misstänkt för brottet, det förhållandet att förundersökningen lades ned eller hur förundersökningen bedrivits genom åren.
  
  Det är JO:s samlade bedömning att AA vid pressträffen, sedd som en helhet och i ljuset av övriga relevanta förhållanden, framställdes som skyldig till mordet. Detta gjordes utan att skuldfrågan hade fastställts av en domstol. Åklagarens redovisning vid pressträffen utgjorde därför en kränkning av den grundläggande rättighet att
  betraktas som oskyldig som följer av oskuldspresumtionen.
  
  JO konstaterar att det inte kommit fram något i utredningen som förhindrat åklagaren att presentera sitt beslut på ett annat sätt. Enligt objektivitetsprincipen hade åklagaren ett ansvar att ta tillvara AA:s intressen, och JO anser att mer borde ha gjorts för att
  åstadkomma det.
  
  Det är också JO:s uppfattning att åklagaren inte borde ha nämnt vittnena vid namn och att det skriftliga nedläggningsbeslutet inte var tillräckligt utförligt motiverat.
  
  Avslutningsvis konstaterar JO att åklagaren själv uttalade att misstankarna mot den misstänkte inte hade räckt för en fällande dom men att det bestående intrycket av pressträffen är att AA framställdes som skyldig till mordet på statsminister Olof Palme.
  
  JO är mycket kritisk till hur chefsåklagaren presenterade sitt beslut att lägga ned förundersökningen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6673-2020.pdf (196kb)
• Beslutsdatum:2021-06-21 Diarienummer:6367-2019

  Socialnämnden i Ovanåkers kommun får kritik för att inom ramen för en utredning om försörjningsstöd ha genomfört ett hembesök i ett hus där den biståndssökande och en kvinna bodde, utan att ha hämtat in kvinnans samtycke till åtgärden

  Läs mer

  Sammanfattning

  Inom ramen för en utredning om en mans rätt till försörjningsstöd
  genomförde nämnden ett hembesök i ett hus där både han och en kvinna bodde. Syftet med hembesöket var att utreda om mannen och kvinnan var sambor. De hade båda inom ramen för den aktuella utredningen lämnat uppgifter om att mannen var inneboende hos kvinnan och att hon ensam förfogade över vissa utrymmen i huset.
  Innan hembesöket genomfördes kontaktade en handläggare mannen som samtyckte till ett hembesök. Nämnden tog inte någon kontakt med kvinnan gällande den saken. Vid hembesöket gick handläggarna runt i huset och även in i de rum som pekats ut
  som kvinnans egna.
  
  Var och en är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) skyddad mot intrång i sin bostad från det allmänna. För att socialtjänsten ska ha rätt att gå in i en enskilds bostad krävs att han eller hon har samtyckt till detta. JO har i flera tidigare beslut konstaterat att
  nämnden i vissa fall kan ha ett befogat intresse av att inom ramen för en utredning om försörjningsstöd få göra ett hembesök i den enskildes bostad för att kunna bilda sig en uppfattning om hjälpbehov och i vad mån den enskilde har rätt till bistånd.
  
  I beslutet framhåller JO att nämnden måste överväga om en utredningsåtgärd kan komma att påverka utomstående personer i något avseende och kanske till och med kränka deras grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Nämnden måste se till att den varken kränker den biståndssökandes eller någon utomståendes rätt till skydd mot intrång i sin bostad när den genomför ett hembesök inom ramen för en utredning.
  
  Enligt JO borde handläggarna, eftersom annat inte var klarlagt vid tidpunkten för hembesöket, ha utgått från att kvinnan ensam förfogade över vissa rum i huset. Då krävdes ett samtycke från hennes sida för att handläggarna skulle ha rätt att gå in där.
  Nämnden får kritik för att handläggarna inte hämtade in ett samtycke från kvinnan innan de gick in i de rum som pekats ut som hennes egna.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6367-2019.pdf (133kb)
• Beslutsdatum:2021-06-18 Diarienummer:1030-2020

  Förnyad kritik mot Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, för långsam och passiv handläggning av mål om uppehållstillstånd enligt utlänningslagen. Även uttalanden om domstolens handläggningstider generellt i migrationsmål

  Läs mer

  Sammanfattning

  I juni 2019 kritiserade JO Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, för långsam handläggning av ett mål om uppehållstillstånd enligt utlänningslagen. Vidare uttalade JO att domstolens handläggningstider i mål om uppehållstillstånd på grund av skydds- eller asylskäl samt besök eller bosättning var betydligt längre än vad som var rimligt och acceptabelt.
  
  I detta beslut från chefsJO får domstolen på nytt kritik för långsam handläggning av tre mål om uppehållstillstånd. I ett av målen uppgick handläggningstiden till mer än två år och fyra månader, och domstolen vidtog inte någon egentlig åtgärd under en tid om cirka ett år och tio månader. Enligt chefsJO var handläggningstiden anmärkningsvärt lång och den passiva handläggningen helt oacceptabel.
  
  ChefsJO konstaterar att handläggningstiderna har försämrats ytterligare sedan det tidigare JO-ärendet och att de således fortfarande är betydligt längre än vad som är rimligt och acceptabelt. Ett resurstillskott och en omorganisation kan förhoppningsvis leda till kortare handläggningstider på sikt. Det kan dock ta lång tid innan de når en normal nivå. ChefsJO noterar i det sammanhanget att Riksrevisionen för närvarande granskar om migrationsdomstolarnas hantering av migrationsmål är effektiv.
  
  Beslutet lämnas över till riksdagen, regeringen och Domstolsverket för kännedom.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1030-2020.pdf (263kb)
• Beslutsdatum:2021-06-18 Diarienummer:1214-2020

  En undersökning av några a-kassors handläggning av ärenden med inriktning på frågan om handläggningstider och utformningen av beslut

  Läs mer

  Sammanfattning

  JO har under en lång tid mottagit klagomål avseende olika
  arbetslöshetskassors långsamma handläggning av ersättningsärenden. Mot den bakgrunden beslutade JO att inleda en undersökning av tre arbetslöshetskassors handläggning av denna typ av ärenden. Undersökningen avsåg främst
  handläggningstiden och beslutens motivering.
  
  I beslutet uttalar JO bl.a. att handläggningstiden vid en ansökan om ersättning i normalfallet inte bör överstiga en månad och att handläggningstiden i ett omprövningsärende inte bör överstiga sex veckor. När det gäller återkravsärenden bör utgångspunkten för en godtagbar handläggningstid vara fem veckor och när det gäller sanktionsärenden tre veckor. Alla ärenden kommer inte kunna avslutas inom dessa tidsramar, men det ankommer på arbetslöshetskassan att driva ärendet fram till avgörande. För att en längre handläggningstid ska kunna godtas måste det föreligga
  omständigheter som kan motivera varför det dragit ut på tiden.
  
  JO konstaterar att handläggningstiderna hos de granskade arbetslöshetskassorna generellt var långa, framförallt i ansökningsärenden om ersättning och i omprövningsärenden. JO är kritisk till de långa handläggningstiderna i dessa ärendeslag hos både Arbetslöshetskassan Alfa och Kommunalarbetarnas
  arbetslöshetskassa.
  
  Arbetslöshetskassan Alfa och Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa får även kritik för utformningen av vissa beslut.
  
  I beslutet är JO mycket kritisk till att arbetslöshetskassorna har en ärendehantering där dokumentationen görs i olika system och i olika handlingar, oaktat att det är fråga om en övergångslösning, eftersom det avsevärt har försvårat JO:s granskning.
  
  Vidare uttalar JO att när arbetslöshetskassan får in kompletteringar i ett avslutat ärende och bedömer att den enskilde vill ha en ny prövning ska denna prövning göras genom omprövning om inte den enskilde uttryckligen har gjort en ny ansökan. Arbetslöshetskassan Alfa och Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa har i några
  av de granskade ärendena i stället fattat nya grundbeslut, vilket JO är kritisk mot. Förfarandet innebär bl.a. en fördröjning för den enskilde att få till stånd en domstolsprövning av beslutet.
  
  JO gör också uttalanden om hur arbetslöshetskassan ska hantera ett ärende när den enskilde inte kommit in med en tidrapport.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1214-2020.pdf (175kb)