Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2021-01-14 Diarienummer:8068-2018

  Kritik mot Bergsstaten för långsam handläggning av ett ärende om bearbetningskoncession m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  I juli 2012 inleddes ett ärende om bearbetningskoncession vid Bergsstaten. Bergmästaren beviljade den sökta koncessionen i maj 2013. Bergmästarens beslut överprövades därefter av såväl regeringen som Högsta förvaltningsdomstolen. I juni 2016 upphävde regeringen beslutet och lämnade tillbaka ärendet till bergmästaren för ny behandling. Handläggningen har sedan dess pågått hos Bergsstaten.
  
  I beslutet konstaterar chefsJO att den utdragna handläggningstiden till övervägande delen verkar bero på den tid som främst sökandebolaget har fått till sitt förfogande för att lämna in vissa kompletteringar och yttranden. ChefsJO uttalar att även om en handläggningstid om fyra år typiskt sett framstår som mycket lång måste man vid bedömningen av vad som utgör en rimlig handläggningstid beakta ärendets beskaffenhet och komplexitet. Det måste dock i sammanhanget också beaktas att det, utöver sökanden, även finns fastighetsägare och andra sakägare som berörs av det aktuella ärendet. Det är även mot denna bakgrund viktigt att handläggningen bedrivs på ett så effektivt och snabbt sätt som möjligt och att ärendets avgörande inte fördröjs i onödan.
  
  Enligt chefsJO ger omständigheterna uttryck för att Bergsstaten inte har agerat med tillräcklig fasthet i sammanhanget och har varit alltför generös med att bevilja sökta anstånd. Myndigheten kritiseras för detta. ChefsJO uttalar även kritik mot Bergsstaten för att myndighetens ställningstagande i fråga om vilandeförklaring inte har dokumenterats genom ett formellt beslut.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8068-2018.pdf (270kb)
• Beslutsdatum:2021-01-12 Diarienummer:7289-2018

  Polisen har inte informerat åklagaren om uppgifter som lämnats av en informatör

  Läs mer

  Sammanfattning

  Polisen fick kännedom om en narkotikagömma i en grusgrop. Polisen informerade åklagaren om att det hade skett efter ett tips från en anonym kvinna som ringts in den 30 juli 2017. Polisen började spana mot platsen och kunde gripa två personer som tog befattning med narkotikan där. De dömdes av tingsrätten för narkotikabrott.
  
  Efter tingsrättens dom fick åklagaren kännedom om att polisen hade haft kontakter med en informatör som lämnat upplysningar om narkotikagömman. De nya uppgifterna ledde till att åklagaren kompletterade förundersökningen och att de misstänkta informerades om vad som kommit fram. Informatören och den polis som hade haft direktkontakt med honom hördes också vid huvudförhandlingen i hovrätten.
  
  Med anledning av vissa uttalanden som hovrätten gjorde i sin dom har JO i ett särskilt ärende utrett bl.a. vilka kontakter som förekommit mellan polisen och informatören samt om information om dessa kontakter redovisades för åklagaren och de misstänkta. Utredningen har avsett både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten.
  
  JO:s utredning visar att polisen fick kännedom om narkotikapartiet av en informatör flera dagar före den 30 juli 2017. Enligt JO talar det mesta för att det var den informationen som fick polisen att inleda spaningen mot narkotikagömman. Informationen förmedlades dock inte till åklagaren och inte heller till de misstänkta.
  
  Enligt JO skulle polisen ha underrättat åklagaren om kontakterna med informatören, och det skulle ha gjorts redan i början av utredningen. Genom att det inte gjordes kunde åklagaren inte fullgöra de skyldigheter som en undersökningsledare har, vilket
  är allvarligt. Än allvarligare är att de misstänktas rätt till en rättvis rättegång äventyrades. JO kritiserar en polis i chefsbefattning för att åklagaren inte informerades om att en informatör hade lämnat uppgifter i utredningen.
  
  När det gäller de åklagare som varit inblandade i förundersökningen kan JO inte se att det funnits skäl för dem att agera på något annat sätt än de gjort. JO framhåller tvärtom att den åklagare som kompletterade förundersökningen på ett förtjänstfullt sätt botade den brist på insyn för de misstänkta som fanns under förundersökningen och i rättegången i tingsrätten.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7289-2018.pdf (221kb)
• Beslutsdatum:2020-12-18 Diarienummer:5922-2018

  Uttalanden om en skollednings åtgärder gentemot elevföreningar i förhållande till grundläggande fri- och rättigheter

  Läs mer

  Sammanfattning

  Under hösten 2018 genomförde Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Borås stad en kartläggning av elevföreningar vid två gymnasieskolor. Enligt den information som nämnden lämnade inför kartläggningen skulle den bl.a. syfta till att det togs fram riktlinjer som alla elevföreningar måste följa. I en kommunikationsplan framgick det att personalen hade informerats om att det inte var förenligt med deras uppdrag att vara medlem i föreningarna. Nämnden uppgav till JO att syftet med kartläggningen var att belysa och beskriva elevföreningarnas och andra sammanslutningars aktiviteter, vilka har en direkt koppling till skolorna. Resultatet av undersökningen skulle vara ett underlag för att motverka kränkande behandling och eventuella oegentligheter samt för att säkerställa att föreningarnas aktiviteter ligger i linje med skolornas värdegrund och det demokratiska uppdraget. ChefsJO konstaterar inledningsvis att föreningarnas aktiviteter i sig har ett sådant samband med skolornas verksamhet att de omfattas av nämndens ansvar enligt skollagen att motverka kränkande behandling men att nämnden i detta arbete måste beakta de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Enligt chefsJO ger utredningen inte stöd för att någon inskränkning av mötes- eller föreningsfriheten har skett. Nämndens agerande har inte heller inneburit någon otillåten inskränkning av yttrandefriheten. ChefsJO finner emellertid att nämndens uttalanden, bl.a. om att kartläggningen och det efterföljande arbetet skulle resultera i riktlinjer "som alla föreningar måste följa", kunde ge intryck av att nämnden hade möjlighet att mera allmänt besluta om föreningarnas organisation och verksamhet. ChefsJO understryker att en myndighet givetvis måste vara mycket försiktig med uttalanden som kan ge upphov till felaktiga föreställningar om myndighetens befogenheter. Det gäller särskilt i fråga om grundlagsskyddade rättigheter. Avslutningsvis påminner chefsJO om det ansvar som vilar på en myndighet i dess roll som arbetsgivare samt det ansvar som följer med rollen som offentliganställd.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5922-2018.pdf (243kb)
• Beslutsdatum:2020-12-18 Diarienummer:8013-2018

  Kritik mot Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Borås stad för att ha begärt granskning av en skoltidning i strid med tryckfrihetsförordningens censurförbud

  Läs mer

  Sammanfattning

  I en anmälan till JO uppgavs bl.a. att skolledningen för en gymnasieskola i Borås hade krävt att få förhandsgranska en skoltidning före utgivning. Anmälaren ifrågasatte om agerandet är förenligt med tryckfrihetsförordningen. I beslutet konstaterar chefsJO att utredningen inte klargör om skolledningen verkligen genomfört någon förhandsgranskning av skoltidningen. ChefsJO finner vidare att det inte framgår att skolledningen har hindrat utgivning, tryckning eller spridning av tidningen. ChefsJO gör emellertid bedömningen att skolledningen, redan genom att begära att få förhandsgranska tidningen, har påbörjat ett agerande som inte är förenligt med censurförbudet och tryckfrihetsförordningen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8013-2018.pdf (176kb)
• Beslutsdatum:2020-12-08 Diarienummer:3736-2019

  Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Ystad, för att anstalten rutinmässigt genomfört kroppsbesiktningar i samband med befordran av myndighetspost till intagna m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  Beslutet i korthet: Anstalten Ystad hade en rutin som innebar att de intagna fick genomgå kroppsbesiktning efter att de tagit del av sin myndighetspost, bl.a. för att säkerställa att de inte tog med sig vad som kunde betraktas som känsliga handlingar. JO uttalar att det inte finns någon bestämmelse i fängelselagen som ger utrymme för att generellt och rutinmässigt genomföra kroppsbesiktning i den aktuella situationen. Anstalten får allvarlig kritik för att på ett sätt som saknar stöd i lag rutinmässigt ha använt sig av kroppsbesiktning som kontrollåtgärd.
  
  Vid tiden för Kriminalvårdens remissvar hade anstalten förändrat sin rutin vid befordran av myndighetspost och övergått till att i stället genomföra kroppsvisitation av de intagna. När det gäller den rutinen framför JO i huvudsak följande synpunkter.
  
  - Kroppsvisitation enligt 8 kap. 5 § fängelselagen, s.k. skyddsvisitation, kan inte komma i fråga som kontrollåtgärd för att säkerställa att intagna inte bär på sig handlingar, eftersom visitationen inte syftar till att eftersöka vapen eller andra farliga föremål.
  
  - Inte heller bestämmelsen i 8 kap. 4 § 1 fängelselagen ger stöd för att generellt och rutinmässigt utföra kroppsvisitation efter att intagna fått del av myndighetspost. I varje enskilt fall måste anstalten göra en bedömning av om det finns anledning att anta att ett otillåtet föremål kommer att anträffas på den intagne och om en kroppsvisitation står i rimlig proportion till syftet med åtgärden.
  
  JO påminner även om att omhändertagande av myndighetspost utgör ärendehandläggning. Det innebär att en anstalt som gör bedömningen att en viss handling med hänvisning till innehållet inte får innehas, men den intagne begärt det, måste fatta ett beslut om omhändertagande enligt 5 kap. 2 § fängelselagen. I beslutet berörs dessutom vissa andra klagomål, bl.a. på långsam handläggning av en ansökan om omprövning av särskilda villkor.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3736-2019.pdf (156kb)
• Beslutsdatum:2020-12-07 Diarienummer:4454-2019

  Kritik mot Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstads kommun för bristande saklighet och opartiskhet i en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen

  Läs mer

  Sammanfattning

  I en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen, som gjordes
  med anledning av en ansökan om stöd och hjälp utifrån påstådd våldsutsatthet, angavs inte från vem uppgifterna om våld kom, och den påstådda förövaren betecknades genomgående som "våldsutövaren". Utredningen lämnades senare in till en domstol i en pågående vårdnadstvist av den som hade ansökt om stödet och hjälpen.
  
  Företrädare för det allmänna ska i sin verksamhet följa regeringsformens och förvaltningslagens krav på saklighet och opartiskhet (objektivitetsprincipen).
  
  JO uttalar att de nämnda kraven även gäller vid genomförandet av en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen. Inom ramen för en sådan utredning ligger det dock i sakens natur att myndigheten redovisar sin bedömning av det sökta stöd- och hjälpbehovet, och det kan då vara nödvändigt att nämnden i viss mån tar ställning till
  tillförlitligheten i de lämnade uppgifterna om våld. Det är dock viktigt att det i en sådan utredning klart och tydligt framgår i vilket syfte den har upprättats. Det måste också beaktas att det kan finnas en bakomliggande konflikt mellan den enskilde som har ansökt om insatsen och den påstådda förövaren. De formuleringar som används, särskilt i bedömningen i utredningen, måste därför övervägas noga. Det ska också tydligt anges vem som har lämnat de olika uppgifterna i utredningen.
  
  I detta fall angavs det inte i utredningen från vem uppgifterna om våld kom. Vidare betecknades den påstådda förövaren genomgående som "våldsutövaren" i utredningen. Formuleringarna medför enligt JO att en läsare av utredningen kan få uppfattningen att det var objektivt fastställt att den påstådda förövaren hade utövat det angivna våldet. Utredningen formulerades således enligt JO inte på ett sådant sätt att kraven på saklighet och opartiskhet var uppfyllda. Nämnden kritiseras för detta.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4454-2019.pdf (167kb)
• Beslutsdatum:2020-11-27 Diarienummer:1732-2019

  Uttalanden i vissa frågor som rör organisationen av den psykiatriska tvångsvården inom Region Stockholm

  Läs mer

  Sammanfattning

  Inom Region Stockholm har Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) uppdrag att bedriva bl.a. psykiatrisk vård. SLSO tillämpar en ordning där beslut om kvarhållning enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) fattas vid regionens enda vuxenpsykiatriska akutmottagning, trots att det sällan är där frågan om intagning prövas, och anses giltiga även vid andra vårdinrättningar inom regionen. Kvarhållningsbeslutet anses också kunna ligga till grund för viss tvångsanvändning utanför vårdinrättningen och för att begära handräckning hos Kriminalvården. I beslutet uttalar chefsJO att räckvidden av ett kvarhållningsbeslut är begränsad till den vårdinrättning där beslutet fattats. En patient som endast omfattas av ett sådant beslut och således ännu inte är intagen för vård enligt LPT, kan enligt chefsJO inte anses frihetsberövad när patienten lämnar den aktuella vårdinrättningen. Kvarhållningsbeslutet ger därför inte vårdpersonal rätt att utanför vårdinrättningen vidta tvångsåtgärder med stöd av LPT, och bestämmelsen om laga befogenhet är då inte heller tillämplig. ChefsJO uttalar vidare att en förutsättning för att Kriminalvården ska anlitas för att förflytta en patient är att ett beslut om intagning för vård enligt LPT har fattats.
  
  ChefsJO konstaterar att den psykiatriska tvångsvården inom Region Stockholm är organiserad på ett sätt som inte är förenligt med de aktuella bestämmelserna i LPT och som medför en risk för otillåtna inskränkningar av patienternas grundläggande fri och rättigheter. ChefsJO anser att SLSO förtjänar allvarlig kritik för sin hantering av dessa frågor och förutsätter att åtgärder omgående vidtas för att säkerställa att samtliga steg i intagningsprocessen hanteras på ett rättssäkert och korrekt sätt inom regionen.
  
  Genom utredningen har chefsJO vidare uppmärksammat att vissa bestämmelser i LPT är utformade på ett otydligt sätt som riskerar att försvåra en enhetlig och rättssäker tillämpning. Ärendet har även visat att det finns behov av att överväga hur den psykiatriska tvångsvården behöver vara organiserad för att säkerställa en rättssäker intagningsprocess samt tillgodose patientens behov av trygghet och säkerhet i vården. Mot bakgrund av de påtalade oklarheterna i de aktuella bestämmelserna i LPT finner chefsJO anledning att, med stöd av 4 § JOinstruktionen, göra en framställning till regeringen om en översyn av lagstiftningen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1732-2019.pdf (229kb)
• Beslutsdatum:2020-11-27 Diarienummer:3583-2018

  Frågor om tvångsvården av en patient som vårdades enligt LPT, kommunens hantering av bostad enligt LSS och myndighetssamverkan

  Läs mer

  Sammanfattning

  Genom en anmälan till JO och en inspektion av en psykiatrisk intensivvårdsavdelning (PIVA) vid Danderyds sjukhus, kom det fram att en patient som hade vårdats enligt LPT hade vistats ensam med personal under stora delar av vårdtiden samt varit föremål för många tvångsåtgärder.
  
  I beslutet konstaterar chefsJO att vårdgivarens ställningstagande att patienten skulle vårdas utan andra patienter på avdelningen innebar att patienten under lång tid hölls avskild från övriga patienter i den mening som avses i 20 § LPT. Vårdgivaren får allvarlig kritik för underlåtenheten att fatta ett formellt beslut om detta avskiljande. Under den tid patienten vårdades utan andra patienter på avdelningen fattades vid upprepade tillfällen enskilda beslut om avskiljanden av patienten. ChefsJO redogör för några exempel på sådana beslut och kritiserar vårdgivaren för att de omständigheter som anges i beslutsmotiveringarna inte utgör laglig grund för avskiljande enligt 20 § LPT. Vårdgivaren får också kritik för vissa brister när det gäller dokumentationen av fastspänningar enligt 19 § LPT.
  
  Patienten omfattades av LSS. Av patientjournalen framgår att läkare under den tid patienten tvångsvårdades bedömde att denne i första hand var i behov av ett adekvat boende, snarare än vård på PIVA. Det dröjde dock innan kommunen hade ordnat ett boende till patienten som kunde accepteras av patientens företrädare. I denna del diskuterar chefsJO om vårdtiden på PIVA skulle ha kunnat begränsas om vårdgivaren och kommunen hade haft en bättre samverkan. ChefsJO gör också vissa kritiska uttalanden om kommunens bristfälliga kommunikation i boendefrågan.
  
  Enligt chefsJO illustrerar dessa ärenden vikten av att vårdgivaren och kommunen i ett tidigt skede och på ett tillfredsställande sätt samverkar om patienter som är i behov av insatser även från kommunen. Det är enligt henne angeläget att en kommun har god framförhållning och planering för att enskilda som omfattas av LSS ska få sina behov tillgodosedda. Det är av central betydelse att kommunen informerar den enskilde, eller i förekommande fall den enskildes företrädare, bl.a. om vilket stöd den enskilde kan få från kommunen och om ansökningsprocessen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3583-2018.pdf (305kb)