JO Lars Lindström

Övergripande redovisning av iakttagelser under året 2018/19

Bild på JO Lars Lindström. Foto: Pernille Tofte Fotograf: JOJO Lars Lindström

Till ansvarsområde 1 hör domstolarna, Kronofogdemyndigheten, plan- och byggområdet, lantmäteriväsendet, miljö- och hälsoskydd, överförmyndarna, utbildningsväsendet och kommunikationsområdet. Under verksamhetsåret kom det in 1999 klagomålsärenden, vilket är en ökning med 28 ärenden jämfört med föregående år. Under året avgjordes 2011 klagomålsärenden.

Jag har under verksamhetsåret inspekterat Ystads tingsrätt, Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun, Borås tingsrätt, Luleå tingsrätt, Hyres- och arrendenämnden i Stockholm och Förvaltningsrätten i Härnösand. Byråchefen Charlotte Håkansson har på mitt uppdrag inspekterat Stadsbyggnadsnämnden i Södertälje kommun och Länsstyrelsen i Stockholms län.

I det följande lyfter jag fram några av de beslut som återges i årets ämbetsberättelse.

Dröjsmål med att meddela dom i tingsrätt

I ämbetsberättelsen för förra verksamhetsåret (JO 2018/19 s. 50) finns en redogörelse för mina iakttagelser av en tingsrättsdomares hantering av fyra mål: två brottmål och två tvistemål. Domaren hade i de fyra fallen meddelat dom betydligt senare än vad som var huvudregel enligt lagen. Jag fann försummelserna så allvarliga att de utgjorde bestraffningsbara tjänsteförseelser och anmälde dem till Statens ansvarsnämnd. Nämnden delade min uppfattning i fråga om tre av målen och tilldelade domaren en varning.

I årets ämbetsberättelse finns ett liknande fall (dnr 611-2018). En tingsrättsdomare hade inte meddelat dom inom de föreskrivna tidsfristerna i fyra mål – tre tvistemål och ett brottmål. Under en period om drygt tre månader hade domaren skjutit upp domarna i dessa fyra mål vid sammanlagt 14 tillfällen så att domarna kommit att meddelas mellan drygt tre veckor och drygt tre månader efter de avslutade huvudförhandlingarna.

Det finns alltså påtagliga likheter med det tidigare fallet och jag övervägde naturligtvis att anmäla domaren till Statens ansvarsnämnd. Jag stannade emellertid för att dröjsmålen i detta fall inte var tillräckligt allvarliga för att utgöra bestraffningsbara tjänsteförseelser. I den bedömningen vägde jag in att domarens arbetssituation var mycket besvärlig under den aktuella perioden. Jag uttalade att domaren förtjänade allvarlig kritik för sina dröjsmål med att meddela dom.

Hanteringen av mål om tvångsvård i förvaltningsdomstolarna

Det är en angelägen uppgift för JO att övervaka att frihetsberövanden inte sker utan lagstöd. Frågor om frihetsberövande på yrkande av det allmänna förekommer i stor utsträckning i de allmänna domstolarna. Min uppfattning är att dessa domstolar regelmässigt hanterar dessa frågor på ett korrekt sätt. Däremot har jag vid flera tillfällen haft anledning att kritisera allmänna förvaltningsdomstolar för brister i hanteringen av mål om administrativa frihetsberövanden (JO 2012/13 s. 226, 237 och 240, JO 2013/14 s. 297, JO 2015/16 s. 303 och JO 2018/19 s. 68).

I årets ämbetsberättelse finns tyvärr ytterligare två exempel på fall där förvaltningsdomstolar har brustit i handläggningen av administrativa frihetsberövanden (dnr 2743-2018 och 2744-2018). Av referaten framgår att det i dessa fall inte är fråga om slarv eller förbiseenden utan om att domarna helt enkelt missförstått innebörden av gällande rätt. Enligt min mening är det problematiskt att ordinarie domare inte kan tillämpa sådana centrala regler som det här är fråga om på ett korrekt sätt, i synnerhet som det är fråga om frihetsberövanden.

Långsam handläggning i Förvaltningsrätten i Göteborg

I tre beslut i årets ämbetsberättelse (dnr 5639-2018, 7755-2018 och 134-2019) behandlas handläggningstiderna i Förvaltningsrätten i Göteborg. Av besluten framgår att situationen är besvärlig och att en starkt bidragande orsak till det är den stora tillströmningen av migrationsmål till domstolen under senare år. I besluten får domstolen kritik för att det tog ett och ett halvt år att handlägga ett mål om livränta och att det tog ett år och fem månader att handlägga ett mål om sjukersättning. Frågor om livränta och sjukersättning är ofta av avgörande betydelse för den enskildes ekonomi, och handläggningstider i den här storleksordningen är oacceptabla.

Det tredje av de granskade målen var ett migrationsmål som handlade om uppehållstillstånd och utvisning. Sådana mål ska enligt lagen handläggas skyndsamt. Trots det tog det ett år och tre månader för domstolen att handlägga målet. Domstolen har på sin webbsida informationen att mål om uppehållstillstånd på grund av skydds- eller asylskäl för närvarande tar 17–21 månader att handlägga. Handläggningstiderna för migrationsmål är alltså långa, betydligt längre än vad som är acceptabelt.

Ytterst är det riksdagen och regeringen som har ansvaret för att våra domstolar klarar sina uppgifter och att de kan uppfylla de krav som ställs i 2 kap. 11 § regeringsformen. Jag har därför lämnat över exemplar av mina tre beslut till Domstolsverket och Justitiedepartementet för kännedom.

Kronofogdemyndigheten betalar ut pengar till fel person

Kronofogdemyndigheten har problem med den del av verksamheten som kallas för medelshanteringen. Jag har vid flera tillfällen kritiserat myndigheten för att den har betalat ut pengar till fel person. I årets ämbetsberättelse är det dags igen. En person som skulle ha myndighetens hjälp att driva in pengar från en gäldenär fick besked om att myndigheten i stället hade betalat tillbaka pengarna till gäldenären. Misstaget upptäcktes omgående, men det tog myndigheten hela fem månader att rätta till felet. Det är konstigt att myndigheten trots mycket kritik från min sida genom åren fortfarande gör misstag av detta slag. Nu fick myndigheten allvarlig kritik (dnr 71-2018).

Överförmyndarnämnder och överförmyndare

En mycket viktig del i det svenska välfärdssystemet är att de personer som på grund av t.ex. sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning inte kan sköta sina angelägenheter får hjälp med detta. Systemet med gode män och förvaltare bygger i stor utsträckning på ideella krafter. Samtidigt är uppdragen krävande och ställer stora krav på både kunskaper och personliga egenskaper. Överförmyndarens roll är därför både viktig och svår.

JO har under åren vid flera tillfällen haft anledning att utdela kritik mot överförmyndare och överförmyndarnämnder. I årets ämbetsberättelse finns ett initiativärende mot Överförmyndarnämnden i Eskilstuna och Strängnäs kommuner som grundar sig på iakttagelser vid en inspektion av Eskilstuna tingsrätt (dnr 893-2018). Vid inspektionen uppmärksammade jag ett stort antal förmynderskapsärenden som hade dragit ut på tiden. I allt väsentligt var det svårigheten för nämnden att hitta någon som ville vara god man eller förvaltare som gjorde att ärendena drog ut på tiden. Detta kan naturligtvis nämnden inte lastas för. Men nämnden får ändå kritik för sin långsamma hantering av ärendena. I flera av ärendena tog det anmärkningsvärt lång tid från det att tingsrättens förelägganden togs emot av nämnden till dess att nämnden vidtog någon åtgärd. Även i andra hänseenden framstår nämndens handläggning som anmärkningsvärt långsam. Nämnden får också kritik för att den i många fall inte hörde av sig till tingsrätten när tidsfristerna för tingsrättens förelägganden gick ut. Det framstår som om nämnden inte eftersträvade ett fungerande samarbete med tingsrätten.

Skolor, universitet och högskolor

Yttrandefrihet

Det förekommer inte sällan att frågor om yttrandefrihet är aktuella i JO-anmälningar som rör skolor. I årets ämbetsberättelse finns ett ärende som rör en banderoll på ett s.k. studentflak (dnr 6852-2018). Banderollen hade texten ”#Metoo för kvinnor som försökt ligga sig till framgång men misslyckats”. Skolan hade beordrat eleverna att ta ned banderollen, vilket anmäldes till JO. Frågan var om skolans agerande stred mot yttrandefriheten. Utredningen visade att texten på banderollen hade orsakat en hätsk stämning mot klassen, och det fanns en oro för klassens trygghet. Därmed ansåg jag att det fanns en konkret risk för att banderollen skulle ha orsakat ordningsstörningar på skolan, och jag hade därför ingen invändning mot att skolan beordrade eleverna att ta ned banderollen.

Ett annat beslut om yttrandefrihet gäller förskoleverksamheten i Göteborgs stad (dnr 3967-2018 m.fl.). Staden hade gett förskolecheferna rådet att inte tilllåta personalen att bära tröjor med texten ”Förskoleupproret” och knappar med texten ”STOPP färre barn NU! Lärarförbundet Göteborg”. Staden angav som skäl till förbudet bl.a. att den personal som bär tröjorna eller knapparna framför ett politiskt budskap, en missnöjesyttring som vänder sig mot arbetsgivaren samt att personalen ska utföra sina arbetsuppgifter under arbetstid och inte delta i opinionsbildande verksamhet. Det finns enligt staden också en risk att brukarna känner sig påtvingade ett budskap som kan leda till att föräldrar inte känner sig trygga med att lämna sina barn på förskolan.

Jag konstaterade i mitt beslut att budskapen på tröjorna och knapparna inte strider mot någon lag. Intrycket är att budskapen utgör personalens privata åsikter. Det finns ingen utredning som visar att bärandet av knapparna och tröjorna har haft någon negativ inverkan på verksamheten. Mot den bakgrunden fann jag att staden inte haft fog för sina restriktioner kring personalens kläder. Staden fick kritik.

Motivering av beslut

Ett förvaltningsbeslut ska som huvudregel innehålla de skäl som har bestämt utgången. I den förvaltningslag som gällde före den 1 juli 2018 fanns ett undantag för beslut som rörde forskningsbidrag. I sådana beslut fick skälen utelämnas helt eller delvis. Ett sådant undantag finns inte i den nu gällande förvaltningslagen (2017:900). Enligt den lagen ska motivering finnas i sådana beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt om det inte är uppenbart obehövligt (32 §).

I årets ämbetsberättelse finns ett ärende som gäller ett beslut om forskningsbidrag (dnr 8358-2018). En person fick avslag på sin ansökan, och beslutet saknade motivering. Det hade varit korrekt om beslutet hade meddelats före den 1 juli 2018, men avslagsbeslutet meddelades efter det att den nya förvaltningslagen hade trätt i kraft. Det ledde till kritik.

Jordbruksstöd

En person gav i maj 2015 in en ansökan om jordbruksstöd till Länsstyrelsen i Skåne län. Efter tre år hade han ännu inte fått något beslut om stödet och klagade till JO. JO bad länsstyrelsen att yttra sig, och det yttrande som kom gjorde mig förvånad. Länsstyrelsen skrev att man väntade på ett särskilt it-stöd och att man därför sedan 2015 inte hade fattat beslut i ärenden om jordbruksstöd som varit klara för avgörande. Enligt yttrandet var det fråga om drygt 8 000 ärenden. Jag accepterade inte länsstyrelsens förklaring. I mitt beslut skrev jag att det vittnar om en förvånansvärt nonchalant inställning till grundläggande förvaltningsrättsliga regler att under flera år inte fatta beslut i ärenden som varit klara för avgörande. Länsstyrelsen fick allvarlig kritik (dnr 6540-2018).

Inspektion av Hyres- och arrendenämnden i Stockholm

Hyres- och arrendenämnderna har till uppgift att medla i och lösa arrende-, hyres- och bostadsrättstvister. Nämnderna fyller en viktig funktion i samhället, och det är angeläget att verksamheten fungerar väl och är effektiv. Det var länge sedan JO inspekterade en hyres- och arrendenämnd, men i februari 2019 gjorde mina medarbetare och jag en inspektion av Hyres- och arrendenämnden i Stockholm. Vi kunde konstatera att nämnden är hårt belastad och att hand läggningstiderna inte är förenliga med det krav på skyndsamhet som gäller för nämndernas verksamhet. De långa handläggningstiderna beror till stor del på den stora tillströmningen av ärenden, men vi kunde också konstatera att det finns ett behov av översyn av nämndens verksamhet. Nämndens medarbetare anser att det finns problem med bl.a. bristande ledarskap, organisation, samarbete mellan grupper m.m. Domstolsverket har gjort en analys av nämndens verksamhet och lämnat flera förslag på åtgärder för att komma till rätta med nämndens problem. Vid JO:s inspektion upplystes att nämnden avsåg att genomföra en verksamhetsförändring. Jag uttalade vid inspektionen att en sådan översyn bl.a. borde beröra organisationen av beredningsarbetet, arbetsfördelningen mellan olika befattningshavare och rutinerna för rotelgenomgångar.

Lagstiftningsremisser

Under verksamhetsåret har jag fått möjlighet att besvara ett stort antal lagstiftningsremisser. Liksom under tidigare år har jag koncentrerat mig på att besvara de remisser som har närmare anknytning till centrala delar av mitt tillsynsområde. Bland de remisser som jag yttrat mig över kan nämnas promemorian Resning vid nya uppgifter om den tilltalades ålder (Ds 2018:19), promemorian Vissa frågor om barnpornografibrottet och om avskaffad preskription för allvarliga brott mot barn (Ds 2018:23), betänkandet Verkställbarhet av beslut om lov (SOU 2018:86), promemorian Förlängda möjligheter för migrationsdomstolarna att överlämna mål, betänkandet Slopad straffrabatt för unga myndiga (SOU 2018:85), promemorian Straffrättsliga åtgärder mot tillgreppsbrott och vissa andra brott (Ds 2019:1), betänkandet Kamerabevakning i kollektivtrafiken – ett enklare förfarande (SOU 2019:8), promemorian Ett förbud mot spridning av bilder från rättegångar (Ds 2019:10), ett utkast till lagrådsremiss om ungdomsövervakning, ett utkast till lagrådsremiss om ett särskilt straffansvar för samröre med en terroristorganisation samt promemorian En utvidgad beredskap för brådskande beslut om förordnande av offentlig försvarare.

Senast uppdaterad 2019-11-13