JO Per Lennerbrant

Övergripande redovisning av iakttagelser under året 2020/21

JO Per Lennerberant Fotograf: Foto: Pernille TofteJO Per Lennerbrant (foto: Pernille Tofte)

Mitt ansvarsområde har även detta år omfattat bl.a. allmänna åklagare, polis- respektive tullväsendet, utlänningsärenden vid Migrationsverket, kommunikationsväsendet och kommunal förvaltning som inte är specialreglerad.

Antalet nya ärenden inom ansvarsområdet totalt sett låg ungefär på samma nivå som föregående år. Den absoluta merparten av de nya ärendena under året var klagomål från enskilda. Tillsammans med mina medarbetare har jag genomfört granskningar i många intressanta och angelägna ärenden. Ett urval av dessa finns intagna i ämbetsberättelsen.

Det framstår som naturligt att pandemins effekter får bli en utgångspunkt för min övergripande redovisning. Som jag nämnde redan i förra årets ämbetsberättelse tog jag, i likhet med mina ombudsmannakollegor, ett initiativ för att granska situationen för frihetsberövade personer, vilket i mitt fall avsåg förhållandena vid två av Migrationsverkets förvar. Granskningen blev klar i september 2020 och redovisades i en särskild publikation som överlämnats till konstitutionsutskottet.

En annan pandemirelaterad granskning rörde en journalists begäran till ett antal kommuner och en region om att få del av sammanställningar av uppgifter om covid-19. I granskningen behandlade jag bl.a. olika aspekter av objektivitetsprincipen, dvs. regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Det kom in ett antal klagomål mot polisens agerande i samband med demonstrationer och liknande manifestationer mot pandemirestriktionerna. Inget av dessa klagomål ledde till något uttalande från min sida.

Pandemin medförde också ett antal lagstiftningsåtgärder som föregicks av remisser till JO. Åtgärderna innebar i vissa fall långtgående begränsningar av grundlagsfästa fri- och rättigheter. I mitt remissvar över promemorian Förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än åtta deltagare påtalade jag brister i Regeringskansliets beredning av förslaget som riskerade att medföra att konstitutionella aspekter inte blev tillräckligt belysta och att beredningen inte gav tillräckliga möjligheter till en granskning i efterhand av regeringens åtgärder.

När det gäller pandemins effekter i övrigt inom ansvarsområdet var det svårt att se någon tydlig röd tråd. Det ligger nära till hands att anta att pandemin bidragit till exempelvis längre handläggningstider i vissa fall och möjligen också en lägre grad av tillgänglighet hos myndigheterna, men någon underbyggd slutsats om det har jag inte kunnat dra.

När det gäller formerna för utförandet av mitt tillsynsuppdrag medförde pandemin att jag inte kunde genomföra några inspektioner på plats hos myndigheterna. Det är naturligtvis beklagligt men var ofrånkomligt. Jag avser att återuppta den fysiska inspektionsverksamheten så snart som smittläget medger det. En av de frågor som det då blir särskilt angeläget att granska är situationen för frihetsberövade i polisarrester och på plats ta del av hur Polismyndigheten arbetat med att minska risken för smittspridning.

När det gäller långa handläggningstider kom det redan före pandemin många klagomål om det. Klagomålen rörde flera av de myndigheter som jag har tillsyn över, men de allra flesta riktade sig mot Migrationsverket. Under året slutförde jag en granskning av handläggningstider i flera ärendeslag hos Migrationsverket, bl.a. medborgarskap och asyl. Ärenden av dessa slag är av stor betydelse för den som berörs och långa handläggningstider kan få flera negativa konsekvenser. Granskningen redovisades i fyra separata beslut. Besluten fick stor medial uppmärksamhet och antalet klagomål om långsam handläggning hos Migrationsverket ökade efter att besluten meddelats. Jag avser att fortsätta bevaka handläggningstiderna vid Migrationsverket. Det kom också in ett antal klagomål mot Polismyndigheten om långsam handläggning, framför allt vid utredning av misstänkt ekonomisk brottslighet och vid ansökningar om tillstånd att inneha vapen.

Liksom föregående år görs i många klagomål gällande att polisen genomfört en kroppsvisitation eller en husrannsakan i ett fordon i brottsförebyggande syfte, utan att åtgärden haft rättslig grund. Regeringskansliet bereder för närvarande en framställning som jag gjort om en översyn av regelverket i polislagen om dessa tvångsåtgärder. Flera klagomål mot Polismyndigheten gällde publiceringar på Instagramkonton, i något fall på ett officiellt konto för Polismyndigheten, där polisens verksamhet skildrades. Ärendena skrevs av men jag uttalade att jag kommer att följa hur poliser uppträder i sociala medier och att jag kan återkomma till frågan i min tillsyn över Polismyndigheten.

En fråga som allt oftare aktualiseras är den misstänktes rätt till insyn i en brottsutredning. I takt med att brottsutredningar blir mer omfattande och komplicerade ställs det högre krav på undersökningsledaren när den misstänktes rätt till insyn enligt rättegångsbalken ska tillgodoses. Ytterligare en dimension är att brottsutredningar i allt större utsträckning är en del av en samverkansinsats mellan flera myndigheter. Insynsrätten ger den misstänkte en möjlighet att förbereda sitt försvar och har ett viktigt rättssäkerhetssyfte. Ämbetsberättelsen innehåller ett par beslut som behandlar frågor om den misstänktes rätt till insyn. Detta är en angelägen fråga för mig som jag kommer fortsätta att bevaka.

Avslutningsvis vill jag beröra en aspekt av det förhållandet att endast en liten andel av de många klagomål som kommer in till JO blir föremål för en utredning där den anmälda myndigheten genom en s.k. remiss uppmanas att yttra sig. JO är en del av riksdagens kontrollmakt och ska genom tillsyn över den offentliga förvaltningen främja rättssäkerheten. För att fullgöra uppdraget är det viktigt inte bara att göra ändamålsenliga avvägningar i fråga om vilka klagomål som kan avgöras efter endast en mer begränsad utredning, utan också att besluten i de remitterade ärendena har genomslagskraft. Det pågår ett för beredande arbete inom Riksdagens ombudsmän för att undersöka hur det förhåller sig med den saken. Frågan om JO-beslutens genomslagskraft ligger också hos 2020 års JO-utredning som, i den utsträckning det bedöms motiverat ska lämna förslag till åtgärder och eventuella författningsändringar. Jag ser detta som en mycket viktig fråga för framtiden.

Senast uppdaterad 2021-11-18