Långa väntetider i häkte

JO Katarina Påhlsson har undersökt hur länge dömda personer får vara kvar i häkte innan de placeras i en anstalt. Hon konstaterar att Kriminalvården inte klarar att följa den lagstiftning som finns på området.

JO Katarina Påhlsson Fotograf: JOJO Katarina Påhlsson (foto: Pernille Tofte)

I både anmälningar och vid inspektioner har JO sett att det finns stora problem med att intagna som ska verkställa fängelsestraff blir kvar i häkte för länge. JO Katarina Påhlsson har i ett initiativärende granskat saken närmare.

Undersökningen bekräftar att intagna inte alltid förs över till anstalt när de ska. Den huvudsakliga anledningen till detta är den ansträngda beläggningssituationen inom Kriminalvården, det saknas helt enkelt tillgång till lämpliga anstaltsplatser i tillräcklig utsträckning. Det har också visat sig att det kan ta flera månader för Kriminalvården att slutföra sådana villkorsutredningar som har betydelse för anstaltsplaceringen.

En dömd person får tas in i häkte i avvaktan på en anstaltsplacering men tiden i häkte får inte överstiga sju dagar. Om det finns särskilda skäl får häktesvistelsen vara längre, dock högst 30 dagar.

– Min granskning visar att den maximala tidsfristen om 30 dagar som en intagen enligt strafftidslagen får stanna kvar i häkte i ett flertal fall har över­skridits, trots att det inte finns några lagliga förutsättningar för detta. Det här motverkar i sin tur fängelselagens syften, säger Katarina Påhlsson.

Av fängelselagen framgår att verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och att nega­tiva följder av frihetsberövandet motverkas. När intagna blir kvar i häkte under lång tid, ibland under hela strafftiden, motverkar det fängelselagens syften. Detta eftersom intagnas rättigheter och möjlighet till individanpassade och återfallsförebyggande åtgärder minskar eller faller bort helt och hållet.

– Jag anser att det som har kommit fram genom utredningen är synnerligen allvarligt. Situationen inom Kriminalvården innebär att tvingande lagregler många gånger inte kan upprätthållas, säger Katarina Påhlsson.

Enligt utredningen har Kriminalvården vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med problemen, men JO påpekar att myndighetens förutsättningar att bedriva sin verksamhet i enlighet med lagregleringen också är beroende av t.ex. straffskärpningar och andra lagstiftningsåtgärder. En kopia av beslutet skickas till riksdagen och regeringen.

Läs hela beslutet:

JO-beslut dnr 1716-2022

För ytterligare information och intervjuförfrågan, kontakta JO:s presstjänst, 08-786 65 00 eller kommunikation@jo.se

Korta fakta

En person som är dömd till fängelse ska placeras i en anstalt (fängelse). I avvaktan på en anstaltsplacering får den dömde tas in i häkte. Som huvudregel får tiden i häkte i sådana fall inte vara längre än 7 dagar, men om det finns särskilda skäl får häktesvistelsen uppgå till högst 30 dagar. Sådana särskilda skäl kan exempelvis finnas om det är svårt att finna en lämplig anstaltsplacering för en dömd person med särskilda skyddsbehov eller med kopplingar till den organiserade brottsligheten. 

Om JO

JO granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras verksamhet. Ett särskilt fokus finns på sådana regler som rör människors rättigheter i förhållande till det allmänna. JO arbetar både med att utreda anmälningar från enskilda personer och undersökningar på eget initiativ. Det finns fyra justitieombudsmän som väljs av riksdagen för en period om fyra år. Ombudsmännen har olika ansvarsområden och är helt självständiga i sitt arbete och i sina beslut.