Här finns svar på vanliga frågor som kommer till JO. Klicka på frågan för att se svaret.
Nej. Anonyma anmälningar utreds normalt inte.
JO kan inte lämna förhandsbesked om hur en eventuell anmälan skulle komma att bedömas. Om man vill ha JO:s syn på en myndighets handläggning måste man göra en anmälan.
En anmälan ska i princip inte gälla förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden (den s.k. tvåårsregeln). Anmälningar som avser äldre händelser avskrivs vanligen direkt.
Nej, det är gratis.
Ja, det räcker med eventuellt diarie- eller ärendenummer hos den berörda myndigheten.
Ja, grundregeln är att en JO-anmälan bör vara skriftlig.
Ja. JO skickar ut bekräftelse (mottagningsbevis) inom ett par arbetsdagar efter det att en JO-anmälan kommit in. Undantaget är sådant som JO bedömer inte går att betrakta som en anmälan.
En anmälan, och eventuella bilagor till anmälan, blir allmänna handlingar i och med att handlingarna kommer in till JO. Det innebär att vem som helst har rätt att ta del av handlingarna om uppgifterna inte ska hållas hemliga enligt offentlighets- och sekretesslagen.
Vem som helst kan lämna in en JO-anmälan, man behöver inte vara svensk medborgare eller bo i Sverige. Man behöver inte heller ha uppnått en viss ålder för att anmäla. Det man klagar på behöver inte röra en själv.
Man kan anmäla statliga myndigheter (inklusive domstolar), kommunala och regionkommunala myndigheter, tjänstemän vid statliga, kommunala och regionkommunala myndigheter och andra som är anförtrodda myndighetsutövning (myndighetsutövning innebär en myndighets utövande av rätt att bestämma om en förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller något annat jämförbart förhållande).
JO ska övervaka att den offentliga makten utövas i enlighet med lagar och regler. JO:s uppdrag är att granska myndigheterna – inte privata företag eller förtroendevalda politiker. Några exempel på sådana man inte kan klaga på hos JO är regeringen och enskilda statsråd, riksdagens ledamöter, ledamöter av kommun- respektive regionfullmäktige, justitieombudsmännen, justitiekanslern (JK), massmedier, banker, försäkringsbolag, advokater, privatpraktiserande läkare, statliga bolag och stiftelser (om det inte är en fråga om myndighetsutövning; t.ex. kan man i vissa fall klaga på handläggningen av en begäran om att få ut allmänna handlingar) eller kommunala bolag och stiftelser (samma som för statliga bolag och stiftelser, se ovan). Myndighetsutövning innebär en myndighets utövande av rätt att bestämma om en förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller något annat jämförbart förhållande.
Nej. JO:s beslut går inte att överklaga.
Nej. Är man missnöjd med en dom eller ett beslut kan man i regel överklaga till högre instans inom viss tid som anges i domen eller beslutet.
Länkar till ämbetsberättelser från 1900 fram till i dag finns på webbplatsen, Om JO – Ämbetsberättelser. På riksdagens webbplats finns inskannade ämbetsberättelser från perioden 1971–1989/90 och hos KB finns inskannade ämbetsberättelser från 1810–1970. Länkar till till ämbetsberättelserna 1900–1970 hittar du på sidan Om JO – Ämbetsberättelser – Äldre ämbetsberättelser.
Huvudsyftet med att webbpublicera JO-beslut är att ge vägledning i hur lagen bör tolkas – att skapa praxis. På webbplatsen publiceras därför inte alla beslut utan endast de som bedöms vara av särskilt intresse. I beslutssamlingen på webbplatsen finns utvalda beslut från år 2000 och framåt, plus enstaka beslut från tidigare år.
JO arbetar på uppdrag av riksdagen och det är riksdagens konstitutionsutskott (KU) som bereder val och entledigande av justitieombudsman. Det finns ingen myndighet som har tillsyn över JO i den meningen att man kan göra en formell anmälan mot JO, men om man har synpunkter på JO och vill framföra dessa till en högre instans vänder man sig lämpligen till riksdagens konstitutionsutskott (KU).
JO får inte pröva frågor om skadestånd. Den som vill begära skadestånd från staten kan vända sig till Justitiekanslern (JK) eller den centrala förvaltningsmyndighet där skadan inträffade.
