Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommun får kritik för hur den hanterat ett ärende om en flicka som bodde i ett annat hem än det egna

Barnet AA bodde från att hon var två år gammal till dess att hon var 12 år tillsammans med sin pappa och hans hustru BB. Under den tiden hade AA ett begränsat umgänge med sin mamma. I mars 2024 separerade pappan och BB och i juni samma år började AA bo hos BB på heltid. BB gjorde i samband med det en orosanmälan och nämnden inledde en utredning om AA:s boendesituation.

Utredningen avslutades i oktober 2024 utan åtgärd. Av beslutet framgick att nämnden hade föreslagit en nätverksplacering hos BB vilket AA:s mamma inte samtyckte till.

Under november och december 2024 kom det in flera orosanmälningar avseende AA. Det framkom att AA bodde kvar hos BB och att AA:s mamma fortfarande inte samtyckte till en placering där. Nämnden inledde inte någon utredning. I april 2025 samtyckte AA:s båda vårdnadshavare till att AA bodde hos BB och nämnden beslutade om en tillfällig placering där. Nämnden påbörjade även en utredning avseende BB som familjehem för AA. Vid den tidpunkten hade AA bott hos BB i nästan ett år.

I beslutet konstaterar JO att det ställs långtgående krav på socialnämnden att utreda orsakerna till att ett barn inte kan bo kvar hos sina föräldrar och att klargöra vilket behov av skydd och stöd som barnet har. Om barnet, som i AA:s fall, bor tillfälligt i ett annat hem än det egna måste nämnden göra en bedömning av om placeringen kan förväntas bli begränsad i tid eller stadigvarande. Nämnden kan inte förhålla sig passiv eller avvakta föräldrarnas eventuella åtgärder för att lösa boendefrågan. När nämnden kommer fram till att placeringen inte kan begränsas tidsmässigt saknas de rättsliga förutsättningarna för att låta barnet vara fortsatt placerad hos t.ex. en nära anhörig eller annan närstående. Tidsperspektivet är alltså av avgörande betydelse för hur nämnden ska agera.

JO konstaterar att det redan i oktober 2024 borde ha stått klart för nämnden att AA:s vistelse hos BB skulle bli annat än tillfällig. Enligt JO borde nämnden redan då ha inlett en utredning för att klarlägga hemförhållandena hos BB och förutsättningarna för att placera AA där stadigvarande. Nämnden förtjänar kritik för att den inte gjorde det. Avslutningsvis konstaterar JO att nämndens hantering har fått till följd att BB i onödan stått utan ersättning under en mycket lång tid. Även det är JO kritisk mot.