Uttalanden om omhäktningsförhandling när begäran om åtalsförlängning har medgetts och förhandling inte har påkallats

Enligt 24 kap. 18 § tredje stycket rättegångsbalken ska en omhäktningsförhandling som utgångspunkt hållas med högst två veckors mellanrum. Om det är uppenbart att förhandling skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

I det aktuella målet förklarades en person häktad med restriktioner och han omhäktades sedan ett par gånger, varav en gång efter förhandling. Därefter begärde åklagaren förlängd tid för att väcka åtal vid ytterligare tio tillfällen. Den häktade medgav förlängning och påkallade inte förhandling vid dessa tillfällen och tingsrätten prövade åklagarens begäran om åtalsförlängning samt tillstånd till restriktioner enbart på handlingarna. Detta innebar att domstolen inte höll någon omhäktningsförhandling under ett halvårs tid.

ChefsJO anser att utrymmet att nå slutsatsen att det är uppenbart att en förhandling är utan betydelse framstår som närapå obefintligt efter en så lång tidsperiod som det varit fråga om här. Detta torde särskilt gälla när det är flera olika domare som har prövat åtalsförlängningarna. Tingsrätten borde, även utan begäran om det, ha satt ut målet till omhäktningsförhandling och kritiseras för att det inte gjordes.

ChefsJO har erfarit att det vid vissa tingsrätter tillämpas en rutin som innebär att man som utgångspunkt håller omhäktningsförhandling omkring var tredje månad i de fall åtalsförlängning har medgetts och förhandling inte har påkallats. Enligt chefsJO:s mening ter sig en sådan rutin som väl avvägd.