Försäkringskassan kritiseras för långsam handläggning av ett ärende om återkrav av underhållsstöd och för bristfällig hantering av en tvistig fordran

I beslutet görs vissa uttalanden om hur Försäkringskassan markerar ärenden som ska hanteras med förtur och om myndighetens automatiserade prövning av om det finns särskilda skäl att inte överlämna en fordran till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

I det aktuella ärendet hade det kommit fram att den enskildes son hade avbrutit sina studier och myndigheten bedömde därför att det var sannolikt att barnet inte längre hade rätt till förlängt underhållsstöd. En utredning om återbetalning av underhållsstöd som betalats ut till barnet inleddes. Den bidragsskyldige föräldern skulle trots det betala underhållsstöd för den kommande månaden. Han motsatte sig betalningskravet och begärde vid upprepade tillfällen att Försäkringskassan skulle påskynda handläggningen av återbetalningsärendet. Handläggningen drog emellertid ut på tiden. Efter fem månader hade handläggningen av återkravsärendet inte påbörjats. Fordran mot den bidragsskyldige föräldern överlämnades då till Kronofogdemyndigheten via ett automatiserat förfarande. Innan överlämnandet gjordes en prövning av om det förelåg särskilda skäl att inte begära indrivning. Prövningen gjordes genom att systemet helt automatiserat undersökte om någon av de fyra situationer som anges i Försäkringskassans rättsliga ställningstagande om särskilda skäl enligt indrivningsförordningen förelåg, vilket inte var fallet. Åtta och en halv månader efter den enskildes anmälan om att sonens studier upphört, när Kronofogdemyndigheten hade drivit in fordran och den enskilde gjort en anmälan till JO, beslutade Försäkringskassan att underhållsstödet hade betalats ut felaktigt och skulle återbetalas.

JO är kritisk till den långa handläggningstiden och till att Försäkringskassan överlämnade fordran till Kronofogdemyndigheten under rådande omständigheter. JO belyser även det olämpliga i att myndigheten på eget initiativ skapat en uttömmande lista över vilka situationer som ska anses utgöra särskilda skäl att inte begära indrivning.