Kritik mot Kustbevakningen för att en salivprovtagning (s.k. topsning) genomfördes trots att det inte var proportionerligt. Även uttalanden om förutsättningarna för en sådan provtagning när det är fråga om brott där påföljden normalt är dagsböter

Kustbevakningen genomförde en kroppsbesiktning genom salivprovtagning (s.k. topsning) på en man som misstänktes för brott mot fiskelagen. Han hade tillsammans med sin tioåriga son fiskat med ett handhållet redskap inom ett område där detta under perioder var förbjudet. Även om fängelse ingår i straffskalan är normalpåföljden för ett sådant brott låga dagsböter.

Tidigare gällde att topsning i syfte att registrera en misstänkts dna-profil fick ske om fängelse kunde följa på brottet, dvs. om påföljden i det enskilda fallet kunde förväntas bli annan än böter. Efter en lagändring i juli 2025 – som bl.a. syftade till att öka antalet provtagningar och registreringar – är det tillräckligt att fängelse ingår i straffskalan för det aktuella brottet. Av förarbetena framgår dock att det bör krävas någon tillkommande omständighet som motiverar provtagningen i de fall det är fråga om ett lindrigt brott där påföljden normalt är böter. Enligt vad som anges i förarbetena kan det, när det gäller vissa brott av lindrigt slag, vara motiverat att ta ett prov vid exempelvis återfall i brott eller vid kopplingar till organiserad brottslighet. Lagstiftarens avsikt med ändringen har alltså inte varit att provtagning ska utföras slentrianmässigt så snart lagens ordalydelse i och för sig medger detta.

I det här fallet fanns det inte några tillkommande omständigheter som kunde motivera provtagningen och enligt chefsJO:s mening är det uppenbart att det inte var den här typen av situation som den utökade möjligheten till provtagning var avsedd att träffa. Enligt chefsJO kan det inte anses ha varit proportionerligt av Kustbevakningen att genomföra provtagningen och det har alltså saknats rättsliga förutsättningar för genomförandet av denna. Kustbevakningen förtjänar därför kritik.