Kritik mot Överförmyndarnämnden i Uppsala län för att inte ha ansökt om anordnande av förvaltarskap för en enskild som bedömts vara i behov av det. Även vissa uttalanden om s.k. professionella ställföreträdare

En sjukvårdsinrättning anmälde till en överförmyndarnämnd att en person som vårdades där var i behov av förvaltarskap. Nämnden ansåg att det fanns förutsättningar för att ansöka om förvaltarskap men avskrev trots detta ärendet utan att göra någon sådan ansökan till rätten. Överförmyndarnämnden motiverade sitt beslut med att ställföreträdarna som myndigheten anlitar är lekmän och inte kunde förväntas ha de kvalifikationer som krävdes för att hantera de risker som uppdraget innebar. Det gjordes inte några försök att rekrytera en lämplig ställföreträdare. JO kritiserar nämnden.

I beslutet konstaterar JO att en överförmyndare ska ansöka om anordnande av förvaltarskap om det framkommer att den enskilde har behov av det. Skyldigheten är kopplad till just behovet av ett sådant ställföreträdarskap och den relevanta regleringen lämnar inte något utrymme för det ställningstagande som nämnden hade gjort. Hon framhåller vidare att överförmyndare har ett långtgående ansvar för att se till att ett behov av förvaltarskap kan tillgodoses och måste göra alla rimliga ansträngningar för att rekrytera förvaltare även till svårare uppdrag. En ansökan bör enligt JO göras så snart det står klart att ett förvaltarskap behövs, också när ställföreträdarfrågan inte är löst.

JO gör i beslutet vissa uttalanden om s.k. professionella ställföreträdare. Hon konstaterar bl.a. att överförmyndare kan ha svårt att hitta lämpliga ställföreträdare och att det aktuella ärendet illustrerar risken för att enskilda inte får adekvat hjälp och stöd. En kopia av beslutet skickas till regeringen för kännedom.