JO Per Lennerbrant

Övergripande redovisning av iakttagelser under 2025

Mitt tillsynsområde har stor bredd och omfattar bl.a. de brottsutredande myndigheterna och tullväsendet, utlänningsärenden vid Migrationsverket, läns­styrelser samt stora delar av den kommunala förvaltningen. Frågeställningarna har ofta dagsaktuell karaktär, men vissa saker återkommer varje år. Det handlar t.ex. om att handläggningstider är långa, att tvångsingripanden görs utan lag­stöd och att offentlighetsprincipen inte respekteras. Gemensamt för de ärenden där kritik uttalas är att de ofta berör frågor som på ett eller annat sätt påverkar enskildas tillit till offentlig verksamhet och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Det är enkelt att göra en anmälan till JO. JO kan också själv uppmärksamma en fråga utifrån exempelvis rapportering i medier. JO:s granskningar kan därför ofta nå långt ut i samhällets rottrådar när någon blivit felbehandlad och fånga upp principiellt intressanta frågor oavsett var de förekommer. JO är en unik institution och har en mycket viktig roll när det gäller rättsskyddet för enskilda och som en del av riksdagens kontrollmakt. Med hänsyn till att frågeställningarna varierar stort och JO:s resurser är förhållandevis begränsade är det en viktig del av tillsynsarbetet att rikta in granskningarna på de frågor där behovet av ett uttalande från JO bedöms vara som störst.

Under året har jag genomfört ett antal inspektioner på plats hos myndigheter. Vissa verksamheter har inte tidigare inspekterats av JO. Det gäller t.ex. brottsutredningsenheten vid Skatteverket (dnr 3070-2025). Inspektionen var en fortsättning på förra årets inspektion av Ekobrottsmyndigheten, som för övrigt inte heller hade inspekterats av JO tidigare. Andra inspektioner under året har avsett Polismyndigheten (bl.a. gränspolisenheten i polisregion Stockholm och bedrägerisektionen i polisregion Syd [dnr 9952- resp. 12407-2025]) samt Länsstyrelsen i Östergötlands län (dnr 4402-2025) och Byggnadsnämnden i Solna kommun (dnr 12034-2025).

Min huvudsakliga ambition med en inspektion är att identifiera och belysa områden där myndigheten behöver förändra sina arbetssätt eller vidta andra åtgärder. Som en del av inspektionen brukar jag hålla en föreläsning om JO:s roll och uppdrag. Vid föreläsningarna och vid samtal jag har med ledning och medarbetare betonar jag grundläggande konstitutionella principer och centrala bestämmelser för offentlig verksamhet. Min bild är att detta är ett uppskattat inslag som bidrar till att öka kunskapen och medvetenheten om förvaltningens roll i samhället och vikten av att myndigheten har allmänhetens förtroende.

En del av inspektionsverksamheten har utförts inom ramen för JO:s Opcat-uppdrag. För min del handlar det om Polismyndighetens arrester och Migra­tionsverkets förvar. Arrestverksamheten inspekterades i en särskild serie under 2024, men slutsatserna redovisades först i år (dnr O 34-2024). På grund av den ansträngda beläggningssituationen inom Kriminalvården hålls häktade ibland i arrester. Förhållandena är helt oacceptabla, och det finns en risk för omänsklig eller förnedrande behandling av häktade i arrester. Jag såg mycket allvarligt på det som kommit fram. Jag har ett fortsatt fokus på barn och har initierat en bred granskning av hur Polismyndigheten behandlar gripna och anhållna barn i arrester (dnr 9554-2025). När det gäller förvaren har tre av Migrationsverkets sex förvar inspekterats under hösten. Inspektionerna har fokuserats på fyra frågor: fysisk miljö, personalens bemötande och kompetens, tillgången till hälso- och sjukvård samt särskilda risker för förvarstagna med funktionsnedsättning eller med särskilda omvårdnadsbehov (dnr O 19-, 24- och 26-2025).

Granskningen av Migrationsverkets handläggningstider har fortsatt, nu med fokus på ärenden om dröjsmålstalan enligt förvaltningslagen, efter att en domstol förelagt verket att snarast avgöra ett ärende. Migrationsverket har ett stort antal sådana ärenden som inte handläggs inom en godtagbar tid. I praktiken innebär detta att många domstolsavgöranden inte följs, vilket riskerar att på ett mer generellt plan påverka respekten för domstolars avgöranden och ytterst tilliten till den offentliga förvaltningen. Migrationsverket fick allvarlig kritik för detta och en kopia av beslutet överlämnades till regeringen för kännedom. (Dnr 7753-2024 m.fl.) Migrationsverkets hantering av dröjsmålstalan enligt en delvis automatiserad hantering har varit föremål för en förnyad granskning (dnr 9043-2024).

Polismyndigheten är den enskilt största myndigheten inom mitt ansvarsområde när det gäller antalet inkomna klagomål, och nu når de rekordnivåer. Klagomålen gäller ofta olika former av tvångsingripanden, t.ex. kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, bemötandet från enskilda polismän och nedlagda eller inte inledda förundersökningar. Jag har återigen fått anledning att kritisera myndigheten för långsam och passiv handläggning av ärenden om förmögenhetsbrott (dnr 6161- och 8400-2024). Inspektionen av bedrägerisektionen i region Syd var en fortsättning på dessa granskningar. Den sammantagna bilden är att många utredningar blir liggande under mycket långa perioder utan att några åtgärder vidtas.

En annan och generellt viktig fråga som jag riktat in mig på gäller hur tjänste­åtgärder dokumenteras. Dokumentation är avgörande för att möjliggöra en kontroll i efterhand av bl.a. JO. Detta gäller särskilt när tvångsmedel används. Jag har granskat vilka dokumentationskrav som ställs på en åklagares beslut om anhållande och funnit att det av rättssäkerhets- och legitimitetsskäl bör ställas högre krav på dokumentationen än vad som anses gälla i dag (dnr 7836-2024 m.fl.). Jag har också inlett en motsvarande granskning av andra typer av tvångsmedelsbeslut (dnr 6533- och 6534-2025).

JO får som särskild åklagare inleda en förundersökning och väcka åtal mot en befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten eller uppdraget har begått en annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott. Jag har under året väckt två åtal. Det ena åtalet gällde brott mot tystnadsplikt för att sekretessbelagda uppgifter ur en visselblåsarutredning röjdes. Det andra gällde tjänstefel för att en åklagare fattat ett anhållningsbeslut utan att med tillräcklig noggrannhet och omsorg förvissa sig om att det fanns grund för brottsmisstanken.