Historik

Bild på JO:s instruktion från 1810 Fotograf: JOJO:s första instruktion år 1810.

JO-ämbetet inrättades med stöd av den regeringsform som tillkom efter statsvälvningen år 1809. Med Gustav III:s envälde i färskt minne skapades i den nya regeringsformen ett system för riksdagskontroll av utövandet av den styrande makten, vilket bestod i att konstitutionsutskottet (KU) fick uppgiften att utöva tillsyn över statsråden (ministrarna) och en av riksdagen vald justitieombudsman ålades att ha tillsyn över myndigheternas efterlevnad av lagarna.

Tanken på ett organ för kontroll av myndigheternas lagtillämpning var inte ny år 1809. Redan 1713 hade den enväldige kungen Karl XII inrättat funktionen Kungens Högste Ombudsman. Karl XII befann sig då i Turkiet och hade varit utomlands i närmare 13 år. En effekt av hans utlandsvistelse var att allmän oordning hade uppstått inom administrationen hemma i Sverige. Han inrättade därför Högste Ombudsmannen, som skulle vara hans främste representant hemma i Sverige. Den Högste Ombudsmannens uppgift var att se till att domare och tjänstemän agerade i enlighet med gällande lagar och i övrigt fullföljde sina uppgifter. År 1719 kom denna Kungens Högste Ombudsman att kallas för Justitiekanslern (JK) och ämbetet existerar än i dag – JK är regeringens ombudsman.

Enligt 1809 års regeringsform skulle makten fördelas mellan kung och riksdag. Kungen skulle utse Justitiekanslern och riksdagen skulle utse Justitieombudsmannen. Det främsta syftet med det nya ombudsmannaämbetet (Justitieombudsmannen) var att få till stånd en tillsyn i medborgarnas intresse som var helt självständig i förhållande till den styrande makten. Det framstod som naturligt att utforma JO-ämbetet med Justitiekanslern som förebild. I likhet med JK skulle JO vara en åklagare med uppgift att ha tillsyn över domares och ämbetsmäns tillämpning av lagen. JO skulle bl.a. verka för en enhetlig rättstillämpning och påtala oklarheter i lagstiftningen. Hans verksamhet skulle bedrivas genom inspektioner och handläggning av klagomål. Klagomålshanteringen spelade inledningsvis en mindre roll. Under de första 100 åren av JO-ämbetets existens uppgick antalet klagomål till cirka 70 stycken per år.

Bild på den förste JO:n L.A. MannerheimTill en början präglades JO:s roll av åklagarfunktionen. De ärenden som anhängiggjordes hos JO lämnades antingen utan åtgärd eller ledde till åtal. JO kom emellertid så småningom att utveckla en praxis som innebar att han underlät att åtala i ringa fall och i stället lät saken bero med en erinran. Denna utveckling godtogs år 1915 av riksdagen genom att en särskild åtalsunderlåtelserätt togs in i JO-instruktionen. Reglerna om rätt för JO att underlåta åtal, när det var fråga om fel som inte var av allvarlig beskaffenhet, utgjorde ända fram till antagandet av 1975 års JO-instruktion den enda formella grunden för kritiska uttalanden från JO:s sida. I den mån ett visst förfarande inte kunde läggas en befattningshavare till last som ett straffbart fel och det således inte fanns någon grund för ett beslut om åtalsunderlåtelse, grundade sig ett kritiskt eller vägledande uttalande från JO:s sida endast på en praxis som utvecklats inom ämbetet. Denna praxis prövades och godkändes av riksdagen år 1964.

Beslutet år 1975 att avskaffa den särskilda åtalsunderlåtelserätten hängde samman med att man samtidigt genomfört den s.k. ämbetsansvarsreformen, som bl.a. innebar att de offentliga befattningshavarnas straffrättsliga ansvar kraftigt begränsades. Det ansågs mot den bakgrunden inte längre finnas något behov av en sådan rätt för JO att underlåta åtal. Det föreskrevs i stället att JO i de ärenden som togs upp till utredning skulle vara underkastad samma regler om åtalsplikt och åtalsunderlåtelse som de allmänna åklagarna.

Den beskrivna utveckling av JO-ämbetets roll innebär att tyngdpunkten för verksamheten successivt har förskjutits från en repressiv till en vägledande och rådgivande funktion. Uppgiften att förebygga fel och att allmänt verka för en riktig rättstillämpning har kommit att få företräde framför åklagaruppgiften.

Några årtal

1809  JO-ämbetet inrättas i och med 1809 års regeringsform.

1810  Den första justititeombudsmannen (JO) väljs, Lars Augustin Mannerheim.

1915  En militieombudsman, MO, inrättas för att vaka över att missförhållanden inte brer ut sig inom landets krigsmakt.

1941  Ombudsmännens (JO & MO) valperiod utökas från ett till fyra år.

1957  Kommunala myndigheter förs in under JO:s tillsyn.

1967  MO-ämbetet avskaffas och antalet JO utökas till tre stycken.

1975  Antalet JO utökas till fyra stycken.

Läs mer

Senast uppdaterad 2013-09-18