Anmälningar mot Kriminalvården, häktena Saltvik, Salberga och Umeå om att intagna nekats att ringa s.k. ankomstsamtal

Två personer som var häktade klagade på att de inte fått underrätta sina anhöriga när de kom till häktet Salberga. JO:s utredning visar att personerna var frihetsberövade på grund av misstanke om brott och att de förflyttats till häktet Salberga från andra häkten. I JO:s beslut konstateras att det inte fanns någon författningsreglerad skyldighet för häktet att underrätta de häktades anhöriga. JO uttalar alltså inte någon kritik mot Kriminalvården.

I beslutet hänvisar JO till tidigare uttalanden i frågor om underrättelser till anhöriga eller närstående om frihetsberövande (dnr 1944-2013). I sitt yttrande till JO i det ärendet anförde Kriminalvården att myndigheten har för avsikt att ta fram gemensamma rutiner för hur frågor om underrättelser till närstående ska hanteras. JO kommer att följa upp Kriminalvårdens arbete med att ta fram gemensamma rutiner.

JO överlämnar också en kopia av beslutet till Justitiedepartementet och riksdagens justitieutskott för kännedom. Det beror på att JO har svårt att se att det skulle finnas sakliga skäl till skillnaden i underrättelseskyldighet när det gäller personer som frihetsberövats på grund av misstanke om brott och personer som frihetsberövats på annan grund, se 24 kap. 21 a § rättegångsbalken, RB, respektive 3 § häktesförordningen (2010:2011).