Tillbaka till söka beslut

Kritik mot dels dåvarande Polismyndigheten i Skåne för dröjsmål med att anmäla ett gripande av en femtonåring till åklagare, dels två åklagare för att femtonåringen anhölls och att anhållandet inte hävdes tidigare än som skedde

Polisväsendet Åklagarväsendet Rättegångsbalken - RB Unga lagöverträdare, lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om - LuL Barn/ungdom Frihetsberövande Förhör Proportionalitetsprincipen Tvångsmedel/tvångsåtgärder

AA, som var 15 år, greps som misstänkt för försök till stöld ur ett skåp i ett omklädningsrum på ett badhus. Nästan fem timmar efter gripandet påbörjades förhöret enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken med AA. Ytterligare en timme senare anmäldes gripandet till åklagaren som beslutade att anhålla AA. JO konstaterar att frågan om en ung person ska vara frihetsberövad är en sådan sak som många gånger kan vara tveksam eller svår att bedöma. Om den som gripits är under 18 år är det därför särskilt angeläget att åklagaren snarast möjligt underrättas om gripandet. Det kan i sådana fall ofta vara lämpligt att det sker redan innan ett förhör har hållits med den misstänkte. JO kommer fram till att polisens hantering av frågan om underrättelse till åklagaren och förhöret med AA inte varit förenlig med skyndsamhetskravet i 24 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken. Det kan inte uteslutas att polismyndighetens agerande har påverkat den tid som AA kom att vara frihetsberövad. Dåvarande Polismyndigheten i Skåne kritiseras för dröjsmålet.

När brottsmisstankar riktas mot ungdomar måste ett antal lagregler beaktas som sammantagna leder till att unga personer endast i undantagsfall kan anhållas och häktas. JO anser att det brott som AA misstänktes för inte var tillräckligt allvarligt för att det kan anses ha varit proportionerligt att anhålla honom, och det oavsett hur stark kollusionsfaran bedömdes vara. I samma riktning talar det förhållandet att en frihetsberövande påföljd inte kunde förväntas komma i fråga för AA. Omständigheterna var enligt JO långtifrån sådana att det fanns synnerliga skäl för häktning, och det fanns därmed inte tillräckliga förutsättningar för anhållande. Åklagaren kritiseras för beslutet att anhålla AA.

Den åklagare som därefter tilldelades ärendet borde omgående ha hävt anhållandet och försatt AA på fri fot. Som händelserna nu utvecklade sig kom AA i stället att vara frihetsberövad i sammanlagt mer än ett dygn. Åklagaren kritiseras för det sätt som han hanterade det fortsatta frihetsberövandet på.

JO ser allvarligt på att en så ung person som AA har varit anhållen utan att det funnits tillräckliga förutsättningar för det.

Tillbaka till söka beslut