Kritik mot en åklagare för att en häktad person inte har beviljats lättnader i restriktioner avseende besök och brevförsändelser i större omfattning än vad som skett

AA var häktad på grund av att han var misstänkt för grov misshandel, synnerligen grovt brott. Målsägande var hans två söner. AA ålades under cirka fyra månader restriktioner avseende gemensam vistelse, brev eller annan försändelse, besök och telefonsamtal.

JO har inte funnit skäl att ifrågasätta att AA hade restriktioner eftersom kollusionsfaran i ärendet var betydande. Utredningen hos JO har avsett åklagarens beslut om lättnader i restriktionerna avseende besök och brevförsändelser.

Enligt JO har AA inte beviljats lättnader i restriktionerna i tillräcklig omfattning, särskilt eftersom han inte tilläts ha någon kontakt med sin hustru under hela brottsutredningen. Detta har medfört att restriktionerna i förhållande till henne har blivit oproportionerligt ingripande. Efter det att förundersökningen delgetts AA borde det enligt JO åtminstone ha varit möjligt att tillåta vissa brevförsändelser och bevakade besök. I JO:s utredning har det i vart fall inte kommit fram tillräckliga skäl för att inte tillåta sådana lättnader i restriktionerna.

I beslutet betonar JO vikten av att den som är häktad inte underkastas mer omfattande inskränkningar i sin frihet än vad som är absolut nödvändigt. Det får naturligtvis inte förekomma att misstänkta slentrianmässigt åläggs restriktioner. Det är också angeläget att åklagare inte är onödigt restriktiva med att tillåta olika typer av lättnader eller undantag från restriktionerna. JO framhåller också att det för den häktade kan vara viktigt att få information om de närmare skälen för restriktionerna. Det kan öka förutsättningarna för att han eller hon ska acceptera, eller i vart fall förstå anledningen till, restriktionerna. Det är därför enligt JO angeläget att åklagare fullgör sin underrättelse- och dokumentationsskyldighet.