Kritik mot Kriminalvården, frivården Södertörn, för handläggningen av en personutredning enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

På begäran av tingsrätten genomfördes en personutredning gällande en person som stod åtalad för brott, i syfte att utreda förutsättningarna för s.k. kontraktsvård. I frivårdens yttrande anfördes bl.a. att den misstänkte inte hade behov av en så ingripande behandling som placering på behandlingshem. Den misstänktes försvarare uppmärksammade tingsrätten på att det fanns en rad allvarliga fel i yttrandet. Tingsrätten begärde då att frivården skulle göra en ny bedömning i påföljdsfrågan efter nya kontakter med den misstänktes hemkommun. Det andra yttrandet skrevs av samma handläggare som det första.

I JO:s beslut konstateras att det finns motstridiga uppgifter i det första yttrandet och att yttrandet i viss utsträckning är missvisande. Det uttalas att det, mot bakgrund av förhållandena i det aktuella fallet, hade varit lämpligare att låta någon annan tjänsteman göra den kompletterande utredningen och skriva det nya yttrandet. Det uttalas även att det är anmärkningsvärt att möjligheten att få den misstänktes hemkommun att bekosta en behandling för spelmissbruk inte utreddes uttömmande. Frivården kritiseras även för brister i dokumentationen av utredningsåtgärder som vidtagits under personutredningen.