Allvarlig kritik mot Försäkringskassan för att under utredningen av ett ärende om försäkringstillhörighet ha begärt in dels utredningsmaterial från en bank utan att ha haft stöd för det, dels uppgifter för tid som inte omfattades av utredningen

I en anmälan till JO framfördes klagomål mot Försäkringskassans åtgärd att begära in utredningsmaterial från en bank under utredningen av ett ärende om försäkringstillhörighet.

Vid granskningen av det aktuella ärendet kom fram att Försäkringskassan hade begärt in uppgifter från en bank med hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 110 kap. 31 och 33 §§ socialförsäkringsbalken trots att dessa inte var tillämpliga. Begäran avsåg dessutom en lång tidsperiod utöver den som omfattades av Försäkringskassans utredning.

I ärendet hos JO aktualiseras frågor om Försäkringskassans befogenheter att begära in uppgifter från andra än en part. Vidare betonas vikten av att det i varje enskilt fall görs en noggrann avvägning mellan den enskildes krav på integritet och behovet av utredning samt att inriktningen alltid måste vara att inte hämta in mer kompletterande utredning än vad som krävs för att kunna göra en korrekt försäkringsmässig bedömning.

I beslutet konstateras att det förhållandet att utredningsmaterialet begärdes in med stöd av 110 kap. 33 § socialförsäkringsbalken gav banken signalen att den var skyldig att lämna ut de uppgifter som Försäkringskassan begärde och att det till följd av detta aldrig prövades i vilken utsträckning de efterfrågade uppgifterna lämpligen borde ha lämnats ut. JO uttalar att den enskildes krav på integritet därigenom förbisågs. Vidare konstaterar JO att åtgärden att begära kontoutdrag för en lång period utöver den tid som var aktuell för Försäkringskassans utredning innebar ett omotiverat integritetsintrång. Försäkringskassan får allvarlig kritik för sitt felaktiga agerande.