Allvarlig kritik vissa mot vårdgivare inom Västra Götalands-regionen och Stockholms läns landsting för att man har ingått avtal om journalföring med ett företag trots att detta inte varit förenligt med regelverket om sekretess inom hälso- och sjukvården

Vårdgivare inom Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting har ingått avtal med ett företag om hjälp med journalföring av patientuppgifter. Enligt avtalen agerar företaget som ett personuppgiftsbiträde i förhållande till vårdgivaren (som är personuppgiftsansvarig). Avtalen innebär att vårdgivaren tillåter att läkarsekreterare som är anställda hos företaget på distans lyssnar av inlästa diktat och skriver in uppgifterna i patientens journal. Hanteringen är helt elektronisk och uppgifter lagras aldrig utanför landstingets/regionens it-system.

Enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, råder en stark sekretess till skydd för uppgifter om patienter inom den allmänna hälso- och sjukvården. Reglerna om behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården har inte någon direkt betydelse för hur sekretessfrågan ska prövas; frågan om en vårdgivare kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter till ett personuppgiftsbiträde eller till personal hos biträdet ska prövas på vanligt sätt enligt OSL.

JO konstaterar att läkarsekreterarna hos företaget inte omfattas av den tystnadsplikt enligt OSL som gäller för vårdgivarens egen personal. Frågan om huruvida uppgifterna i patientjournalerna kan göras tillgängliga för läkarsekreterarna är därför i första hand beroende av om ett utlämnande kan ske utan att det innebär men (dvs. skada) för den som skyddas av sekretessen.

Läkarsekreterarna har en avtalsreglerad tystnadsplikt i förhållande till arbetsgivaren (dvs. företaget). Vidare följer av regelverket om behandling av personuppgifter en sorts tystnadsplikt för den som behandlar uppgifterna. Enligt JO är dessa ”alternativa” tystnadsplikter för läkarsekreterarna inte tillräckliga för att anse att ett utlämnande kan ske utan att det innebär men (skada) för den som skyddas av sekretessen. Vid bedömningen har – mot bakgrund av att de uppgifter som behandlas enligt avtalen är av mycket integritetskänsligt slag – vikt lagts bl.a. vid att vårdgivarens egen personal kan dömas för brott mot tystnadsplikt om en sekretessbelagd uppgift felaktigt röjs, medan så inte är fallet när det gäller läkarsekreterare som är anställda i företaget. Ett utlämnande har inte heller haft stöd i någon av de sekretessbrytande bestämmelser som finns i 10 kap. OSL eller i en lag eller förordning som OSL hänvisar till.

JO:s slutsats är att vårdgivarna inte har haft rättsligt stöd för att på det sätt som skett lämna ut sekretessbelagda uppgifter om patienter för journalföring av företagets läkarsekreterare. Enligt JO är det anmärkningsvärt att vårdgivarna inte har ägnat sekretessaspekterna större uppmärksamhet i samband med att avtalen ingicks. Vårdgivarna får allvarlig kritik för att de har ingått avtal som innebär att landstinget/regionen lämnar ut patientuppgifter för journalföring av anställda vid ett företag, trots att detta inte är förenligt med regelverket om sekretess.