En åklagare har inte handlagt en fråga om att väcka åtal med tillräcklig skyndsamhet, och åklagarkammarens ledning har brustit i sitt ansvar att uppmärksamma ärendet och se till att det fattades beslut i åtalsfrågan

I ett ärende om brott i nära relation dröjde det drygt tio månader
från det att polisen redovisade ett slutdelgivet förundersökningsprotokoll till åklagaren till dess att det fattades ett beslut i åtalsfrågan. Första gången ärendet diskuterades mellan åklagaren och åklagarkammarens ledning var nästan åtta månader efter polisens slutredovisning. Därefter dröjde det ytterligare mer än två månader innan ett beslut fattades i åtalsfrågan.

Den utdragna handläggningen fick till följd att åtal inte kunde väckas för i vart fall en gärning på grund av preskription. Det berodde inte bara på att ärendet inte handlades tillräckligt skyndsamt utan också på att åklagaren misstog sig i fråga om när vissa gärningar hade inträffat och därmed skulle preskriberas.

I beslutet kritiserar JO åklagaren för att han inte hanterade ärendet med tillräcklig skyndsamhet och inte i tid uppmärksammade kammarledningen på att ärendet inte kunde handläggas på det sätt som krävdes. JO kritiserar åklagaren även för att han missbedömde när vissa gärningar skulle preskriberas.

Enligt JO kan kammarchefen inte undgå kritik för att hon inte tidigare uppmärksammade ärendet och såg till att nödvändiga åtgärder vidtogs. Hon kan inte heller undgå kritik för att hon inte efter att ärendet hade diskuterats mellan åklagaren och ledningen såg till att ett beslut i åtalsfrågan fattades utan ytterligare dröjsmål.