En misstänkt har varit belagd med fängsel vid en häktningsförhandling. Uttalanden om Polismyndighetens respektive tingsrättens hantering och ansvar samt om en misstänkts närvaro

Vid en häktningsförhandling var den misstänkte fängslad i armstöden på sin stol. Han närvarade via videolänk från ett polishus och hade kort dessförinnan skrivits ut från en psykiatrisk akutmottagning.

JO framhåller i beslutet att en sådan fängselanvändning i de allra flesta fall får anses oförenlig med kravet på en human behandling av frihetsberövade och endast i absoluta undantagsfall kan anses vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Hon bedömer att tvångsåtgärden i detta fall inte har varit motiverad och att det saknades rättsligt stöd för den. Dessutom är JO kritisk till att det tog flera månader innan beslutet om handfängsel protokollfördes och till att den dokumentationen var klart bristfällig. Polismyndigheten får också kritik bl.a. för att den inte tillräckligt tydligt hade informerat tingsrätten om den misstänktes hälsotillstånd.

När häktningsförhandlingen inleddes såg ordföranden att den misstänkte var fastlåst vid stolen. Rådmannen vidtog emellertid inga åtgärder och fattade inte något eget beslut i fråga om fängsel. Omständigheterna dokumenterades inte heller i protokollet från förhandlingen. JO kritiserar rådmannen för detta.

I beslutet gör JO uttalanden om ordförandens ansvar för handfängsel i rättssalen och för ordning och säkerhet vid videokonferenser. Slutligen resonerar JO kring frågan om synnerligt hinder för den misstänktes närvaro vid en häktningsförhandling och understryker att ordföranden måste pröva en sådan fråga när omständigheterna ger skäl för det.