En person har utan föregående kallelse hämtats till förhör i ett ärende om kontaktförbud utan att det fanns grund för det och därefter placerats i ett låst väntrum utan stöd i lag

I ett ärende om kontaktförbud beslutade en åklagare att den
person mot vilken förbudet avsågs gälla skulle hämtas till förhör utan föregående kallelse. I beslutet kom personen att anges som misstänkt. Polisen verkställde hämtningen och förde personen till arresten där han placerades i ett låst väntrum i väntan på förhöret.

JO anser att det inte kommit fram någon omständighet som talade för att mannen inte skulle ha följt en kallelse eller med anledning av en kallelse skulle ha försvårat utredningen. JO anser att det därför saknades grund för att hämta mannen till förhör utan föregående kallelse, särskilt som hämtning av någon som inte är misstänkt
endast bör äga rum när det finns skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd. JO anser även att andra alternativ än hämtning utan föregående kallelse borde ha övervägts. JO konstaterar också att åklagarens beslut om hämtning till förhör var bristfälligt motiverat och dokumenterat. JO kritiserar åklagaren för dessa brister.

JO konstaterar vidare att mannen inte var misstänkt för brott och att det därför inte fanns lagstöd för att placera honom i ett låst väntrum i arresten i väntan på förhöret. Det är dock oklart vilken information som det ansvariga polisbefälet hade fått om
varför mannen hämtats. JO anser att Polismyndigheten inte kan undgå kritik för att mannen placerades i det låsta väntrummet.

Polismyndigheten kritiseras också för brister vid handläggningen av ansökan om kontaktförbudet innan den lämnades över till Åklagarmyndigheten.