En tingsrätt har inte fattat beslut om restriktioner vid en huvudförhandlings avslutande. Även frågor om Kriminalvårdens ansvar
Vid avslutningen av en huvudförhandling uppgav åklagaren att hon inte längre hade behov av att kunna meddela den häktade restriktioner. Försvararen påkallade inte något omedelbart beslut i häktningsfrågan. I en anmälan till JO gjorde den häktade gällande att häktet inte hade fått besked om att hennes restriktioner var hävda.
JO konstaterar att om inte någon av parterna begär omedelbar prövning av ett häktningsbeslut så behöver rätten inte ta ställning till den frågan innan den t.ex. ger besked om tidpunkt för domens meddelande. För det fall åklagaren uppger att det inte längre finns behov av restriktioner måste emellertid rätten i ett särskilt beslut omgående upphäva åklagarens tillstånd att meddela sådana inskränkningar. Utifrån utredningen drar JO slutsatsen att rätten i det aktuella fallet inte fattade något beslut i restriktionsfrågan när förhandlingen avslutades och kritiserar tingsrätten för detta.
Tingsrätten underrättade parterna om att domen skulle meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli vid en senare tidpunkt. JO utgår från att den uppgiften kom till häktets kännedom genom kriminalvårdspersonalen i salen. Tingsrätten hade att besluta i häktningsfrågan senast i samband med domen. En domstol är vidare skyldig att underrätta ett häkte om beslut i en häktnings- eller restriktionsfråga. Enligt JO hade häktet därmed anledning att utgå från att den häktade skulle vara kvar i häkte och att åklagaren hade fortsatt tillstånd att besluta om restriktioner. Fyra dagar efter att huvudförhandlingen avslutades kontaktade åklagaren tingsrätten i restriktionsfrågan. JO kan inte slå fast att det innan dess hade uppstått tveksamheter på häktet om restriktionerna. Det finns därmed inte underlag att rikta någon kritik mot Kriminalvården.