Försäkringskassan får kritik för långsam handläggning och för att ha nekat den enskilde anstånd i ett ärende om sjukpenning

I ett ärende om sjukpenning skickade Försäkringskassan ett
kommuniceringsbrev med beslutsunderlag och beslutsförslag till den enskilde som fick två veckor på sig att svara. Den enskilde kom in med synpunkter i tid och bad samtidigt om två veckors anstånd för att konsultera sin läkare. Försäkringskassan avslog begäran om anstånd med motiveringen att ytterligare information inte skulle
ändra myndighetens bedömning. I beslutet instämmer JO i ett tidigare uttalande där JO har uttryckt att en sådan motivering tyder på en bristande förståelse för kommunikationsskyldighetens grundläggande betydelse för den enskildes rättssäkerhet. JO noterar att Försäkringskassan i sitt remissvar även motiverar beslutet att inte bevilja anstånd med att den enskilde redan hade begärt och beviljats anstånd tidigare under handläggningen.

Efter att ha redogjort för förvaltningslagens bestämmelse om kommunicering och den därtill kompletterande bestämmelsen i socialförsäkringsbalken uttalar JO att frågan om anstånd i den mening som är aktuell i ärendet inte uppstår förrän ärendet är
färdigt för beslut, dvs. när den enskilde har blivit kommunicerad och fått ett slutdatum för att lämna synpunkter på beslutsförslaget och det sammantagna underlaget. JO konstaterar att det med detta synsätt och då begäran om anstånd var motiverad och endast avsåg två veckor hade varit rimligt att bevilja det begärda anståndet.