Kritik mot Älvsjö stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för handläggningen av ett ärende om ett ensamkommande barn; fråga om det fanns förutsättningar för ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU

Ett ensamkommande barn hade placerats i ett familjehem med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen. På grund av att boendet där barnet vistades skulle renoveras behövde barnet flytta. Barnet vägrade att flytta från familjehemmet och uttalade att han skulle bli gatubarn vid ett möte med förvaltningen där saken diskuterades. Därefter lämnade han mötet. Nämndens ordförande fattade då ett beslut om omedelbart omhändertagande av barnet med stöd av 6 § LVU. Enligt beslutet var omhändertagandet nödvändigt eftersom det var sannolikt att barnet behövde ges vård med stöd av 1 och 3 §§ LVU.

Ett beslut om omedelbart omhändertagande på grund av den unges eget beteende ska grundas på att det finns sannolika skäl för att barnet behöver ges vård genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Enligt JO kan inte enbart uttalandet om att barnet skulle bli gatubarn anses utgöra ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i bestämmelsen. Det var därmed inte sannolikt att barnet behövde ges vård enligt LVU. Stadsdelsnämnden får kritik för att ha fattat ett beslut om omedelbart omhändertagande av barnet utan att det fanns förutsättningar för det.