Kritik mot en åklagare, som var ansvarig för att en underårig misstänkt hördes utan biträde av försvarare, samt mot en polismyndighet och en förhörsledare, för felaktigheter i samband med förhören. Rättvis rättegång?

Ärendet gäller brottsutredningen mot en 17-årig pojke som tillsammans med några kamrater misstänktes för att ha förtalat ett stort antal jämnåriga flickor. I beslutet bedöms framför allt frågor om den misstänktes rätt till försvarare vid polisförhör.
Flera omständigheter – bl.a. den misstänktes ålder, bevisläget och att förhörs utsagorna skulle kunna komma att åberopas som bevis – innebar att samtliga förhör borde ha hållits i närvaro av försvarare. Den misstänkte kan avstå från försvarares närvaro, men det måste i så fall ske på ett otvetydigt sätt under rättssäkra och väl dokumenterade former. I beslutet framhålls att uppgifter från förhör som hållits utan försvarare generellt sett får lägre bevisvärde.
Tillgång till försvarare vid polisförhör är en del av rätten till rättvis rättegång enligt Europakonventionen. I beslutet prövas huruvida denna rättighet kränkts. Eftersom den del av bevisningen som bestod av uppgifter från polisförhören i praktiken underkändes vid den slutliga domstolsprövningen har en sådan kränkning inte bedömts föreligga.