Kritik mot Kammarrätten i Stockholm för handläggningen av ett mål enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

Dåvarande Länsrätten i Stockholms län biföll en ansökan om att en ung kvinna skulle beredas vård med stöd av 4 § LVM. I domen fanns inget förordnande om att beslutet om tvångsvård skulle gälla omedelbart. Samma dag som domen inkom till Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholm sändes en begäran om handräckning till polisen för att kvinnan skulle föras till ett LVM-hem. Till följd av denna begäran fördes kvinnan till LVM-hemmet där hon togs in. Kvinnan överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm som avslog överklagandet.

Kammarrätten får kritik för att inte ha uppmärksammat att länsrättens dom inte innehöll något förordnande om att beslutet om tvångsvård skulle gälla omedelbart.