Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att en anställd som upprättade en redogörelse om misstänkt misskötsamhet därefter medverkade som förhörsvittne och tolk i ärendet om varning m.m.
Beslutet berör frågor med anknytning till förutsättningarna för en rättssäker process i ett ärende om varning enligt fängelselagen.
En kriminalvårdare som hade upprättat en redogörelse om misstänkt misskötsamhet deltog därefter vid förhöret med den intagne som protokollförare och förhörsvittne samt dessutom som tolk. JO anser att kriminalvårdaren inte borde ha medverkat vid förhöret samt att hennes deltagande var ägnat att påverka den intagnes förtroende för processen och myndigheten. Därutöver var det olämpligt att anstalten valde att använda kriminalvårdaren som tolk. Anstalten får kritik för att inte ha iakttagit objektivitetsprincipen och för att inte ha anlitat en utomstående tolk till förhöret. Anstalten kritiseras också för flera dokumentationsbrister i ärendet.
Den intagne fick sedan en varning för att han bl.a. uttryckt sig på ett sätt som kunde uppfattas som hotfullt. I beslutet benämns misskötsamheten som ”våld eller hot mot tjänsteman”. JO har visserligen förståelse för behovet av enkla förval i ett systemstöd men pekar på att beteckningen motsvaras av vissa brott enligt brottsbalken. Att Kriminalvården använder samma nomenklatur kan ge intryck av att det är klarlagt att en intagen har begått ett brott, trots att skuldfrågor endast kan prövas i en brottmålsprocess. Den intagnes klagomål talar dessutom för att han har tolkat beslutet som att varningen även avsett våld. JO uttalar att beteckningarna inger betänkligheter och att det kan finnas anledning att hålla isär förekomsten av våld från hot mot kriminalvårdspersonal.