Kritik mot Polismyndigheten för att bl.a. ha fotograferat och filmat personer utan rättsligt stöd i samband med husrannsakan och kroppsvisitationer samt för bristande dokumentation
Polisen stoppade en buss med motdemonstranter på väg till en demonstration. Man genomförde en husrannsakan i bussen och kroppsvisiterade motdemonstranterna. I samband med detta fotograferade och filmade polisen
motdemonstranterna. Vidare fotograferade man deras identitetshandlingar.
Enligt JO var såväl fotograferingen som filmningen av motdemonstranterna en sådan tvångsåtgärd som kräver stöd i lag. Något lagstöd för fotografering och filmning av det
slaget finns det inte.
När det gäller fotograferingen av identitetshandlingarna uttalar JO att hon inte har några principiella invändningar mot att polisen fotograferar en persons identitetshandling som ett led i dokumentationen av ett ingripande. En förutsättning för att det ska vara tillåtet är bl.a. att den enskilde frivilligt lämnar uppgifter om sin identitet och är beredd att låta identitetshandlingen fotograferas. I detta fall gav utredningen inte stöd för att det varit fråga om någon reell frivillighet från de berörda personernas sida.
Polismyndigheten kritiseras för att man utan rättsligt stöd har fotograferat och filmat motdemonstranterna samt för att man fotograferat deras identitetshandlingar trots att
det inte varit fråga om någon reell frivillighet. Vidare kritiseras Polismyndigheten för att man brustit i sin skyldighet att dokumentera kroppsvisitationerna och husrannsakan i bussen.
I beslutet uttalar JO att det framstår som angeläget att Polismyndigheten fortsätter sitt arbete med att informera och utbilda polisanställda för att bl.a. förbättra kunskapen
om när fotografering får ske. JO uttalar också att det kan finnas skäl att se över befälsordningen vid insatser där flera grupper med olika uppgifter deltar och att man ser till att undanröja de oklarheter i det avseendet som kan finnas hos medverkande poliser.