Kritik mot Polismyndigheten för att en person omhändertogs och kroppsvisiterades utan att det fanns grund för det samt för polisens agerande i samband med att personen filmade ingripandet

En polis omhändertog en man för identifiering, kroppsvisiterade honom och tog hans telefon. Polisen grundade sitt ingripande på att mannen kunde vara efterlyst, bl.a. på grund av att han inte ville identifiera sig. Mannen filmade stora delar av ingripandet men blev upprepade gånger tillsagd att sluta filma.

JO konstaterar att omständigheterna vid ingripandet inte var sådana att det fanns anledning att anta att mannen var efterlyst och att det därför saknades rättsliga förutsättningar för ingripandet.

Ur rättssäkerhetssynpunkt och för allmänhetens insyn i polisens arbete är det viktigt att enskilda har möjlighet att filma polisen, under förutsättning att det inte på något
konkret sätt hindrar polisens arbete eller t.ex. innebär en säkerhetsrisk.

När det gäller risken för att personer som filmar polisingripanden hanterar filmerna i strid med vad som gäller om behandling av personuppgifter uttalar JO att utrymmet för en polis att i sin tjänsteutövning ge uttryck för rent personliga uppfattningar eller önskemål om att en person ska upphöra med ett visst beteende är mycket litet. Det är viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att sluta filma eller i övrigt får uppfattningen att han eller
hon är skyldig att följa en uppmaning att sluta filma. JO framhåller också att försiktighet måste iakttas i en sådan situation så att polisens åtgärder inte kommer i strid med den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. JO konstaterar att polisens upprepade tillsägelser att sluta filma inte var acceptabla.

Polismyndigheten kritiseras för det felaktiga ingripandet och agerandet i övrigt.