Kritik mot Socialnämnden i Motala kommun för dess hantering av ett ärende där ett trettonårigt barn som vårdades med stöd av LVU hade en sexuell relation med en sextonåring under vårdtiden

Barnet AA vårdades med stöd av LVU och var familjehemsplacerad. När AA var 13 år gammal fick familjehemmet reda på att AA hade en äldre flickvän som var 16 eller 17 år gammal och att AA och flickvännen hade en sexuell relation. Familjehemmet vände sig då till socialtjänsten för att få hjälp att hantera situationen. Socialnämnden polisanmälde inte det inträffade och nämnden
inledde inte heller någon utredning enligt 11 kap. 1 § SoL för att klarlägga AA:s behov av stöd och hjälp. I stället fick familjehemmet rådet av socialtjänsten att prata med AA om vikten av säkert sex. Till slut polisanmälde AA:s mor det inträffade.

I beslutet konstaterar JO att eftersom AA var omhändertagen av samhället för vård hade socialnämnden ett långtgående ansvar för honom. Mot bakgrund av uppgifterna från familjehemmet borde nämnden omgående ha inlett en utredning för att allsidigt kunna belysa AA:s situation, och nämnden kritiseras för att inte ha inlett en utredning.

I nämndens svar till JO uppgavs att den övervägde att polisanmäla det inträffade men att det beslutades att någon polisanmälan inte skulle göras. Nämndens bedömning dokumenterades dock inte. I beslutet uttalar sig JO om rollfördelningen mellan polis- och
åklagarmyndigheten å ena sidan och socialnämnden å andra sidan, i de fall ett barn kan vara utsatt för t.ex. sexualbrott. Enligt JO ska socialnämnden oberoende av en eventuell polisutredning och åklagares bedömning bilda sig en egen uppfattning om barnets behov av insatser för skydd och stöd. Om en socialnämnd beslutar att inte polisanmäla ett misstänkt sexualbrott mot ett barn ska en sådan bedömning dokumenteras. JO kritiserar nämnden för bristande dokumentation.

JO fastslår avslutningsvis att ett barn som är under 15 år har behov av ett absolut skydd mot sexuella handlingar. Uppgifterna som familjehemmet lämnade till socialtjänsten tydde på att AA var utsatt för ett allvarligt brott, och att då lämna familjehemmet rådet att prata med AA om vikten av säkert sex är anmärkningsvärt. För detta kritiseras socialnämnden.