Socialnämnden i Uddevalla kommun får kritik för att två handläggare inte försökte komma i kontakt med en vårdnadshavare innan de åkte till hennes hem för att göra s.k. skyddsbedömningar om barnen m.m.

I en anonym orosanmälan anfördes bl.a. att en vårdnadshavare
hade lämnat sina barn ensamma i hemmet. Socialjouren beslutade att omgående göra ett hembesök för att kunna bedöma barnens förhållanden. När handläggarna kom till bostaden var barnen ensamma där. Handläggarna väntade i bostaden tillsammans med barnen till dess vårdnadshavaren kom hem. Barnen bedömdes
sedan inte vara i behov av akut skydd från nämndens sida. Dagen efter hembesöket inledde nämnden utredningar om barnen.

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL). När en anmälan rör ett barn ska socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet är i behov av omedelbart skydd, en s.k. skyddsbedömning (11 kap. 1 a § SoL). Frågan om nämnden ska inleda en utredning eller inte bestäms vid en s.k. förhandsbedömning. Nämnden ska inte vidta några utredningsåtgärder under en skydds- eller förhandsbedömning, men får kontakta de personer som orosanmälan rör.

Såvitt kommit fram försökte handläggarna inte komma i kontakt med vårdnadshavaren innan de åkte till bostaden, och det var heller inte fråga om att de åkte dit för att tala med henne. Enligt JO borde handläggarna i detta fall ha försökt kontakta vårdnadshavaren för att kontrollera om uppgifterna i orosanmälan stämde och fråga om vårdnadshavaren samtyckte till ett besök i hennes bostad. JO kritiserar nämnden för att så inte skedde.

Ett hembesök i syfte att undersöka barnens förhållanden är en sådan åtgärd som bör vidtas i en utredning och inte vid en skydds- eller förhandsbedömning. JO konstaterar att det kan ifrågasättas om det fanns rättsliga förutsättningar för det aktuella hembesöket.

JO konstaterar att vårdnadshavaren inte hade samtyckt till att handläggarna gick in i bostaden och att det heller inte var fråga om en nödsituation. Det fanns således inte något rättsligt stöd för åtgärden. JO finner dock i detta fall, med hänsyn till de speciella omständigheter som förelåg, inte anledning att kritisera handläggarna.