Uttalanden om vilka överväganden som bör göras innan ett utpekande läggs till grund för ett beslut om t.ex. tvångsmedel

Efter ett personrån namngav målsäganden en av
gärningspersonerna. Hon sökte sedan självmant bland den
namngivna personens vänner på Facebook och hittade en person som hon uppgav att hon kände igen. När polisen därefter visade den personens passbild för målsäganden pekade hon ut personen som den andra gärningspersonen. Efter en muntlig föredragning av polisen lade en åklagare utpekandet till grund för ett beslut att anhålla den utpekade personen. Det visade sig senare att utpekandet var felaktigt.

I beslutet uttalar JO att utpekanden och andra former av identifiering kan vara svårbedömda i bevishänseende. En beslutsfattare som överväger att lägga ett utpekande till grund för ett beslut om t.ex. tvångsmedel måste vara observant på
eventuella brister som kan finnas i tillförlitligheten av utpekandet och säkerställa att han eller hon förstår hur utpekandet har gått till. Beslutsfattaren behöver få klart för sig bl.a. vad den som har gjort utpekandet har uppgett i samband med utpekandet och om det finns några andra omständigheter av betydelse för bedömningen av
tillförlitligheten av utpekandet. Det behöver även klarläggas hur utpekandet förhåller sig till andra uppgifter i utredningen.

JO:s utredning har inte kunnat ge klarhet i vilka uppgifter polisen föredrog för åklagaren eller vad som i övrigt kom fram vid föredragningen. Det finns därför inte ett tillräckligt underlag för JO att göra några uttalanden i frågan om polisen utelämnade
betydelsefulla omständigheter vid föredragningen eller för att kritisera åklagaren för anhållningsbeslutet. Åklagaren kritiseras dock för att hon inte dokumenterade de omständigheter hon lade till grund för beslutet. Polismyndigheten kritiseras för brister i
dokumentationen av utpekandet.