En skriftlig handling som kommer in till Försäkringskassan inom tvåmånadersfristen för begäran om omprövning, bör presumeras vara en sådan begäran så snart det finns något som tyder på att handlingen getts in som en reaktion på kassans beslut

Försäkringskassan avslog AA:s ansökan om aktivitetsstöd. Innan tvåmånadersfristen för begäran om omprövning hade gått ut lämnade AA in två skrivelser av vilka det bl.a. framgick att han ville ta del av underlaget till beslutet och att han ville ha mer tid för att läsa och bedöma underlaget. Skrivelserna hade adresserats på det sätt som föreskrivs vid begäran om omprövning. Det var inte förrän i samband med JO:s utredning som Försäkringskassan noterade att AA hade haft för avsikt att begära omprövning, och det var inte heller förrän då han fick del av de handlingar han hade begärt. JO kritiserar Försäkringskassan för dessa fördröjningar och konstaterar att redan AA:s begäran om mer tid, dvs. om anstånd, borde ha lett till att AA:s skrivelse betraktades som en begäran om omprövning. Att skrivelserna dessutom var adresserade som när omprövning begärs gör att de utan vidare borde ha hanterats som en sådan begäran. När en skriftlig handling kommer in till myndigheten inom tvåmånadersfristen bör man enligt JO presumera att den enskilde begär omprövning så snart det finns något som tyder på att handlingen har lämnats in som en reaktion på beslutet.