Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2020-03-31 Diarienummer:4816-2018

  Allvarlig kritik mot Polismyndigheten för att inte ha följt beslut från Statens överklagandenämnd

  Läs mer

  Sammanfattning

  JO behandlar i beslutet hur Polismyndigheten hanterat två beslut
  från Statens överklagandenämnd (SÖN) där nämnden undanröjt Polismyndighetens beslut som fattats i samband med att myndigheten sökte chefer till Nationella operativa avdelningen (NOA).
  
  JO uttalar att det är av grundläggande betydelse att en beslutsmyndighet respekterar och rättar sig efter det som en överinstans har bestämt. Enligt JO har beslutsmyndigheten en principiell skyldighet att tolka och tillämpa överinstansens
  beslut på ett lojalt sätt.
  
  I beslutet konstaterar JO att Polismyndigheten i de granskade fallen inte lojalt följt överinstansen SÖN:s beslut och rättat sig efter vad nämnden har bestämt.
  
  Enligt JO kan det inte accepteras att en myndighet sätter sig över en överinstans avgörande på det sätt som Polismyndigheten har gjort. Genom sitt agerande har Polismyndigheten inte bara satt en grundläggande förvaltningsrättslig princip ur spel utan också omintetgjort effekten av SÖN:s kontroll av att myndigheter följer
  regeringsformens krav på saklighet vid statliga anställningsbeslut.
  
  Polismyndigheten får allvarlig kritik för sitt agerande.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4816-2018.pdf (143kb)
• Beslutsdatum:2020-03-26 Diarienummer:2337-2019

  Socialnämnden i Alingsås kommun får kritik för att en enhetschef vid nämndens förvaltning beslutade att inleda utredningar om två syskon trots att hon var jävig

  Läs mer

  Sammanfattning

  Modern till två barn arbetade som handläggare vid socialtjänsten i
  Alingsås kommun. I en orosanmälan till nämnda socialtjänst uppgav hon bl.a. att fadern utsatte ett av barnen för våld. Samma dag gjorde en socialsekreterare en s.k. skyddsbedömning avseende barnen och kom fram till att de inte var i behov av omedelbart skydd. Senare under dagen fattade en enhetschef för socialnämndens räkning beslut om att inleda utredningar om barnen. Dagen efter överlämnades barnens ärenden till Vara kommun som sedan genomförde utredningarna.
  
  När nämnden tar emot en orosanmälan om ett barn ska den genast bedöma om barnet är i behov av omedelbart skydd (11 kap. 1 a § socialtjänstlagen). Därefter ska nämnden ta ställning till om den ska inleda en utredning om barnet eller inte, en s.k. förhandsbedömning.
  
  En tjänsteman är jävig att handlägga ett ärende exempelvis om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet i ärendet, s.k. delikatessjäv (6 kap. 28 § och 7 kap. 4 § kommunallagen,
  KL). Den som är jävig får inte delta i eller närvara vid handläggningen av ärendet (6 kap. 30 § KL). Han eller hon får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.
  
  Enligt JO var det i det aktuella fallet fråga om delikatessjäv.
  
  JO uttalar att en skyddsbedömning utgör ett ställningstagande som inte kan skjutas upp och har därför inte några synpunkter på att socialsekreteraren gjorde skyddsbedömningarna avseende barnen trots jävssituationen.
  
  I fråga om enhetschefens beslut om att inleda utredningar om barnen konstaterar JO bl.a. att det har kommit fram att de inte var i behov av omedelbart skydd vid tidpunkten och att deras ärenden överlämnades till Vara kommun redan dagen efter
  ställningstagandet. Enligt JO borde nämnden ha låtit Vara kommun ta ställning till om utredningar om barnen skulle inledas eller inte. Nämnden kan därför inte undgå kritik för att enhetschefen fattade beslut om att inleda utredningar om barnen trots att det var fråga om en jävssituation.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  2337-2019.pdf (175kb)
• Beslutsdatum:2020-03-26 Diarienummer:4988-2018

  Individ- och familjeomsorgsnämnden i Sigtuna kommun får kritik för brister i handläggningen av en fråga om omplacering av ett barn som vårdas med stöd av LVU

  Läs mer

  Sammanfattning

  Ett barn, född 2010, vårdas sedan 2011 med stöd av 1 och 2 §§
  lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, i ett familjehem. Individ- och familjeomsorgsnämnden i Sigtuna kommun utredde under våren 2018 barnets förhållanden i familjehemmet. Nämndens förvaltning föreslog i utredningen att
  barnet skulle omplaceras till ett nytt familjehem.
  
  När utredningen var klar agerade en enhetschef vid nämndens förvaltning som om nämnden hade fattat ett beslut om att barnet skulle omplaceras till ett nytt familjehem. Enhetschefen informerade bl.a. familjehemmet att barnet skulle omplaceras till ett nytt familjehem en vecka senare och pratade även med barnet om den planerade flytten.
  
  Enligt JO borde inte enhetschefen ha agerat som om ett beslut om omplacering var fattat. Enhetschefen skulle i stället ha avvaktat nämndens ställningstagande till förslaget om omplacering innan ytterligare åtgärder vidtogs i ärendet. JO kritiserar nämnden för detta.
  
  Nämndens förvaltning hörde inte barnet om en eventuell omplacering under utredningen. Vidare lät inte nämndens förvaltning familjehemmet ta del av de anmärkningar som riktades mot det innan förvaltningen tog ställning till frågan om
  omplacering. JO kritiserar nämnden även för dessa brister i handläggningen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4988-2018.pdf (181kb)
• Beslutsdatum:2020-03-25 Diarienummer:4790-2019

  Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för en rutin om ombuds närvaro vid förhör i ärenden om varning enligt fängelselagen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Den som är part i ett ärende får som ombud eller biträde anlita någon som är lämplig för uppdraget. Detta framgår av 14 § förvaltningslagen. I ett ärende om varning enligt fängelselagen har därmed en intagen rätt att låta sig företrädas eller biträdas av den som är lämplig för detta. Enligt JO får denna rätt inte bli illusorisk. JO konstaterar i beslutet att ärenden om varning ska avgöras skyndsamt. En rutin som innebär ett ovillkorligt krav på att ett ombud i sådana ärenden ska närvara på plats i anstalten kan få till följd att den intagne måste genomföra ett förhör utan sitt ombud. Det är inte godtagbart anser JO. Anstalten får kritik för bristerna i rutinen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4790-2019.pdf (90kb)
• Beslutsdatum:2020-03-23 Diarienummer:8479-2018

  Kritik mot en polis som brustit i saklighet vid ett telefonsamtal med en enskild

  Läs mer

  Sammanfattning

  En polis kontaktades per telefon av en enskild som ville diskutera
  ett ärende. Under samtalet, som spelades in, gjorde polisen långa utläggningar i frågor som rörde invandring och svensk migrationspolitik i allmänhet.
  
  JO konstaterar att polisens uttalanden präglades av hans personliga åsikter och reflektioner men att han i vissa avseenden gav intryck av att tala även för Polismyndigheten. Innehållet i det han sa var i flera delar nedvärderande och fördomsfullt i förhållande till vissa grupper av människor och nationaliteter. Polisen förmedlade också ett synsätt på bl.a. sitt eget arbete och på Polismyndighetens uppdrag och verksamhet som var onyanserat och ibland närmast cyniskt.
  
  JO finner att polisens uttalanden under telefonsamtalet strider mot grundlagens krav på saklighet och att uttalandena kan underminera allmänhetens förtroende för Polismyndigheten. JO ser mycket allvarligt på polisens agerande och kritiserar honom för det.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8479-2018.pdf (128kb)
• Beslutsdatum:2020-03-20 Diarienummer:5316-2018

  En polis har beslutat om husrannsakan i en bil utan att det var fara i dröjsmål

  Läs mer

  Sammanfattning

  Polismyndigheten fick ett anonymt tips om att en man förvarade
  narkotika i sin bil. En polispatrull åkte till en parkering där mannen befann sig och inledde ett samtal med honom. Polisernas misstankar om att det fanns narkotika i mannens bil stärktes och en av poliserna beslutade att en husrannsakan skulle genomföras i bilen. Beslutet om husrannsakan dokumenterades inte.
  
  Ett beslut om husrannsakan ska i första hand meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. En polis får dock besluta om en husrannsakan om det är fara i dröjsmål. Fara i dröjsmål föreligger typiskt sett om ändamålet med åtgärden skulle gå förlorat om ett beslut av en behörig beslutsfattare måste avvaktas. JO uttalar att bedömningen om det är fara i dröjsmål ska göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet och att det måste finnas någon faktisk omständighet som talar för att beslutet
  inte kan vänta för att det ska vara fråga om fara i dröjsmål.
  
  JO konstaterar att det inte var någon fara i dröjsmål när beslutet om husrannsakan fattades och att poliserna därför borde ha kontaktat en undersökningsledare för ett beslut i frågan. Polismyndigheten kritiseras för att husrannsakan genomfördes utan att detta gjordes.
  
  Polismyndigheten kritiseras också för att husrannsakan inte dokumenterades.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5316-2018.pdf (134kb)
• Beslutsdatum:2020-03-20 Diarienummer:5727-2018

  Två poliser har utan grund uppmanat en journalist att inte filma på allmän plats

  Läs mer

  Sammanfattning

  En journalist som filmade en person på allmän plats uppmanades
  av två poliser att sluta med det. Den ena polisen uppgav att filmandet störde hans samtal med journalisten. Den andra polisen uppgav att journalisten skulle bli avvisad från platsen om han inte följde uppmaningen eftersom journalisten gjorde sig skyldig
  till ofredande när han filmade. Journalisten avslutade inspelningen och lämnade platsen.
  
  När det gäller den första uppmaningen att sluta filma fanns det enligt JO inget konkret som tydde på att journalisten hindrade poliserna i deras arbete, utgjorde en säkerhetsrisk för någon eller agerade på ett sätt som innebar att det av något annat skäl fanns rättsliga förutsättningar att säga till honom att sluta filma.
  
  När det gäller den andra uppmaningen var det enligt JO klart att journalistens agerande inte var straffbart och att han inte heller uppträdde ordningsstörande på ett sätt som innebar att det fanns grund för att avvisa honom från platsen.
  
  JO konstaterar att polisernas agerande har inneburit att en journalist har hindrats från att filma på allmän plats trots att det inte funnits grund för det. Agerandet har riskerat att inkräkta på den grundlagsskyddade anskaffarfriheten.
  
  JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar Polismyndigheten för polisernas felaktiga agerande.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5727-2018.pdf (143kb)
• Beslutsdatum:2020-03-18 Diarienummer:5933-2018

  Försäkringskassan får kritik för att under utredningen av ett ärende om sjukpenninggrundande inkomst ha begärt in uppgifter från en bank utan att ha haft stöd för det

  Läs mer

  Sammanfattning

  Vid utredningen av en enskilds sjukpenninggrundande inkomst
  (SGI) begärde Försäkringskassan in kontouppgifter från en bank med hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 110 kap. 31 och 33 §§ socialförsäkringsbalken (SFB). Försäkringskassans rätt att begära in uppgifter med stöd av dessa bestämmelser omfattar endast utredningar som rör bostadsbidrag och bostadstillägg. I beslutet uttalas att Försäkringskassan således saknade behörighet
  att i ett ärende om SGI begära in de aktuella uppgifterna från banken med hänvisning till dessa bestämmelser. Den omständigheten att uppgifterna begärdes med stöd av 110 kap. 33 § SFB gav banken den felaktiga signalen att den var skyldig att lämna ut de begärda uppgifterna.
  
  I beslutet förtydligar JO att Försäkringskassan inte kan begära in uppgifter med stöd av 110 kap. 31 och 33 §§ SFB om en enskild har bostadsbidrag eller bostadstillägg men utredningen rör ett annat ärendeslag.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5933-2018.pdf (201kb)