Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2021-02-26 Diarienummer:3196-2020

  Allvarlig kritik mot Hyres- och arrendenämnden i Linköping för brister vid hanteringen av en fråga om jäv m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  En ledamot i Hyres- och arrendenämnden i Linköping uppträdde som ombud vid ett av nämndens sammanträden. Nämndens ordförande uppmärksammade detta när sammanträdet inleddes och tog upp frågan om jäv. JO delar bedömningen att det förelåg en jävssituation. Det finns emellertid ett absolut förbud för icke lagfarna ledamöter av en hyres- och arrendenämnd att uppträda som ombud i den nämnd som de tillhör. Av den anledningen borde nämnden enligt JO ha lyft detta med ombudet. I vart fall borde nämnden ha tagit ställning till jävsfrågan. I stället fortsatte nämnden sammanträdet och gjorde en eventuell prövning av jävsförhållandet beroende av utgången i ärendet. Några dagar senare avgjorde nämnden ärendet i sak. Hyres- och arrendenämnden försökte hantera jävsfrågan även vid utformningen av skälen för det slutliga beslutet. Enligt JO säger det sig dock självt att det inte är möjligt att läka den brist som det inneburit att nämnden inte hanterat frågan om jäv så snart den uppkom. JO uttalar vidare att det slutliga beslutet i ärendet har innehållit både värderande omdömen och överväganden som inte har med själva saken att göra. Sammanfattningsvis har nämndens hantering inte varit förenlig med grundläggande bestämmelser om jäv och rättegångsombud och inte heller med regeringsformens krav att myndigheter i sin verksamhet ska iaktta saklighet och opartiskhet. Hyres- och arrendenämnden i Linköping får allvarlig kritik.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3196-2020.pdf (156kb)
• Beslutsdatum:2021-02-26 Diarienummer:4143-2019

  Arbetsförmedlingen kritiseras för att en enskild inte tillåtits använda finska och få svar på samma språk vid sin muntliga kontakt med myndigheten samt för bristande service

  Läs mer

  Sammanfattning

  I syfte att få ställa vissa frågor på finska kontaktade AA
  Arbetsförmedlingen dels muntligen via telefon, dels skriftligen i en chattfunktion och via e-post. Vid dessa kontakter kunde han inte få sina frågor besvarade på finska. Han erbjöds inte heller att återkomma vid en annan tidpunkt då han kunde ges möjlighet att kommunicera med en finskspråkig handläggare. Vid telefonsamtalet fick han information om att hans aktivitetsrapporter måste lämnas in på svenska.
  
  JO konstaterar att utredningen inte ger stöd för annat än att AA ringt till Arbetsförmedlingen för att diskutera ett ärende som han var part i. Han hade därför rätt att använda finska och få svar på det minoritetsspråket när han kontaktade myndigheten i det ärendet. Arbetsförmedlingen kritiseras för att den inte tillgodosett hans rätt att prata finska vid sina muntliga kontakter med myndigheten. Vidare kritiseras Arbetsförmedlingen för att felaktigt ha upplyst AA om att hans aktivitetsrapporter måste lämnas in på svenska. Eftersom sådana rapporter lämnas inom ramen för ärenden hos Arbetsförmedlingen har enskilda rätt att använda ett minoritetsspråk i sina skriftliga kontakter med myndigheten.
  
  När det däremot gäller AA:s kontakter med Arbetsförmedlingen via e-post och chatt framgår det inte att dessa gällt något ärende hos myndigheten. Någon rätt att då använda ett minoritetsspråk fanns därför inte. Enligt JO borde dock Arbetsförmedlingen inom ramen för sin serviceskyldighet ha frågat AA om hans kontakt med
  myndigheten gällde ett ärende som han var part eller ställföreträdare för part i, och i så fall hänvisat honom att kontakta myndigheten via sådana kanaler som medger att han kan ställa sina muntliga eller skriftliga frågor på finska. Eftersom det inte skedde
  när AA kontaktade Arbetsförmedlingen via chattfunktionen kritiseras myndigheten för bristande service. Arbetsförmedlingen kritiseras även för bristande service därför att myndigheten dröjt en månad med att återkomma via e-post med ett skriftligt svar på
  finska.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4143-2019.pdf (139kb)
• Beslutsdatum:2021-02-26 Diarienummer:6743-2019

  En åklagare och en polis har brustit vid hanteringen av en misstänkts begäran om insyn i sidomaterialet i en avslutad förundersökning

  Läs mer

  Sammanfattning

  En person begärde hos polisens utredare och hos åklagaren att få
  del av sidomaterialet i en avslutad förundersökning där han själv var misstänkt. Åklagaren gav polisens utredare direktiv att hantera den misstänktes begäran. Först efter flera veckor fick den misstänkte del av visst material. Utredaren hade då tagit bort handlingar ur sidomaterialet som hon bedömde omfattades av sekretess.
  Åklagaren hade dock inte fattat något beslut om att begränsa den misstänktes insyn i materialet.
  
  JO konstaterar att begäran skulle prövas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om partsinsyn. JO konstaterar vidare att åklagaren, i egenskap av undersökningsledare, ansvarade för att den misstänktes begäran prövades skyndsamt och i övrigt i enlighet
  med de aktuella bestämmelserna. JO anser att åklagaren inte kan undgå kritik för brister i hanteringen av den misstänktes begäran.
  
  JO kritiserar Polismyndigheten för att undersökningsledaren inte underrättades om den begäran som kom in till Polismyndigheten och för att handlingen registrerades först omkring en månad efter det att den kom in till myndigheten.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6743-2019.pdf (157kb)
• Beslutsdatum:2021-02-25 Diarienummer:5013-2019

  Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem Vemyra får kritik för en anställds agerande mot en ungdom som vårdades vid hemmet och för bristfällig hantering av händelsen

  Läs mer

  Sammanfattning

  En flicka vårdades med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda
  ungdomshem Vemyra. I en anmälan till JO uppgav flickan att en anställd vid hemmet bl.a. hade pussat henne.
  
  Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet (1 kap. 1 § LVU). Var och en som fullgör uppgifter vid SiS, t.ex. en anställd, ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet (14 kap. 2 § socialtjänstlagen, SoL). En
  anställd ska genast rapportera till SiS ledning om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör en ungdom vid hemmet (se 14 kap. 3 och 4 §§ SoL). Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål (14 kap. 6 § SoL).
  
  I beslutet uttalar JO att den anställdes agerande mot flickan är helt oacceptabelt och att det finns anledning att se med stort allvar på det inträffade. Hemmet har brustit i att tillhandahålla flickan vård av god kvalitet. Det inträffade har också utgjort ett intrång i flickans rätt till skydd för sin integritet. Hemmet får kritik för det inträffade.
  
  JO konstaterar också att hemmets utredning av händelsen har brustit samt att dokumentationen av vilka åtgärder som vidtogs är bristfällig, vilket gör att det inte går att få en fullständig bild av hur hemmet hanterade händelsen. Hemmet kritiseras för dessa brister.
  
  Två anställda vid hemmet fick kännedom om händelsen. Enligt JO borde de ha rapporterat saken till ledningen. JO är kritisk till att det inte lämnades någon rapport.
  
  Avslutningsvis gör JO vissa uttalanden om SiS skyldighet att ta emot och utreda klagomål och synpunkter från de intagna ungdomarna.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5013-2019.pdf (215kb)
• Beslutsdatum:2021-02-25 Diarienummer:5022-2019

  Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem Vemyra får kritik för att en anställd utdelat ett slag mot en ungdom som vårdades vid hemmet och för bristfällig hantering av händelsen m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  En flicka vårdades med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda
  ungdomshem Vemyra. I en anmälan till JO uppgav flickan att en anställd utdelat ett slag mot henne när hon var avskild på sitt bostadsrum.
  
  Hemmet får under vissa förutsättningar hålla en ungdom i avskildhet (15 c § LVU). JO uttalar att det inte är godtagbart att SiS inte har kunnat klarlägga om flickan var föremål för ett avskiljande. Det får givetvis inte finnas några oklarheter i fråga om hemmet agerat med stöd av en särskild befogenhet. JO kritiserar hemmet för detta och även för bristfällig dokumentation gällande händelsen.
  
  Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet (1 kap. 1 § LVU). Var och en som fullgör uppgifter vid SiS, t.ex. en anställd, ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet (14 kap. 2 § socialtjänstlagen, SoL). En
  anställd ska genast rapportera till SiS ledning om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör en ungdom vid hemmet (se 14 kap. 3 och 4 §§ SoL). Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål (14 kap. 6 § SoL).
  
  Av utredningen framgår att den anställde utdelade ett slag mot flickan. JO uttalar att ett sådant agerande från en anställd givetvis inte får förekomma. Hemmet har därigenom brustit i att tillhandahålla flickan vård av god kvalitet. Det inträffade har
  också utgjort ett intrång i flickans rätt till skydd för sin integritet. Hemmet får kritik för det inträffade.
  
  JO konstaterar också att hemmets utredning av händelsen har brustit samt att dokumentationen av vilka åtgärder som vidtogs är bristfällig, vilket gör att det inte går att få en fullständig bild av hur hemmet hanterade händelsen. Hemmet kritiseras för nämnda brister.
  
  Flera anställda vid hemmet fick kännedom om att deras kollega hade utdelat ett slag mot flickan. Enligt JO borde de ha rapporterat saken till ledningen. JO är kritisk till att det inte lämnades någon rapport.
  
  Avslutningsvis gör JO vissa uttalanden om SiS skyldighet att ta emot och utreda klagomål och synpunkter från de intagna ungdomarna.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5022-2019.pdf (224kb)
• Beslutsdatum:2021-02-25 Diarienummer:6560-2019

  Kritik mot Socialnämnden i Norrköpings kommun för handläggningen i samband med verkställandet av en tingsrätts interimistiska beslut om umgängesstöd

  Läs mer

  Sammanfattning

  En tingsrätt beslutade interimistiskt den 25 juli 2018 att AA skulle
  ha rätt till umgänge med BB i viss omfattning i närvaro av umgängesstöd. Något umgänge kom dock inte till stånd och i oktober 2018 lämnade en enhetschef inom socialtjänsten in ett yttrande till tingsrätten. I yttrandet uppgav enhetschefen bl.a. att
  tingsrättens beslut inte kunde verkställas.
  
  Socialnämnden i Norrköpings kommun har i sitt remissvar uppgett att handläggningen av ärendet gick rätt till och har hänvisat till att tingsrätten i skälen för sitt beslut den 25 juli 2018 erinrat om att "umgängesstödet beslutar i varje enskilt fall om umgänget
  lämpligen bör ske".
  
  I beslutet uttalar JO att socialnämnden är skyldig att utse en viss person att medverka vid umgänget när domstolen har beslutat om umgänge med umgängesstöd. Det är fråga om en ren verkställighetsåtgärd och det är inte meningen att nämnden ska göra
  en egen bedömning av det beslutade umgängets lämplighet. JO uttalar vidare att om nämnden bedömer att ett umgänge med umgängesstöd bör avbrytas, t.ex. för att barnet mår dåligt eller riskerar att fara illa om umgänget fortsätter, har nämnden
  naturligtvis en skyldighet att agera. Nämnden har i den situationen vissa handlingsalternativ som är reglerade i lag och förordning.
  
  JO konstaterar att nämnden i det här fallet inte valde något av de handlingsalternativ som föreskrivs i lag och förordning. Umgänget avbröts i stället innan det ens hade påbörjats och bedömningen grundades, enligt vad som kommit fram, enbart på omständigheter som fanns tillgängliga vid tidpunkten för tingsrättens beslut. JO uttalar att agerandet saknar rättsligt stöd och att nämndens skyldighet att verkställa tingsrättens beslut inte påverkades av hur tingsrätten i det här fallet hade uttryckt sig i skälen för beslutet. Enligt JO är innebörden av nämndens agerande att tingsrättens
  beslut helt och hållet åsidosattes samt att nämnden, utan stöd i lag, satte sig över den bedömning som tingsrätten hade gjort. JO uttalar att det inte är acceptabelt och att nämnden förtjänar kritik för handläggningen.
  
  Nämnden får också kritik för det yttrande som i oktober 2018 upprättades och lämnades in till tingsrätten av en enhetschef inom socialtjänsten. JO uttalar att det saknas rättsligt stöd för åtgärden samt att yttrandet i delar närmast framstår som en partsinlaga. JO konstaterar att handläggningen inte har skett i enlighet med de krav
  på saklighet och opartiskhet som uppställs i 1 kap. 9 § regeringsformen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6560-2019.pdf (195kb)
• Beslutsdatum:2021-02-25 Diarienummer:856-2019

  En jouråklagare har beslutat om personell husrannsakan utan att det fanns något beslut om frihetsberövande av den eftersökta personen

  Läs mer

  Sammanfattning

  I en förundersökning kontaktade en utredare från Tullverket en
  jouråklagare för ett beslut om husrannsakan i en lägenhet för att söka efter en person som var misstänkt för brott. Efter en muntlig föredragning fattade åklagaren ett beslut om s.k. personell husrannsakan. Det fanns dock inte något beslut om
  frihetsberövande av den eftersökta personen, vilket var en förutsättning för beslutet om husrannsakan i det här fallet. Det visade sig senare också att den som enligt beslutet skulle eftersökas redan var gripen när åklagaren fattade sitt beslut.
  
  Åklagaren kritiseras för att hon beslutade om personell husrannsakan utan att det fanns rättslig grund för det och för att hon inte gjorde tillräckliga ansträngningar för att reda ut vem som skulle eftersökas genom husrannsakan. Åklagaren kritiseras också
  för brister i dokumentationen av beslutet.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  856-2019 .pdf (141kb)
• Beslutsdatum:2021-02-23 Diarienummer:8665-2019

  Vuxenutbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Örebro kommun kan inte undgå kritik för att inte ha godtagit en ansökan om försörjningsstöd som undertecknats av den enskildes gode man

  Läs mer

  Sammanfattning

  En kvinna var aktuell för försörjningsstöd hos nämnden. Kvinnan
  hade en god man med bl.a. uppdrag att bevaka hennes rätt. Nämnden krävde att kvinnan skulle underteckna ansökningar om försörjningsstöd själv eller tillsammans med den gode mannen.
  
  I beslutet konstaterar JO att det inte finns några formkrav för en ansökan om försörjningsstöd och att nämnden således inte kan kräva att den enskilde ska underteckna ansökan.
  
  En god man med uppdraget att bevaka den enskildes rätt hjälper honom eller henne att utöva sin rättsliga handlingsförmåga. I detta ligger att den gode mannen vidtar olika rättshandlingar för den enskildes räkning. Att ansöka om försörjningsstöd kan ingå i uppdraget att bevaka rätt. En förutsättning för att den gode mannen, i ett fall där den enskildes samtycke kan hämtas in, ska kunna ansöka om försörjningsstöd är att den enskilde samtycker till detta. Den gode mannen ska kontrollera att den enskilde samtycker till åtgärden.
  
  Enligt vad som kommit fram kunde kvinnan förmedla sin inställning till om en ansökan om försörjningsstöd skulle göras. Nämnden har inte gjort gällande att det skulle vara fråga om att kvinnan inte samtyckte till ansökan. Enligt JO borde nämnden ha godtagit att den gode mannen ansökte om försörjningsstöd för kvinnans räkning.
  Nämnden kan därför inte undgå kritik.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8665-2019.pdf (143kb)