Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2020-01-20 Diarienummer:1447-2018

  Sms-meddelanden i en beslagtagen mobiltelefon har använts av polis och åklagare i en förundersökning och åberopats som bevis trots att de omfattades av förbud mot beslag

  Läs mer

  Sammanfattning

  Under en förundersökning togs en mobiltelefon i beslag från en
  man som förekom i brottsutredningen. En teknisk undersökning genomfördes av mobiltelefonen och polisen hittade då sms-meddelanden som mannen hade skickat till en advokat som varit offentlig försvarare för honom i en tidigare brottsutredning.
  Polisen upprättade två promemorior där informationen från sms-meddelandena fanns med. Mannen blev själv misstänkt för brott under utredningen och åtalades. Åklagaren lät sms-meddelandena ingå i förundersökningsprotokollet och åberopade dem som bevis när han väckte åtal.
  
  Sms-meddelandena innehöll uppgifter som mannen hade anförtrott advokaten i egenskap av försvarare för honom och som hon inte kunnat höras som vittne om. JO konstaterar att informationen därför omfattas av förbudet mot beslag i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
  
  När en mobiltelefon söks igenom kan de utredande myndigheterna komma att påträffa information som omfattas av beslagsförbudet. JO framhåller att det är ett grundläggande krav att en sådan genomsökning görs med viss försiktighet och att den som söker igenom telefonen är uppmärksam på om den kan innehålla
  information som inte får tas i beslag. Om sådan information påträffas ska den självfallet inte läsas, skrivas ut eller på något annat sätt användas i en förundersökning eller i en rättegång.
  
  Polismyndigheten kritiseras för hur polisens utredare hanterade och använde informationen som fanns i sms-meddelandena. Åklagaren kritiseras för att han lät sms-meddelandena ingå i förundersökningsprotokollet och åberopade dem som bevis
  i tingsrätten.
  
  Det inträffade ger enligt JO intryck av att de berörda befattningshavarna inte har haft tillräckliga kunskaper om innehållet i de aktuella bestämmelserna. JO uttalar att det självfallet inte är godtagbart och framstår som särskilt betänkligt när det rör sig om
  bestämmelser som syftar till att skydda förtrolig information mellan en misstänkt och hans eller hennes försvarare.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1447-2018.pdf (190kb)
• Beslutsdatum:2020-01-20 Diarienummer:3471-2018

  Kritik mot Socialnämnden i Motala kommun för brister i handläggningen av ett ärende som rörde omplacering av två syskon som vårdades med stöd av LVU; särskilt fråga om vilken utredning nämnden skulle ha utfört

  Läs mer

  Sammanfattning

  Ordföranden i en socialnämnd beslutade att omplacera två
  syskon som vårdades med stöd av 1 och 2 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, från ett familjehem till ett jourhem. De hade bott i familjehemmet i över fyra år.
  
  En utredning som rör en fråga om omplacering av barn ska bedrivas förutsättningslöst och ska belysa för- och nackdelar med en eventuell omplacering. Som vid alla beslut enligt LVU ska vad som är bäst för barnet vara avgörande för om en omplacering ska ske eller inte.
  
  Nämndens utredning gällde inte huruvida syskonen kunde omplaceras utan handlade huvudsakligen om förhållandena i familjehemmet och dess lämplighet som familjehem. Syskonens situation i familjehemmet och hur syskonen skulle kunna påverkas av en omplacering berördes inte alls i utredningen. Varken barnen eller vårdnadshavaren fick komma till tals under utredningen. JO kritiserar nämnden för sin bristfälliga utredning inför omplaceringen av syskonen.
  
  Ordföranden i en socialnämnd har rätt att fatta ett beslut om omplacering av ett barn endast om nämndens beslut inte kan avvaktas (11 § tredje stycket LVU). Denna beslutanderätt är dock avsedd att användas endast i akuta situationer, dvs. när ett barn omedelbart måste flytta från det befintliga familjehemmet.
  
  Enligt JO var inte syskonens situation i familjehemmet akut när ordföranden i nämnden fattade omplaceringsbeslutet. Ordföranden borde därför ha avstått från att själv besluta om att syskonen skulle omplaceras och i stället ha låtit nämnden pröva frågan. JO kritiserar nämnden även för detta.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3471-2018.pdf (190kb)
• Beslutsdatum:2020-01-17 Diarienummer:1809-2018

  Kritik mot Vård- och omsorgsnämnden i Båstads kommun för handläggningen av ett ärende om bistånd i form av boendestöd

  Läs mer

  Sammanfattning

  Vård- och omsorgsnämnden hade beviljat en man bistånd i form
  av boendestöd för vissa aktiviteter, bl.a. träning, under en viss period. Beslutet var försett med ett omprövningsförbehåll. Under beslutets giltighetstid beslutade nämnden att boendestöd i form av träning inte längre skulle ges. Beslutet dokumenterades inte. När beslutet om boendestöd löpt ut i sin helhet dröjde det cirka två månader innan handläggningen av ett nytt ärende om bistånd till boendestöd påbörjades och ytterligare fem månader innan ett nytt beslut om insatsen boendestöd fattades. Under dessa sju månader, när det inte fanns något giltigt beslut om boendestöd, fortsatte nämnden att tillhandahålla boendestöd i huvudsakligen samma
  omfattning som beviljats tidigare.
  
  Huruvida det fanns rättslig grund för att ändra det gynnande beslutet om boendestöd genom att minska insatsens omfattning på grund av ändrade förhållanden är en sådan bedömningsfråga som kan prövas i domstol och som JO normalt inte granskar. Nämnden kritiseras dock för att den inte på det sätt som krävs dokumenterade
  beslutet att ta bort träningstillfällena, att biståndstagaren underrättades om beslutet eller om han fick information om möjligheten att överklaga beslutet.
  
  JO påtalar också att i de fall nämnden har beviljat en tidsbegränsad insats är det viktigt att en uppföljning av insatsen görs i god tid innan perioden löper ut, bl.a. för att ge den enskilde en möjlighet att ansöka om att insatsen ska fortsätta. Det är inte en godtagbar åtgärd att i stället tillhandahålla insatser utan att det finns något beslut. Nämnden kritiseras för att en uppföljning inte genomfördes i god tid och för att boendestöd tillhandahölls utan att det fanns något beslut om en sådan insats.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1809-2018.pdf (190kb)
• Beslutsdatum:2020-01-17 Diarienummer:3760-2018

  Kritik mot Socialnämnden i Uddevalla kommun för passivitet vid sökandet efter en flicka som avvikit från ett s.k. HVB-hem där hon var placerad med stöd av LVU

  Läs mer

  Sammanfattning

  En socialnämnd hade omhändertagit en 14-årig flicka med stöd
  av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, på grund av flickans eget beteende, och placerat flickan i ett HVB-hem. Flickan avvek från HVB-hemmet. Ordföranden i socialnämnden beslutade att flickan skulle omplaceras till ett särskilt ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS). Vidare
  begärde ordföranden biträde av polis, s.k. polishandräckning, för att föra flickan till ungdomshemmet. Polisen påträffade flickan tolv dagar senare.
  
  Socialnämnden har det övergripande ansvaret för vården av den som har omhändertagits med stöd av LVU. Även om socialnämnden begär polishandräckning för att genomföra ett beslut om omhändertagande med stöd av LVU kvarstår det övergripande ansvaret för sökandet efter den unge och återförandet av honom eller henne till hemmet hos nämnden.
  
  Nämnden borde därför löpande ha hållit sig informerad om polisens eftersökningar av flickan ända fram till att polisen påträffade henne. Nämnden borde också på egen hand ha försökt ta reda på var flickan uppehöll sig och sökt efter henne. JO kritiserar nämnden för passivitet vid sökandet efter flickan.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3760-2018.pdf (71kb)
• Beslutsdatum:2020-01-17 Diarienummer:5013-2018

  Arbetsmarknads- och socialnämnden i Trollhättans kommun får allvarlig kritik för att den dokumenterat barnärenden på ett sätt som syftade till att försvåra den ena vårdnadshavarens insyn i dessa och för att ha agerat i strid med regeringsformens m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  En socialnämnd inledde i januari 2017 barnutredningar i fråga om
  fyra syskon efter att ha fått in orosanmälningar. Barnens föräldrar hade vid tillfället gemensam vårdnad om dem. I april 2017 flyttade barnens mor till ett skyddat boende och tog barnen med sig. Modern väckte därefter talan mot barnens far i allmän domstol. Domstolen begärde i vårdnadsmålet in en vårdnads-, boende- och
  umgängesutredning från nämnden. Parterna fick inte ta del av eller tillfälle att lämna synpunkter på utredningen innan den lämnades in till domstolen. I beslutet kritiserar JO nämnden för detta.
  
  I barnutredningarna uppgav modern efter hand att hon inte ville prata med barnhandläggarna på grund av deras dokumentationsskyldighet. På begäran av modern ordnade nämnden så att hon fick prata med en kurator vid nämndens enhet
  mot våld i nära relation. Uppgifterna som modern då lämnade hade betydelse för barnärendena, men de fördes vidare till barnhandläggaren genom s.k. samråd först efter det att modern flyttat till det skyddade boendet. Detta gjordes för att fadern inte
  skulle kunna få ta del av de uppgifter som modern lämnat.
  
  I stället för att följa de lagstadgade kraven på dokumentation och sedan hantera en eventuell begäran om utlämnande av handlingar i ärendena har nämnden medvetet agerat i syfte att försvåra för fadern att få insyn i dem. I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot nämnden för hur den agerat.
  
  Att på begäran av den ena parten ordna dokumentationen på detta vis väcker vidare frågor om nämndens objektivitet och opartiskhet. Agerandet gör det lätt för utomstående att få intrycket att nämnden tagit moderns parti. I beslutet framhåller JO att nämndens agerande stått i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, och nämnden får allvarlig kritik även i detta avseende.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5013-2018.pdf (215kb)
• Beslutsdatum:2020-01-17 Diarienummer:7924-2018

  Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Göteborg, för bristande omvårdnad av en intagen med funktionsnedsättning m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  En intagen med funktionsnedsättning var under några dagar placerad i häktet Göteborgs arrestavdelning. Vid ett tillfälle tog det tolv timmar innan den intagnes trängande omvårdnadsbehov blev tillgodosedda trots att den intagne stod under tillsyn av personal varje timme samt att häktets sjuksköterska vid flera tillfällen uppmärksammat personal och ansvarig chef på den intagnes situation.
  
  ChefsJO konstaterar i beslutet att det är kriminalvårdspersonalens ansvar - inte sjukvårdens - att hjälpa intagna med allmän omvårdnad eller omsorg, t.ex. daglig hygien och toalettbesök. Hon uppger att behandlingen av den intagne givetvis var helt oacceptabel och att häktet förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.
  
  En bidragande orsak till att den aktuella situationen uppstod var att ledningen för häktet inte hade tydliggjort och kommunicerat ansvarsfördelningen mellan avdelningspersonal och sjukvårdspersonal. Att ledning och styrning fungerar tillfredsställande är enligt chefsJO en grundläggande förutsättning för att verksamheten inom Kriminalvården ska kunna bedrivas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt samt för att personalen ska veta hur de ska fullgöra sitt arbete. ChefsJO uttalar att det är allvarligt att häktets ledning inte har fullgjort sitt ansvar i det här avseendet. Häktet kritiseras även för brister i dokumentationen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7924-2018.pdf (295kb)
• Beslutsdatum:2020-01-17 Diarienummer:8055-2018

  Allvarlig kritik mot en biträdande enhetschef vid Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för att hon motarbetat verkställighet av och satt sig över en domstols beslut om umgänge med umgängesstöd. Även allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden.

  Läs mer

  Sammanfattning

  En tingsrätt beslutade interimistiskt den 7 juni och den 13
  september 2018 på yrkande av ena parten i ett vårdnadsmål att ett barn skulle ha rätt till umgänge med sin mor i viss omfattning i närvaro av umgängesstöd utsett av en stadsdelsnämnds familjerätt. Vid familjerätten var EE biträdande enhetschef, och hon hade behörighet att för nämndens räkning utse umgängesstöd.
  
  När en domstol har beslutat om umgänge med umgängesstöd är nämnden skyldig att utse en viss person att medverka vid umgänget (6 kap. 15 c § föräldrabalken). Nämndens uppgift efter domstolens beslut är av rent verkställande karaktär.
  
  EE var väl medveten om ansvarsfördelningen mellan nämnden och domstolen och att den inte skulle överpröva det beslut om umgänge som domstolen fattat. Trots detta kontaktade EE både parterna och tingsrätten för att förklara att nämnden inte tänkte verkställa domstolens beslut.
  
  I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot den biträdande enhetschefen för att hon medvetet satt sig över domstolens beslut.
  
  Av utredningen i ärendet framgår att nämnden regelmässigt i ett och samma ärende utser så pass många som sex olika personer som umgängesstöd, men att någon bedömning i det enskilda fallet inte görs av om det finns omständigheter som kan motivera att flera personer utses. I beslutet konstaterar JO att detta klart strider mot
  hur det är tänkt att bestämmelsen i 6 kap. 15 c § föräldrabalken ska tillämpas.
  
  Granskningen visar även att nämnden har bristande kunskap om och förståelse för den egna delegationsordningen. Nämnden skickade även på begäran av den ena parten i vårdnadsmålet in ett yttrande till domstolen där nämnden uppgav att umgänge inte var förenligt med barnets bästa.
  
  I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden för bristerna i handläggningen och för att den agerat i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8055-2018.pdf (242kb)
• Beslutsdatum:2020-01-16 Diarienummer:2323-2018

  I samband med utfärdande av ett föreläggande av ordningsbot har en polis agerat på ett sätt som inte är förenligt med regeringsformens krav på saklighet och skyldigheten för en polis att uppträda på ett sätt som inger förtroende

  Läs mer

  Sammanfattning

  En polis stoppade en man vid en trafikkontroll för att han inte
  hade stannat sin bil vid stopplikt. Mannen ville inte godta ett föreläggande av ordningsbot men ändrade inställning när polisen, efter viss diskussion, förklarat att han hade för avsikt att omhänderta mannens körkort. Polisen utfärdade ett
  föreläggande av ordningsbot och lät mannen behålla körkortet.
  
  JO, som konstaterar att det inte funnits förutsättningar att omhänderta mannens körkort, uttalar att en befogenhet att besluta om ett körkortsomhändertagande eller andra åtgärder aldrig får användas för att påverka den enskilde att godkänna ett
  föreläggande av ordningsbot. JO uttalar också att det självfallet inte heller får förekomma något köpslående i samband med diskussioner om godtagande av ordningsbotsföreläggande i stället för att polisen upprättar en rapport över förseelsen.
  
  Polisens agerande har enligt JO stått i strid med regeringsformens krav på saklighet och skyldigheten för en polis att uppträda på ett sätt som inger förtroende. Polisen har åsidosatt de krav som ställs på en polis, och han kritiseras för sitt agerande.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  2323-2018.pdf (180kb)