Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2020-10-20 Diarienummer:3075-2019

  Kritik mot Migrationsverket för att inte ha prioriterat tre ärenden efter en dröjsmålstalan när en domstol förelagt verket att avgöra ärendena snarast möjligt

  Läs mer

  Sammanfattning

  AA begärde med stöd av 12 § förvaltningslagen att Migrationsverket skulle avgöra hennes och hennes barns ärenden (dröjsmålstalan).
  Migrationsverket avslog begäran. Efter att AA överklagat upphävde
  migrationsdomstolen beslutet och förelade verket att snarast möjligt avgöra ärendena.
  
  Domstolens avgörande kom in till Migrationsverket samma dag som det meddelades, men registrerades först två veckor senare och efter att AA:s ombud uppmärksammat verket på avgörandet. När Migrationsverket väl hade uppmärksammat avgörandet genomförde verket inledningsvis vissa åtgärder för att kunna kalla till utredning, men dröjde därefter tre månader med att skicka en kallelse till utredning.
  
  I beslutet konstaterar JO att Migrationsverket dröjt med att registrera domen från migrationsdomstolen och inte säkerställt att ärendena prioriterades på det sätt som krävs med hänsyn till syftet med 12 § förvaltningslagen. Migrationsverket kritiseras för detta.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3075-2019.pdf (124kb)
• Beslutsdatum:2020-10-20 Diarienummer:7703-2018

  Kritik mot Valnämnden i Örnsköldsviks kommun för ett antal brister i samband med de allmänna valen 2018 och kritik mot en anställd i kommunen som låtit bli att besvara frågor från en partifunktionär

  Läs mer

  Sammanfattning

  En partifunktionär anmälde Valnämnden i Örnsköldsviks kommun
  och vissa därtill knutna personer och klagade på hur dessa agerat i samband med de allmänna valen hösten 2018. Anmälaren ställde i slutet av juni 2018 frågor till valnämndens sekreterarare, tillika chefen för kommunens valkansli, om reglerna för valsedelshanteringen i kommunen. Han påminde nämnden och dess sekreterare vid flera tillfällen. Frågorna besvarades dock först i slutet av september, efter att valet hade genomförts.
  
  JO konstaterar att frågorna borde ha kunnat besvarats omgående och att fördröjningen är oförenlig med förvaltningslagens krav på att en myndighet ska besvara frågor från allmänheten utan onödigt dröjsmål. JO anser att det är anmärkningsvärt att frågorna besvarades först efter valens genomförande och ser allvarligt på det inträffade. JO kritiserar valnämnden och dess sekreterare för att ha
  dröjt med att besvara frågorna.
  
  Valnämnden gav i ett beslut nämndens sekreterare i uppdrag att organisera och leda arbetet vid valnämndens kansli i samband med genomförande av valen. Enligt JO innebar inte detta att någon formell beslutanderätt delegerats till nämndsekreteraren
  och av vad som framgått av utredningen var det inte heller nämndens avsikt. Trots att nämndsekreteraren enligt JO:s bedömning saknade befogenhet för de beslut han fattade var hans hantering av valsedlar i enlighet med vad valnämnden avsåg med sitt
  beslut. Detta var inte en acceptabel ordning och JO ser allvarligt även på detta. Valnämnden kritiseras för sitt agerande.
  
  JO konstaterar avslutningsvis att en ledamot i valnämnden deltog i ett beslut om att förordna sin fru och barn till röstmottagare i kommunen trots att han var jävig. Valnämnden kritiseras även för det.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7703-2018.pdf (144kb)
• Beslutsdatum:2020-10-15 Diarienummer:O 21-2020

  Rättsmedicinalverkets åtgärder inom myndighetens rättspsykiatriska undersökningsverksamhet, med anledning av covid-19, samt konsekvenserna för enskilda

  Läs mer

  Sammanfattning

  Under våren och sommaren 2020 har chefsJO genomfört en granskning av vilka konsekvenser som Rättsmedicinalverkets (RMV) åtgärder för att stoppa smittspridning av covid-19 fått för intagna i myndighetens rättspsykiatriska undersökningsenheter.
  
  I sitt beslut tar chefsJO bl.a. upp frågan om hur långt smittskyddslagens bestämmelser om frivilliga åtgärder kan tillämpas i situationer där en människa är frihetsberövad, utan att rättssäkerheten riskeras. Det gäller särskilt i fråga om överenskommelser som kan uppfattas som avstående från en grundlagsskyddad rättighet. En frihetsberövad befinner sig i en utsatt situation och kan i olika avseenden uppleva sig utlämnad till de befattningshavare som ansvarar för verksamheten. Det finns i sådana sammanhang en betydande risk för att frivilligheten blir en illusion, inte minst när det gäller personer med befarad eller konstaterad psykisk störning som kan påverka deras beslutsförmåga.
  
  ChefsJO uppfattar det dock som att RMV i avsaknad av andra alternativ låtit intagna som var misstänkt smittade av covid-19 frivilligt vistas på sin rum, utan att träffa övriga intagna. Hon understryker vikten av att myndigheten så långt möjligt säkerställer att den intagne eller patienten får klart för sig att det är fråga om en frivillig åtgärd, samt att myndigheten dokumenterar den enskildes ställningstagande och vilken information det grundat sig på. ChefsJO konstaterar vidare att det i vissa situationer kan finnas förutsättningar för ett beslut om avskiljande enligt bestämmelserna i häkteslagen eller lagen om rättspsykiatrisk vård. Oavsett vilket regelverk som RMV då tillämpar handlar det om att hantera en farlig situation, och ett avskiljande kan t.ex. inte ersätta de åtgärder som kan behöva vidtas med stöd av smittskyddslagen.
  
  Det som kommit fram i ärendet tydliggör enligt chefsJO de svårigheter som kan uppstå för myndigheter som ansvarar för frihetsberövade människor, i en situation med risk för smittspridning. Inte vare sig smittskyddslagen eller de lagar som reglerar RMV:s verksamhet ger tillräckligt stöd för de åtgärder som kan behövas för att smittspridningen ska kunna hindras på ett sätt som ger ett tillfredsställande skydd men samtidigt är proportionerligt och rättssäkert. Den kommission som regeringen har tillsatt för att granska åtgärderna under pandemin ska bl.a. analysera om smittskyddslagstiftningen och annan lagstiftning gett samhället ändamålsenliga förutsättningar. Mot denna bakgrund avstår chefsJO från att göra någon formell framställning om översyn av lagstiftningen och överlämnar i stället sitt beslut till kommissionen och till regeringen för kännedom.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  O21-2020 .pdf (253kb)
• Beslutsdatum:2020-10-14 Diarienummer:7674-2018

  En åklagare har inte på ett tillräckligt sätt dokumenterat ett beslut om hämtning till förhör och direktiv om hur det skulle verkställas

  Läs mer

  Sammanfattning

  En åklagare beslutade att en person skulle hämtas till förhör utan
  föregående kallelse. Personen skulle höras bl.a. som misstänkt. Åklagarens avsikt var att den misstänkta skulle hämtas i sin bostad, och åklagaren har uppgett att hon lämnade direktiv till Polismyndigheten om detta. Hämtningen kom dock att
  genomföras på den misstänktas arbetsplats.
  
  JO konstaterar att åklagarens beslut om hämtning var bristfälligt dokumenterat och att det vare sig av beslutet om hämtning eller av de skriftliga direktiven från åklagaren framgick att hämtningen endast fick genomföras i bostaden. Åklagaren kan inte undgå
  kritik för de aktuella dokumentationsbristerna.
  
  När det gäller det förhållandet att hämtningen genomfördes på den misstänktas arbetsplats ger utredningen enligt JO inte underlag för att ta ställning till om Polismyndigheten ska kritiseras för det. Utredningen ger inte heller underlag för att JO ska kunna uttala sig om huruvida polisens dokumentation av hämtningen i alla
  avseende har varit tillräcklig.
  
  I beslutet framhåller JO vikten av att direktiv för hur ett tvångsmedel ska genomföras är tydliga och att sådana direktiv dokumenteras. JO uttalar sig också om kravet på dokumentation när en person hämtas till ett förhör.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7674-2018.pdf (172kb)
• Beslutsdatum:2020-10-13 Diarienummer:6288-2019

  Individ- och familjenämnden i Umeå kommun får kritik för att ha lämnat ut en sekretesskyddad uppgift till Försäkringskassan

  Läs mer

  Sammanfattning

  En kvinna hade hos socialtjänsten ansökt om försörjningsstöd.
  Under utredningen ringde hennes handläggare till Försäkringskassan för att ställa generella frågor om underhållsstöd. Vid telefonsamtalet bad Försäkringskassan om den enskildes personnummer. Handläggaren lämnade ut kvinnans personnummer.
  
  Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men (26 kap. 1 § OSL). Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL). Enligt 110 kap. 31 § socialförsäkringsbalken, SFB, ska myndigheter på begäran lämna Försäkringskassan uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden av betydelse för tillämpning av nämnda balk.
  
  I beslutet pekar JO även på den uppgiftsskyldighet som en kommun har enligt lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Lagen gäller bl.a. utbetalningar i form av bidrag och ersättningar som har beslutats av Försäkringskassan, s.k. ekonomiska förmåner. Om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om detta lämnas till den myndighet eller organisation som har fattat beslutet.
  
  Nämnden har uppgett att den lämnade ut kvinnans personnummer med stöd av 110 kap. 31 SFB. Försäkringskassan kände dock inte till kvinnans namn och myndighetens begäran avsåg således inte en namngiven person. Nämnden kunde därför inte lämna ut personnumret med stöd av bestämmelsen. När en annan
  myndighet begär att få ta del av en uppgift hos nämnden ska nämnden göra en noggrann prövning mot gällande regelverk av om uppgiften kan lämnas ut eller inte. Någon sådan prövning gjorde nämnden inte. Nämnden kan därför inte undgå kritik för hanteringen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6288-2019.pdf (126kb)
• Beslutsdatum:2020-10-09 Diarienummer:O 18-2020

  Migrationsverkets åtgärder med anledning av covid-19

  Läs mer

  Sammanfattning

  JO har genomfört en granskning av vilka konsekvenser som Migrationsverkets åtgärder för att stoppa smittspridningen av covid-19 fått för intagna i myndighetens förvar.
  
  Migrationsverket har inrättat särskilda karantänavdelningar på förvaren där intagna med misstänkt eller konstaterad smitta vistas. JO uttalar att det är viktigt att myndigheten vidtar åtgärder för att säkerställa att misstänkt smittade inte kan sprida smitta vidare, men inte heller utsätts för smitta av bekräftat smittade. JO uttalar vidare att en vistelse på en karantänavdelning är frivillig och att det ligger ett ansvar på personalen att säkerställa att den intagne är införstådd med det.
  
  Kort efter pandemins utbrott vidtog Polismyndigheten åtgärder som ledde till att ca 200 förvarstagna försattes på fri fot. Trots att beläggningen sjunkit har det i JO:s granskning kommit fram uppgifter om att det är svårt att upprätthålla en fysisk distans i förvaren. JO anser det inte vara uteslutet att intagna delar bostadsrum under en pågående pandemi under förutsättning att Migrationsverket vidtar de åtgärder som krävs för att de intagna ska kunna upprätthålla en fysisk distans.
  
  Vid granskningen kom det fram uppgifter om att Migrationsverket låtit en man stanna kvar i förvaret i Märsta efter att hans förvarsbeslut upphävts. Mannen var sjuk i covid-19 och hade inte någonstans att ta vägen. Han vistades ett antal dygn i förvaret skild från övriga intagna och avled en tid senare på sjukhus. JO uttalar att det inte får förekomma att en person är inkvarterad på ett förvar utan ett giltigt förvarsbeslut. Förvarets sätt att hantera situationen medförde enligt JO en risk för att mannens fri- och rättigheter inte respekterades fullt ut. JO anser att det är problematiskt att Migrationsverket inte såg till att lösa situationen innan mannen sedermera fördes till sjukhus. JO noterar dock att omständigheterna var mycket speciella och att förvarets handlingsalternativ var begränsade. JO uttalar att det finns anledning för Migrationsverket att skyndsamt göra en allsidig analys av händelsen i syfte att säkerställa att en icke frihetsberövad person inte inkvarteras i ett förvar.
  
  I beslutet uttalar sig JO även om Migrationsverkets tillfälliga begränsning av intagnas möjlighet att ta emot besök och behovet av rutiner för behandling av intagna som tillhör en riskgrupp vid smitta av covid-19. JO anser att lagstiftaren behöver överväga om regleringen i utlänningslagen fullt ut motsvarar de behov av besöksbegränsningar som kan uppstå av smittskyddshänsyn som en följd av exempelvis en pandemi.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  O 18-2020.pdf (257kb)
• Beslutsdatum:2020-09-25 Diarienummer:6100-2018

  Allvarlig kritik mot Överförmyndaren i Habo kommun för bl.a. omfattande brister vid handläggningen av ett ärende om godmanskap för ensamkommande barn

  Läs mer

  Sammanfattning

  Överförmyndaren i Habo kommun förordnade i februari 2016 en person till god man för två ensamkommande barn. I januari 2018 beslutade Migrationsverket att skriva upp barnens ålder så att de bedömdes vara över 18 år. Den gode mannen meddelade överförmyndaren att hon hade för avsikt att kvarstå som god man tills Migrationsverkets beslut hade vunnit laga kraft. I juli 2018 begärde hon ett arvode för de två uppdragen. JO:s utredning visar att överförmyndaren inte gjorde någon självständig bedömning av barnens ålder och inte heller fattade beslut om att godmanskapet för dem skulle upphöra. Vidare prövade överförmyndaren inte den gode mannens begäran om arvode och framställningarna kan numera inte återfinnas hos överförmyndaren. I beslutet får överförmyndaren sammantaget allvarlig kritik för bl.a. att - ha tillämpat reglerna för hur ett godmanskap för ensamkommande barn upphör på ett felaktigt sätt - under två års tid inte ha fattat beslut i arvodesfrågan och dessutom ha tappat bort den gode mannens framställningar om arvode och - upprepade gånger misslyckats med att inom utsatta tidsfrister eller inom rimlig tid lämna begärda handlingar, upplysningar och yttranden till JO enligt de grundlagsfästa kraven i 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6100-2018.pdf (202kb)
• Beslutsdatum:2020-09-24 Diarienummer:949-2019

  Kritik mot Arbetsförmedlingen för att myndigheten upprepade gånger meddelat en arbetssökande att han riskerade sanktioner utan att det fanns grund för det

  Läs mer

  Sammanfattning

  Arbetsförmedlingen har vid åtminstone två tillfällen tillfälligt stängt av en arbetssökande från rätt till ersättning och vid ett annat tillfälle underrättat honom om att han kunde komma att stängas av från ersättning en dag för att han inte lämnat in sina aktivitetsrapporter i tid, trots att han lämnat in sådana rapporter på Arbetsförmedlingens kontor i Norrköping i rätt tid. De felaktiga uppgifterna berodde på att den mottagande handläggaren på kontoret inte registrerat aktivitetsrapporterna i Arbetsförmedlingens systemstöd för aktivitetsrapporter utan endast i Arbetsförmedlingens dokumentlager ELIN. Bristerna i ärendena var i stort sett desamma som uppmärksammades i JO:s tidigare beslut JO 2017/18 s. 42. Som konstaterades i det beslutet ska en myndighet naturligtvis inte meddela att en sanktion kan bli aktuell utan att det finns grund för det. Ett sådant förfarande strider mot myndigheternas skyldighet att iaktta saklighet enligt 1 kap. 9 § regeringsformen och undergräver förtroendet för myndigheten. Arbetsförmedlingen kritiseras i det nu aktuella beslutet för att myndigheten återigen vid upprepade tillfällen meddelat en enskild att han kunde komma att stängas av från rätt till ersättning på felaktiga grunder.
  
  Det noteras i beslutet att Arbetsförmedlingen numera vidtagit åtgärder för att komma till rätta med de felaktiga underrättelserna om sanktioner, bl.a. på så sätt att ersättning inte hålls inne interimistiskt och att det efter inskanning till ELIN per automatik går en signal till systemflödet att rapporten kommit in. JO konstaterar att detta är positivt, men att de vidtagna åtgärderna inte fullt ut eliminerar risken att en felaktig underrättelse om sanktion skickas ut i de fall en handläggare dröjer med att registrera aktivitetsrapporten korrekt i myndighetens dokumentlager ELIN.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  949-2019.pdf (220kb)