Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2019-03-20 Diarienummer:3409-2017

  Kritik mot Arbetsförmedlingen för bristande service gentemot en enskild som skrivit in sig hos myndigheten i syfte att skydda sin sjukpenninggrundande inkomst

  Läs mer

  Sammanfattning

  I beslutet behandlas frågan om vilken serviceskyldighet
  Arbetsförmedlingen kan anses ha i de fall en enskild skriver in sig hos myndigheten i syfte att skydda sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI.
  
  När en enskild skriver in sig hos Arbetsförmedlingen registrerar myndigheten den enskilde i en viss kategori. Registreringen görs bl.a. för att ge underlag för matchning
  mellan arbetssökande och lediga platser.
  
  Ärenden om beräkning av SGI handläggs av Försäkringskassan. Enligt bestämmelsen i 26 kap. 13 § första stycket socialförsäkringsbalken, SFB, gäller SGI-skydd under tid då den försäkrade står till arbetsmarknadens förfogande. Enligt 3 § förordningen (2000:1418) om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst omfattar SGI-skyddet även en försäkrad som, utan att vara formellt arbetslös, på grund av hälsoskäl inte kan återgå i arbete hos sin arbetsgivare. Detta gäller förutsatt att den försäkrade är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som motsvarar den fastställda SGI:n samt aktivt söker arbete och är anmäld hos Arbetsförmedlingen.
  
  Det är Försäkringskassan som prövar den försäkrades arbetsförmåga vid bedömningen av SGI. När Försäkringskassan utreder en enskilds SGI och då ska
  bedöma om den enskilde varit aktivt arbetssökande kan myndigheten behöva ta del av Arbetsförmedlingens kategorisering av arbetssökande. Även om Försäkringskassan inte är formellt bunden av Arbetsförmedlingens kategorisering hänger Arbetsförmedlingens åtgärder vid inskrivning och kategorisering av arbetssökande samman med Försäkringskassans beräkning av SGI.
  
  I beslutet konstaterar JO att när olika regelsystem på detta sätt hänger samman men hanteras av olika myndigheter ställer det större krav än annars på de ansvariga
  myndigheterna att se till att enskilda får hjälp med att ta till vara sina intressen. Detta bör särskilt gälla i de fall när en myndighets beslut eller åtgärd kan få direkt eller indirekt betydelse för vad en annan myndighet beslutar om den enskilde. Detta är viktigt inte minst i ärenden som gäller rätten till vissa ersättningar.
  
  I beslutet slår JO fast att Arbetsförmedlingen borde ha informerat en enskild om myndighetens kategorisering av olika sökandekategorier och att andra förmåner, ersättningar och stöd som andra myndigheter beslutar om kan komma att påverkas av kategoriseringen. JO kritiserar Arbetsförmedlingen för att ha brustit i sin serviceskyldighet.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3409-2017.pdf (211kb)
• Beslutsdatum:2019-03-19 Diarienummer:2845-2017

  Socialnämnden i Melleruds kommun får allvarlig kritik för att ha dröjt med att underrätta ett särskilt ungdomshem om att stöd för vård enligt 3 § LVU inte fanns och för att inte ha återkallat en begäran om s.k. polishandräckning

  Läs mer

  Sammanfattning

  Vice ordföranden i en socialnämnd beslutade att omedelbart omhänderta en ung person enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Grunden för beslutet var att det var sannolikt att ungdomen
  behövde vårdas enligt 2 och 3 §§ LVU. Samma dag beslutade vice ordföranden att ungdomen skulle placeras på ett s.k. särskilt ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS). Vice ordföranden begärde också s.k. polishandräckning för att föra ungdomen till ungdomshemmet.
  
  Socialnämnden ansökte vid förvaltningsrätten om att ungdomen skulle vårdas enligt 1, 2 och 3 §§ LVU. Förvaltningsrätten höll en muntlig förhandling och avkunnade sin dom efter förhandlingen. Förvaltningsrätten beslutade att ungdomen skulle ges vård med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU men avslog nämndens ansökan om vård enligt 3 § LVU. Efter att domen hade avkunnats fördes ungdomen till ungdomshemmet av polis.
  
  Enligt JO borde socialnämndens företrädare ha förstått när förhandlingen i förvaltningsrätten avslutades att den avkunnade domen ändrade förutsättningarna för vården av ungdomen vid ungdomshemmet. De skulle därför ha sett till att ungdomshemmet utan dröjsmål fick information om att ungdomen inte kunde vårdas med stöd av 3 § LVU. JO riktar allvarlig kritik mot socialnämnden för dröjsmålet.
  
  JO riktar också allvarlig kritik mot socialnämnden för att nämnden inte återkallade en begäran om polishandräckning.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  2845-2017.pdf (200kb)
• Beslutsdatum:2019-03-15 Diarienummer:7734-2017

  Rättsmedicinalverkets och Polismyndighetens handläggning av ett ärende om handräckning

  Läs mer

  Sammanfattning

  Till följd av en domstols beslut om att en person skulle tas in på en rättspsykiatrisk undersökningsenhet, framställde en tjänsteman vid Rättsmedicinalverket (RMV) en begäran om polishandräckning för verkställighet av intagningsbeslutet. Till begäran bifogades de underliggande domstolsbesluten. Tjänstemannen vid RMV saknade dock behörighet att begära handräckning. Vidare angavs i handräckningsbegäran att omhändertagandet för inställelsen fick ske från ett visst datum. Intagningsbeslutet hade dock inte fått laga kraft det angivna datumet. Trots dessa omständigheter verkställde Polismyndigheten handräckningen innan intagningsbeslutet hade fått laga kraft. Till följd av detta kom personen i fråga att felaktigt frihetsberövas under uppskattningsvis en timme.
  När det gäller handläggningen vid RMV konstaterar JO att regleringen på området - liksom myndighetens skriftliga handledning - ger tydliga besked om när ett beslut får verkställas och vem som får begära handräckning. Eftersom RMV:s personalansvarsnämnd har tilldelat den berörde tjänstemannen en varning för det inträffade finner JO dock inte skäl att ytterligare kommentera handläggningen vid RMV.
  När det gäller handläggningen vid Polismyndigheten konstaterar JO att det av myndighetens handbok om handräckningar framgår att det ska kontrolleras att den som begär handräckning är behörig. I detta fall framgick det inte av handräckningsbegäran att så var fallet. Berörd befattningshavare vid Polismyndigheten borde därför ha vidtagit åtgärder för att kontrollera behörigheten. Berörd befattningshavare borde i detta fall inte heller ha förlitat sig på den uppgift om tidpunkten för verkställbarhet som lämnades i handräckningsbegäran. Enligt JO kan Polismyndigheten inte undgå kritik för bristerna i den formella kontrollen i handräckningsärendet. JO förutsätter att myndigheten följer upp det inträffade och vidtar åtgärder så att liknande incidenter inte inträffar i framtiden.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7734-2017 .pdf (366kb)
• Beslutsdatum:2019-03-12 Diarienummer:6506-2017

  Kritik mot Polismyndigheten för att en person omhändertogs och kroppsvisiterades utan att det fanns grund för det samt för polisens agerande i samband med att personen filmade ingripandet

  Läs mer

  Sammanfattning

  En polis omhändertog en man för identifiering, kroppsvisiterade honom och tog hans telefon. Polisen grundade sitt ingripande på att mannen kunde vara efterlyst, bl.a. på grund av att han inte ville identifiera sig. Mannen filmade stora delar av ingripandet men blev upprepade gånger tillsagd att sluta filma.
  
  JO konstaterar att omständigheterna vid ingripandet inte var sådana att det fanns anledning att anta att mannen var efterlyst och att det därför saknades rättsliga förutsättningar för ingripandet.
  
  Ur rättssäkerhetssynpunkt och för allmänhetens insyn i polisens arbete är det viktigt att enskilda har möjlighet att filma polisen, under förutsättning att det inte på något
  konkret sätt hindrar polisens arbete eller t.ex. innebär en säkerhetsrisk.
  
  När det gäller risken för att personer som filmar polisingripanden hanterar filmerna i strid med vad som gäller om behandling av personuppgifter uttalar JO att utrymmet för en polis att i sin tjänsteutövning ge uttryck för rent personliga uppfattningar eller önskemål om att en person ska upphöra med ett visst beteende är mycket litet. Det är viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att sluta filma eller i övrigt får uppfattningen att han eller
  hon är skyldig att följa en uppmaning att sluta filma. JO framhåller också att försiktighet måste iakttas i en sådan situation så att polisens åtgärder inte kommer i strid med den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. JO konstaterar att polisens upprepade tillsägelser att sluta filma inte var acceptabla.
  
  Polismyndigheten kritiseras för det felaktiga ingripandet och agerandet i övrigt.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6506-2017.pdf (249kb)
• Beslutsdatum:2019-03-12 Diarienummer:7919-2017

  Kritik mot en regionpolischef för att han använt sin privata e-postadress i tjänsten i stor omfattning

  Läs mer

  Sammanfattning

  En regionpolischef har vid ett stort antal tillfällen använt sin privata e-postadress för kommunikation i tjänsten. Det har visserligen inte framkommit att några känsliga eller sekretessbelagda uppgifter röjts eller att regionpolischefen
  underlåtit att diarieföra några allmänna handlingar. JO anser dock att användningen av den privata e-postadressen i tjänsten varit av en sådan omfattning att regionpolischefen, med hänsyn till de risker användningen medfört och vikten av att gällande föreskrifter följs, inte kan undgå kritik.
  
  JO uttalar att det av de noggranna anvisningar som ges i Polismyndighetens styrdokument framstår som klart att en privat e-postadress inte ska användas i tjänsten, i vart fall inte annat än i rena undantagsfall. Mot bakgrund av vad som anges i myndighetens riktlinjer måste det också framstå som klart för en polisanställd att det finns en risk för att uppgifter i ett mejl till eller från en privat e-postadress röjs. Användningen av en privat e-postadress i tjänsten innebär en risk för att allmänna handlingar inte blir diarieförda och för att handlingsutlämnanden försvåras. Det finns dessutom en risk att det uppstår misstankar om att den privata e-postadressen används för att kringgå handlingsoffentligheten. JO anser dock också att det är
  anmärkningsvärt att Polismyndigheten under den aktuella tidsperioden tillhandahållit ett system som inneburit en sådan risk för fel som ärendet illustrerar.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7919-2017.pdf (203kb)
• Beslutsdatum:2019-03-05 Diarienummer:3185-2017

  Kritik mot Arbetsförmedlingen för handläggningen av en begäran om utlämnande av allmänna handlingar m.m.

  Läs mer

  Sammanfattning

  En man ringde till Arbetsförmedlingen och ville diskutera sin sons ärende. Mannen pratade med en arbetsförmedlare och uppgav att han hade fullmakt att företräda sonen. Arbetsförmedlaren bekräftade att sonen var inskriven vid Arbetsförmedlingen men diskuterade inte ärendet eftersom hon ansåg att det saknades samtycke till detta från sonen.
  
  Därefter skickade arbetsförmedlaren ett e-postmeddelande till sonen och berättade att mannen hade ringt till henne. Hon berättade också att hon inte kunde se att sonen samtyckt till att uppgifter om honom lämnas ut av Arbetsförmedlingen. Sonen svarade genom
  e-postmeddelande och gav sitt samtycke till henne att prata med mannen. Arbetsförmedlaren gjorde dock bedömningen att e-postmeddelandet inte var tillräckligt för att ett samtycke skulle anses föreligga. Arbetsförmedlaren informerade inte sonen om sin bedömning. Senare begärde mannen vid flera tillfällen att få ta del av handlingar i sonens akt. Av begäran framgick inte vilka handlingar mannen ville ta del av. Arbetsförmedlingen begärde först efter drygt två månader att mannen skulle precisera sin begäran, och först efter cirka tre månader fick mannen ett beslut i frågan.
  
  Arbetsförmedlingen kritiseras för att, under telefonsamtalet med mannen, ha bekräftat att sonen var inskriven vid myndigheten. Dessutom får Arbetsförmedlingen kritik för
  att inte ha informerat sonen om bedömningen av det samtycke som han gett uttryck för via e-post. Arbetsförmedlingen får även kritik för att inte skyndsamt ha bett mannen precisera sin begäran om att få ta del av handlingar, för att inte ha informerat om rätten att få ett skriftligt avslagsbeslut och för den långa handläggningstiden i utlämnandefrågan.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3185-2017.pdf (232kb)
• Beslutsdatum:2019-02-27 Diarienummer:5867-2017

  Kritik mot Polismyndigheten för att en intagen inte fick behålla sin benprotes i arresten

  Läs mer

  Sammanfattning

  AA greps som misstänkt för misshandel och sattes in i en
  polisarrest. Han är underbensamputerad och har en protes under vänster knä. I samband med avvisiteringen beslutade Polismyndigheten att ta ifrån honom bl.a. hans benprotes.
  
  JO uttalar att ett beslut att ta ifrån en intagen i en polisarrest en benprotes måste föregås av individuella överväganden av om åtgärden är nödvändig och vilka följder
  det skulle kunna få om den intagne tillåts behålla sin protes. Övervägandena bör också avse hur det kan bedömas påverka den enskilde att vara utan benprotes och vilka eventuella anpassningar i cellen som kan behövas. Vidare måste det övervägas om tillsynen behöver utökas för att tillgodose den intagnes säkerhet och eventuella behov av hjälp.
  
  I detta fall finns det enligt JO inte någon konkret uppgift i utredningen som tyder på att det fanns en risk för att AA skulle skada sig själv. Även om det utifrån uppgifterna i
  ärendet inte går att utesluta att det fanns en risk för att AA skulle kunna skada andra med benprotesen borde den risken ha kunnat hanteras på ett mindre ingripande sätt
  än att ta ifrån AA protesen. Sammantaget ger utredningen inte stöd för att det varit nödvändigt att ta ifrån AA benprotesen med hänsyn till ordning och säkerhet. Det är
  också en brist att Polismyndigheten inte tycks ha reflekterat över om några särskilda åtgärder krävdes för att underlätta för AA under hans vistelse i cellen sedan han fått lämna ifrån sig benprotesen. Polismyndigheten kan inte undgå kritik för att AA inte fick behålla sin benprotes när han sattes in i cellen.
  
  Polismyndigheten kritiseras också för bristande dokumentation.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  5867-2017.pdf (182kb)
• Beslutsdatum:2019-02-25 Diarienummer:3622-2017

  Kritik mot Polismyndigheten för behandlingen av en man som omhändertagits för berusning

  Läs mer

  Sammanfattning

  AA omhändertogs för berusning och fördes till en polisarrest. Vid avvisiteringen fick han bl.a. lämna ifrån sig medicin. I cellen blev han senare fråntagen alla sina kläder och den madrass som fanns där. Under drygt sex timmar
  vistades han i cellen utan tillgång till filt, madrass eller några kläder. Han fick inte heller tillgång till sin medicin. Under den tiden förekom tillsyn av kvinnlig personal.
  
  JO har tidigare uttalat att poliser och annan personal vid Polismyndigheten som inte har sjukvårdsutbildning måste vara försiktiga med att göra medicinska bedömningar av omhändertagna och i stället överlåta sådana bedömningar till läkare. I beslutet uttalar JO att samma försiktighet bör iakttas vid bedömningar av om en omhändertagen behöver tillgång till medicin, oavsett om det är fråga om medicin som
  den omhändertagne har recept på eller medicin som den omhändertagne begär att få. Polismyndigheten kritiseras för att man inte samrådde med läkare eller dokumenterade bedömningen att AA inte skulle få sin medicin.
  
  Polismyndigheten kritiseras också för att AA under nästan sex timmar vistades i cellen helt naken utan att bli erbjuden en filt eller, efter ny bedömning, sina kläder samt för att kvinnlig personal deltog i tillsynen under denna period.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3622-2017.pdf (234kb)