Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2019-07-12 Diarienummer:6434-2018

  Anmälan mot Barn- och utbildningsnämnden i Årjängs kommun för handläggningen av en ansökan om en placering i förskola

  Läs mer

  Sammanfattning

  I en anmälan har frågan uppkommit om en kommuns hantering av en ansökan om en förskoleplacering där det visat sig att föräldrarna inte var överens om en sådan placering. JO uttalar att frågor om placering i förskola är sådana som barnets vårdnadshavare som huvudregel måste vara överens om. Ett erbjudande från en kommun om en förskoleplacering är emellertid just ett erbjudande. Verksamheten är frivillig och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den erbjudna placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara eniga i frågor som rör deras barns placering i förskola kan det enligt JO inte ställas krav på att kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är överens. Kommunen måste kunna utgå från att vårdnadshavarna är ense. Mot bakgrund av detta har nämnden inte fått kritik för att ett placeringsbeslut har fattats utan att man kontrollerat att vårdnadshavarna varit överens om en sådan placering.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6434-2018.pdf (186kb)
• Beslutsdatum:2019-07-12 Diarienummer:7417-2017

  Anmälan mot Barn- och utbildningsnämnden i Säters kommun för handläggningen av en ansökan om en placering i förskola

  Läs mer

  Sammanfattning

  I en anmälan har frågan uppkommit om en kommuns hantering av en ansökan om en förskoleplacering där föräldrarna inte var överens om en sådan placering. JO uttalar att frågor om placering i förskola är sådana som barnets vårdnadshavare som huvudregel måste vara överens om. Ett erbjudande från en kommun om en förskoleplacering är emellertid just ett erbjudande. Verksamheten är frivillig och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den erbjudna placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara eniga i frågor som rör deras barns placering i förskola kan det enligt JO inte ställas krav på att
  kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är överens. Kommunen måste kunna utgå från att vårdnadshavarna är ense.
  
  Också de fall där det, redan innan kommunen har fattat ett beslut med anledning av en ansökan, står klart att föräldrarna är oense i frågan, bör enligt JO handläggas med
  utgångspunkt från att det inte finns något tvång för föräldrarna att utnyttja den erbjudna placeringen. Kommunen bör alltså i sådana fall utgå från att det är
  föräldrarnas sak att komma överens om huruvida de ska utnyttja erbjudandet. JO har därför inte funnit skäl att rikta någon kritik mot nämnden för handläggningen i det här
  fallet.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7417-2017.pdf (221kb)
• Beslutsdatum:2019-07-12 Diarienummer:8482-2017

  Anmälan mot Utbildningsnämnden i Essunga kommun för handläggningen av en ansökan om placering i förskola samt kritik mot nämnden för bristfällig handläggning av en begäran att få del av en handling

  Läs mer

  Sammanfattning

  I en anmälan har frågan uppkommit om en kommuns hantering av en ansökan om en förskoleplacering där det visat sig att föräldrarna inte var överens om en sådan placering. JO uttalar att frågor om placering i förskola är sådana som barnets vårdnadshavare som huvudregel måste vara överens om. Ett erbjudande från en kommun om en förskoleplacering är emellertid just ett erbjudande. Verksamheten är frivillig och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den erbjudna placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara eniga i frågor som rör deras barns placering i förskola kan det enligt JO inte ställas krav på att kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är överens. Kommunen måste kunna
  utgå från att vårdnadshavarna är ense. Mot bakgrund av detta har nämnden inte fått kritik för att ett placeringsbeslut har fattats utan att man kontrollerat att vårdnadshavarna varit överens om en sådan placering.
  
  Nämnden har dock fått kritik för att inte ha informerat anmälaren om att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att ett beslut att inte lämna ut en handling ska kunna överklagas.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8482-2017.pdf (189kb)
• Beslutsdatum:2019-06-27 Diarienummer:550-2018

  Kritik mot Statens institutionsstyrelse för att ha brustit i tillsynen av en man som vårdades enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall

  Läs mer

  Sammanfattning

  En man som vårdades vid ett LVM-hem misstänktes ha tagit
  droger. Hemmet beslutade att mannen skulle ha tillsyn var trettionde minut efter det att han hade gått och lagt sig för att sova. Under natten utövade personalen vid hemmet tillsyn av mannen i enlighet med angivet intervall. Vid tillsynstillfällena noterade personalen att mannen sov djupt och snarkade. Mannen avled under natten. Frågan i ärendet är om Statens institutionsstyrelse (SiS) brustit i tillsynen av mannen.
  
  SiS har en rutin för tillsyn och kontroll av en intagen som misstänkts vara drogpåverkad. Rutinen innebär bl.a. att den intagnes medvetandegrad ska kontrolleras vid tillsynstillfällena. Personalen som tjänstgjorde under natten hade inte tillräcklig kännedom om rutinen, och den intagnes medvetandegrad kontrollerades inte.
  
  JO uttalar att tillsynen av en intagen som misstänks vara drogpåverkad måste ske på ett sådant sätt att personalen lägger märke till om hans eller hennes hälsotillstånd
  förändras på ett sådant sätt att det finns anledning att tillkalla sjukvårdspersonal. Den personal som utövar tillsynen måste därför vara uppmärksam på tecken som kan tyda på ett allvarligt tillstånd, t.ex. snarkningar. Det innebär också att personalen måste kontrollera den intagnes medvetandegrad vid tillsynen. Det gjorde inte personalen vid
  hemmet. Tillsynen av mannen uppfyllde därför inte de krav på noggrannhet och omsorg som gäller för tillsyn av den som är intagen för tvångsvård på ett LVM-hem och som misstänks vara drogpåverkad.
  
  SiS får kritik för att ha brustit i sin tillsyn av mannen och för att inte ha säkerställt att personalen haft den kompetens som krävs för att den ska kunna utföra den viktiga
  tillsynsuppgift som följer med tjänsten.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  550-2018.pdf (245kb)
• Beslutsdatum:2019-06-25 Diarienummer:2670-2018

  Otillåtna samtal mellan anhållna i en polisarrest får inte spelas in utan rättsligt stöd

  Läs mer

  Sammanfattning

  Tre anhållna som var misstänkta i samma utredning var placerade i polisens arrest i Västerås. Åklagaren hade beslutat om restriktioner som bl.a. avsåg de misstänktas rätt att placeras tillsammans med andra intagna och att vistas i gemensamhet med andra intagna.
  
  Lokalerna i arresten var utformade så att de misstänkta hade möjlighet att kommunicera genom att ropa till varandra. När de misstänkta ropade på ett främmande språk misstänkte polisen att de försökte samordna sina berättelser. Enligt polisen var det inte möjligt att flytta någon av de misstänkta. En åklagare fattade i stället beslut om att de misstänkta skulle informeras om att deras samtal kunde komma att spelas in om de fortsatte att kommunicera i arresten. När de misstänkta fortsatte att ropa till varandra spelade arrestpersonalen in samtalen med en diktafon.
  Delar av det inspelade materialet åberopades som bevisning i domstol.
  
  I beslutet uttalar JO att det är en självklar utgångspunkt att lokalerna i t.ex. en polisarrest ska vara tillräckligt ljudisolerade och även i övrigt utformade så att obehöriga kontakter mellan intagna om möjligt förhindras. JO:s granskning har inte avsett utformningen av lokalerna, men JO framhåller att den aktuella situationen i arresten innebär att Polismyndigheten måste utforma sin verksamhet i övrigt så att misstänkta som skulle kunna ha obehörig kontakt med varandra i lokalerna inte placeras där samtidigt.
  
  En ljudupptagning av samtal mellan andra är enligt JO typiskt sett en integritetskänslig åtgärd, och det är angeläget att den som vidtar en sådan åtgärd har klart för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att den ska få vidtas.
  
  Enligt JO kan restriktioner som innebär begränsningar i var en frihetsberövad får vistas inte verkställas genom att samtal som förs i strid med syftet med restriktionerna
  dokumenteras. JO gör vidare bedömningen att det bör krävas stöd i lag för att polisen ska få spela in en misstänkt i utredningssyfte, särskilt när det är fråga om en misstänkt som är frihetsberövad. Någon rätt att genom en ljudupptagning spela in vad en misstänkt som är frihetsberövad säger, om det inte är fråga om ett förhör, finns inte enligt JO. Det fanns därför inte rättsliga förutsättningar att spela in de misstänktas samtal i arresten.
  
  Åklagaren kritiseras för att hon beslutade att de misstänktas samtal skulle spelas in och gav polisen direktiv att göra inspelningar, trots att det inte fanns rättsliga
  förutsättningar för det.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  2670-2018.pdf (238kb)
• Beslutsdatum:2019-06-25 Diarienummer:3967-2018

  Kritik mot Göteborgs stad för uppmaning till kommunens förskolechefer att inte tillåta personal att bära knappar från Lärarförbundet eller tröjor associerade till det s.k. Förskoleupproret

  Läs mer

  Sammanfattning

  Personal vid förskolor i Göteborg bar tröjor med texten "Förskoleupproret" och knappar med texten "STOPP färre barn NU! Lärarförbundet Göteborg". Arbetsgivaren Göteborgs stad gav förskolecheferna rådet att inte tillåta personalen att bära dessa tröjor och knappar. Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad yttrandefrihet gentemot det allmänna. JO konstaterar att budskapet på tröjorna och knapparna inte strider mot någon lag. Textinnehållet liksom den omständigheten att förskolepersonalen, såvitt framkommit, utför arbetet i sina privata kläder ger vidare intryck av att budskapen utgör personalens privata åsikter. Det finns ingen utredning som visar att bärandet av tröjorna och knapparna haft någon negativ inverkan på verksamheten. Mot denna bakgrund kommer JO fram till att Göteborgs stad inte haft fog för sina restriktioner när det gäller personalens klädsel. Stadens agerande har därmed utgjort en kränkning av personalens grundlagsfästa yttrandefrihet. Staden får kritik.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3967-2018.pdf (310kb)
• Beslutsdatum:2019-06-25 Diarienummer:4228-2018

  Kritik mot Partille kommun för förbud för personal att under arbetstid bära tröjor associerade till kampanjer av Lärarförbundet och det s.k. Förskoleupproret

  Läs mer

  Sammanfattning

  Arbetsgivaren Partille kommun uttalade att personal under arbetstid inte får bära tröjor med texten "Förskoleupproret #pressatläge" och "Lärareffekten avgör, Lärarförbundet #lärareffekten". Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad yttrandefrihet gentemot det allmänna. JO konstaterar att budskapet på tröjorna inte strider mot någon lag. Textinnehållet liksom den omständigheten att personalen, såvitt framkommit, utför arbetet i sina privata kläder ger vidare intryck av att budskapen utgör personalens privata åsikter. Det finns ingen utredning som visar att bärandet av tröjorna haft någon negativ inverkan på verksamheten. Mot denna bakgrund kommer JO fram till att Partille kommun inte haft fog för sina restriktioner när det gäller personalens klädsel. Kommunens agerande har därmed utgjort en kränkning av personalens grundlagsfästa yttrandefrihet. Kommunen får kritik.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4228-2018.pdf (321kb)
• Beslutsdatum:2019-06-24 Diarienummer:6093-2017

  Uttalanden om förutsättningarna för att Tullverket ska få undersöka innehållet i en elektronisk informationsbärare, t.ex. en mobiltelefon, som påträffas vid en tullkontroll

  Läs mer

  Sammanfattning

  För att kontrollera att barnpornografi inte förs in i Sverige
  förekommer det att tullen tar del av bilderna i en mobiltelefon eller en dator som påträffas på en person eller i dennes bagage. I beslutet tar JO ställning till om - och i så fall under vilka förutsättningar - en sådan undersökning är tillåten.
  
  En tulltjänsteman får undersöka en resandes bagage samt enligt 27 § andra stycket smugglingslagen kroppsvisitera en person om det finns anledning att anta att denne har med sig egendom som kan tas i beslag.
  
  Den praxis som utbildats i förhållande till ett tvångsmedel som regleras i rättegångsbalken bör som utgångspunkt gälla när samma tvångsmedel används med stöd av smugglingslagen. Även om ändamålet med en kroppsvisitation enligt den lagen är att möjliggöra en effektiv införselkontroll är visitationen alltjämt i grunden ett
  tvångsmedel i brottsutredande syfte. I enlighet med vad som gäller vid en kroppsvisitation enligt rättegångsbalken bör det därför enligt JO:s mening inte vara tillåtet att undersöka innehållet i en elektronisk informationsbärare som påträffas vid en kroppsvisitation enligt smugglingslagen utan att den först tas i beslag. För den slutsatsen talar också det förhållandet att en sådan kroppsvisitation får vidtas på grundval av mycket svaga brottsmisstankar.
  
  I rättegångsbalken finns också bestämmelser som innebär att bl.a. digitala bilder får undersökas endast efter ställningstagande av rätten eller undersökningsledaren.
  Syftet med bestämmelserna är att begränsa den krets av personer som får undersöka visst material som kan vara integritetskänsligt för enskilda. Grunderna för bestämmelserna gör sig gällande även vid en kroppsvisitation enligt smugglingslagen.
  
  JO:s slutsats är att Tullverket inte har stöd i lag för att undersöka innehållet i en elektronisk informationsbärare som påträffas på en resande eller i dennes bagage utan att den först tas i beslag och en undersökningsledare beslutar om det.
  
  JO:s slutsatser innebär att Tullverkets utrymme för att kontrollera införsel av barnpornografi är mycket begränsat. JO anser att det är tveksamt om en lagreglering av den ordning som Tullverket har tillämpat skulle vara förenlig med kravet på att inskränkningar av det grundlags- och konventionsfästa skyddet för privatlivet ska vara proportionerliga. Det är en uppgift för lagstiftaren att bedöma om de intressen som talar för så långtgående kontrollbefogenheter har tillräcklig tyngd. JO överlämnar
  därför beslutet till Justitiedepartementet för kännedom.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6093-2017.pdf (326kb)