Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2021-05-07 Diarienummer:4133-2020

  Kritik mot Varbergs tingsrätt för att under fem månader inte ha hållit någon omhäktningsförhandling beträffande en 17-åring

  Läs mer

  Sammanfattning

  Sedan en 17-åring häktades begärde åklagaren förlängd tid för att väcka åtal nio gånger. Den häktade motsatte sig den första framställningen men medgav övriga. Tingsrätten höll inte en enda omhäktningsförhandling under fem månader utan beviljade samtliga framställningar genom beslut på handlingarna.
  
  I beslutet gör JO uttalanden om rättens ansvar för att återkommande hålla omhäktningsförhandlingar i enlighet med 24 kap. 18 § rättegångsbalken. När rätten bedömer behovet av en sådan förhandling har det enligt JO betydelse att den häktade är under 18 år.
  
  JO understryker att den redogörelse som en åklagare lämnar in i samband med en begäran om förlängd åtalstid utgör en väsentlig del av underlaget för rättens bedömning av om en häktningsfråga kan prövas på handlingarna. Även om den misstänktes inställning också har relevans för rättens prövning av om en omhäktningsförhandling är utan betydelse medför rättens ansvar för ett frihetsberövande att inställningen inte kan tillmätas en avgörande vikt, särskilt inte om en förundersökning drar ut på tiden.
  
  JO framhåller vidare att den misstänkte inte behöver ange någon konkret omständighet för att det ska hållas en förhandling, eftersom utgångspunkten är att en sådan förhandling ska hållas var fjortonde dag. En annan sak är att om den häktade framför något konkret skäl till att han eller hon motsätter sig en förlängning av åtalstiden så kan en förhandling nästan aldrig anses vara uppenbart utan betydelse.
  
  Enligt JO bör det ställas särskilda krav på att en utredning bedrivs skyndsamt när den häktade är under 18 år. Hon framhåller bl.a. att häktning av en person under 18 år alltid antas innebära en risk för allvarligt men och att rätten kontinuerligt har att pröva om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas samt att det fortsatt finns synnerliga skäl för häktning.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  Dnr 4133-2020.pdf (219kb)
• Beslutsdatum:2021-04-28 Diarienummer:O 60-2019

  Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kritiseras för brister i myndighetens tillsyn över den psykiatriska tvångsvården

  Läs mer

  Sammanfattning

  ChefsJO har i ett initiativärende granskat hur Inspektionen för vård och omsorg (IVO) följer upp vården enligt de psykiatriska tvångsvårdslagarna. I granskningen har följande frågor tagits upp:
  - uppföljning av vårdgivarnas användning av tvångsåtgärder
  - granskning av anmälningar enligt lex Maria
  - uppföljning av vårdgivarnas systematiska patientsäkerhetsarbete
  - kontroller av fysiska vårdmiljöer m.m.
  - patienter som hålls avskilda under lång tid
  - säkerhetsregistret.
  
  I beslutet konstaterar chefsJO att IVO inte har någon samlad kunskap om i vilken omfattning vårdgivarna använder tvångsåtgärder. Hon uttalar att det är mycket allvarligt att IVO inte har använt sig av de verktyg myndigheten fått av lagstiftaren för att möjliggöra detta.
  
  ChefsJO uttalar att s.k. långtidsavskiljande av patienter bör förutsätta ett uttryckligt lagstöd och att en sådan ingripande åtgärd behöver omges av omfattande kontrollåtgärder. Vidare framhåller chefsJO att det är viktigt att IVO i ett tidigt skede uppmärksammar förhållandena för dessa patienter eftersom det finns en risk för att de blir isolerade. Myndigheten bör även vidta åtgärder som säkerställer en löpande tillsyn av vården av dessa patienter.
  
  ChefsJO anser också att det är mycket allvarligt att bristerna i det s.k. säkerhetsregistret har funnits kvar under nära fem år efter det att IVO uppgav i ett yttrande till JO 2015 att myndigheten arbetade aktivt med att utveckla och förbättra kvaliteten i registret. ChefsJO uttalar att det är helt oacceptabelt att registret inte varit uppdaterat under så lång tid och hon förväntar sig att IVO säkerställer att uppgifterna i registret fortsättningsvis hålls uppdaterade.
  
  Sammanfattningsvis är chefsJO mycket kritisk till att IVO under de mer än sex år som verksamheten hade bedrivits vid tiden för granskningen inte kommit längre med att utveckla de metoder som behövs för att fullgöra kravet på att tillsynen över vården ska bedrivas strategiskt, effektivt och enhetligt enligt de psykiatriska tvångsvårdslagarna. IVO behöver säkerställa en central styrning och systematisk uppföljning av de regionala tillsynsavdelningarnas verksamhet för att syftet med tillsynen ska kunna uppnås. I beslutet gör chefsJO även en framställning till regeringen om en översyn av lagstiftningen när det gäller patienter som hålls avskilda under långa tider.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  O60-2019.pdf (215kb)
• Beslutsdatum:2021-04-27 Diarienummer:466-2019

  Kritik mot Skatteverket för hanteringen av underrättelser om felaktig folkbokföring

  Läs mer

  Sammanfattning

  Skatteverket har vid hanteringen av underrättelser från enskilda, om att andra personer är felaktigt folkbokförda i deras bostad, dröjt i upp till 15 månader innan beslut om ändring i folkbokföringen har fattats. Enligt Skatteverket skapas ett ärende av administrativ karaktär när en underrättelse om felaktig folkbokföring kommer in till myndigheten. Om Skatteverket därefter på eget initiativ startar en utredning om bosättning för den person som uppges ha en felaktig folkbokföringsadress så inleds enligt myndigheten ett förvaltningsrättsligt ärende. ChefsJO konstaterar att även administrativa ärenden i princip faller inom förvaltningslagens tillämpningsområde och att föreskriften om snabb handläggning därför blir tillämplig när en underrättelse kommer in till Skatteverket, dvs. redan innan myndigheten beslutat att inleda en utredning om felaktig folkbokföring.
  
  Att ha andra personer felaktigt folkbokförda i sin bostad kan på olika sätt påverka den enskilde negativt. Den som har lämnat underrättelsen får dock som utgångpunkt inte ställning som part i ärendet. ChefsJO anser att de uppgiftslämnare som berörs av den felaktiga folkbokföringen ändå normalt bör underrättas om Skatteverkets beslut att inleda utredning och avsluta ärenden, om de har begärt det. Skatteverket behöver därför informera berörda uppgiftslämnare om att de kan begära att bli underrättade om sådana beslut. Den informationen kan lämpligen lämnas på myndighetens webbplats eller direkt till den som lämnat in en underrättelse om felaktig folkbokföring.
  
  ChefsJO är kritisk till de långa handläggningstiderna och konstaterar att de inte uppfyller förvaltningslagens krav på snabb handläggning. ChefsJO framhåller också att handläggningstiderna innebär att Skatteverket inte fullt ut klarar den uppgift som getts myndigheten i dess instruktion. ChefsJO ser positivt på det förändringsarbete som Skatteverket inlett, men inskärper vikten av att myndigheten följer upp och utvärderar såväl vidtagna som planerade åtgärder. ChefsJO noterar att en särskild utredare har fått i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder som bl.a. förbättrar förutsättningarna för att fastställandet av en persons bosättning är korrekt, och finner skäl att översända en kopia av detta beslut till utredaren och till Finansdepartementet.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  466-2019.pdf (283kb)
• Beslutsdatum:2021-04-22 Diarienummer:O 19-2019

  Beläggningssituationen inom kriminalvården

  Läs mer

  Sammanfattning

  JO har granskat hur Kriminalvården under våren 2019 hanterade bristen på platser i häkten och i anstalten Kumlas riksmottagning. I beslutet konstaterar JO att den ansträngda beläggningssituationen innebar en ännu större utmaning än vid normalbeläggning att tillgodose intagnas rätt till gemensamhet. Flera häkten hade tagit in extra personal, men utredningen tyder på att det i första hand gjordes för att upprätthålla säkerheten i samband med t.ex. dubbelbeläggning av celler. JO konstaterar att säkerheten är en central uppgift för Kriminalvården, men understryker att myndigheten även vid en ansträngd beläggningssituation har ett ansvar för att tillgodose gemensamhet och bryta isoleringen av intagna.
  
  Den svenska regleringen utgår från att en intagen i häkte normalt har rätt att placeras i en egen cell och JO menar att denna utgångspunkt
  bör gälla även fortsättningsvis. Om dubbelbeläggning sker bör endast celler som har en golvyta om minst tio kvadratmeter exklusive toalett komma ifråga. Kriminalvården har dessutom ett ansvar att följa upp hur det fungerar för intagna att dela cell. Det är enligt JO inte acceptabelt att intagna delat cell i flera veckor och hon anser att tiden för varje intagen som blir föremål för dubbelbeläggning ska begränsas.
  
  Vid JO:s inspektion av riksmottagningen översteg beläggningsgraden 160 procent. Som regel gjordes inte någon lämplighetsprövning inför att två intagna fick dela cell och intagna berättade om både oro och sömnsvårigheter. JO välkomnar att det numera görs en grundlig riskbedömning inför dubbelbeläggning där. Dock ställer sig JO frågande till om anstalten våren 2019 hade de resurser och förutsättningar som behövdes för verksamheten på riksmottagningen, och hon ifrågasätter om det över huvud taget är lämpligt att Kriminalvården dubbelbelägger celler på riksmottagningen. JO pekar på att det ingår i Kriminalvårdens uppdrag att fortlöpande anpassa antalet platser till behovet. Det är därför angeläget att Kriminalvården tar fram metoder för både häktes- och anstaltsverksamheterna för att i fortsättningen på ett bättre sätt dels planera för framtida platsbehov, dels skapa en flexibilitet som gör det möjligt att hantera tillfälliga beläggningstoppar utan att det egentliga innehållet i kriminalvården eftersätts.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  O 19-2019.pdf (258kb)O19-2019.pdf (258kb)
• Beslutsdatum:2021-04-20 Diarienummer:O 6-2020

  Initiativ angående handräckning av en 13-åring som omhändertagits med stöd av LVU

  Läs mer

  Sammanfattning

  En socialnämnd begärde hjälp (handräckning) av Polismyndigheten med att transportera en 13-årig flicka till ett av Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Transporten fördröjdes dels för att Polismyndigheten och socialtjänsten var oense om huruvida företrädare för socialnämnden skulle följa med vid transporten, dels för att det uppstod problem med att boka en flygresa. Först ca 17 timmar efter att
  flickan omhändertagits kunde transporten påbörjas med bil och efter drygt 10 timmars transport var hon framme vid ungdomshemmet.
  
  Det som kommit fram i utredningen visar enligt JO på behovet av att myndigheter och andra som kan komma att behöva medverka vid en handräckning har väl utarbetade rutiner. Den som begärt handräckning behöver ha en beredskap för att det under hela dygnet kan uppkomma frågor som rör begäran. Vidare bör det finnas en förberedelse för att personal vid behov ska kunna närvara under transporten. JO uttalar att frågan om huruvida personal ska närvara vid transporten ska avgöras utifrån vad som är bäst för den unge.
  
  Enligt JO bör det även rimligen kunna krävas att det finns en övergripande plan för hur transporten ska gå till och att det finns förutsättningar hos den som begärt handräckning att vid behov boka en resa. Det måste också finnas en förberedelse för att kunna återkalla begäran och genomföra transporten på egen hand, om det skulle visa sig att det inte finns ett behov av polisens särskilda befogenheter. En sådan flexibilitet är nödvändig för att undvika att en ung person i onödan transporteras av polis eller tas in i en arrest.
  
  Den omhändertagna flickan var under viss tid placerad tillsammans med en polis i en tjänstebil som var parkerad i ett arrestintag. JO uttalar att ett arrestintag som regel är en olämplig miljö för en yngre person att vistas i. Av den anledningen bör utgångspunkten vara att personer under 15 år inte ska tas in i t.ex. förhörsrum eller något annat rum i en arrest i väntan på en transport.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  O 6-2020.pdf (234kb)
• Beslutsdatum:2021-04-15 Diarienummer:1451-2019

  En person har utan föregående kallelse hämtats till förhör i ett ärende om kontaktförbud utan att det fanns grund för det och därefter placerats i ett låst väntrum utan stöd i lag

  Läs mer

  Sammanfattning

  I ett ärende om kontaktförbud beslutade en åklagare att den
  person mot vilken förbudet avsågs gälla skulle hämtas till förhör utan föregående kallelse. I beslutet kom personen att anges som misstänkt. Polisen verkställde hämtningen och förde personen till arresten där han placerades i ett låst väntrum i väntan på förhöret.
  
  JO anser att det inte kommit fram någon omständighet som talade för att mannen inte skulle ha följt en kallelse eller med anledning av en kallelse skulle ha försvårat utredningen. JO anser att det därför saknades grund för att hämta mannen till förhör utan föregående kallelse, särskilt som hämtning av någon som inte är misstänkt
  endast bör äga rum när det finns skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd. JO anser även att andra alternativ än hämtning utan föregående kallelse borde ha övervägts. JO konstaterar också att åklagarens beslut om hämtning till förhör var bristfälligt motiverat och dokumenterat. JO kritiserar åklagaren för dessa brister.
  
  JO konstaterar vidare att mannen inte var misstänkt för brott och att det därför inte fanns lagstöd för att placera honom i ett låst väntrum i arresten i väntan på förhöret. Det är dock oklart vilken information som det ansvariga polisbefälet hade fått om
  varför mannen hämtats. JO anser att Polismyndigheten inte kan undgå kritik för att mannen placerades i det låsta väntrummet.
  
  Polismyndigheten kritiseras också för brister vid handläggningen av ansökan om kontaktförbudet innan den lämnades över till Åklagarmyndigheten.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1451-2019.pdf (163kb)
• Beslutsdatum:2021-04-06 Diarienummer:3286-2019

  Kritik mot Region Skåne för att ha begärt tillgång till patientjournaler från en privat vårdgivare utan att ta hänsyn till vårdgivarens tystnadsplikt

  Läs mer

  Sammanfattning

  Mellan Region Skåne och en privat vårdgivare, psykoterapeuten AA, gällde ett avtal enligt lagen om valfrihetssystem. Som en del av sin uppföljning av avtalet begärde regionen tillgång till AA:s patientjournaler i omaskerat skick. AA hade inte någon skyldighet enligt lag eller förordning att lämna ut uppgifterna till regionen. Han ansåg att ett utlämnande i enlighet med regionens begäran skulle stå i strid med hans tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen, som föreskriver att den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte får obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
  
  I beslutet uttalar chefsJO bl.a. följande: Bedömningen av om ett utlämnande av vissa uppgifter innebär ett obehörigt röjande måste i första hand göras av den person som lyder under tystnadsplikt och som ombeds dela med sig av uppgifterna. Det är naturligt att också regioner i sina mellanhavanden med privata vårdgivare behöver ta hänsyn till vårdpersonalens tystnadsplikt, både vid utformningen och vid tillämpningen av avtal med privata vårdgivare. Om uppgiftsskyldighet i lag eller förordning saknas är försiktighet påkallad när det gäller att begära att få ta del av uppgifter som omfattas av tystnadsplikten. Även om en region kan anse sig ha skäl för att vilja ta del av patientjournaler kan det inte anses acceptabelt att regionen medverkar till att en privat vårdaktör bryter mot sin tystnadsplikt.
  
  Region Skåne får i beslutet kritik för att inte ha tagit hänsyn till AA:s tystnadsplikt i samband med att regionen begärde tillgång till hans patientjournaler i omaskerat skick. Såvitt utredningen visar gjorde Region Skåne inte några överväganden om hur regionens tillgång till patientjournalerna skulle förhålla sig till AA:s tystnadsplikt, vare sig före sin begäran eller efter det att AA hade påtalat att han ansåg sig förhindrad att lämna ut omaskerade journaler. Enligt chefsJO borde regionen ha försäkrat sig om att den inte skulle medverka till att AA bröt mot sin tystnadsplikt om han följde regionens begäran, åtminstone genom att göra och kommunicera en egen bedömning utifrån gällande regelverk.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3286-2019.pdf (223kb)
• Beslutsdatum:2021-03-31 Diarienummer:1414-2019

  Örgryte-Härlanda stadsdelsnämnd i Göteborgs stad kritiseras för att dess förvaltning agerade i strid med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen när den krävde att en persons medverkan i ett panelsamtal skulle ställas in

  Läs mer

  Sammanfattning

  Festivalen Reclaim Pride hölls i augusti 2018 i lokaler som
  tillhandahölls av Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning inom ramen för en ungdomssatsning som Göteborgs stad bedriver. En programpunkt på festivalen var en visning av filmen Burka Songs 2.0 och ett efterföljande panelsamtal. Företrädare för stadsdelsförvaltningen krävde inför programpunktens genomförande att en kvinna som medverkar i filmen inte skulle få delta i panelsamtalet så som arrangörerna planerat. Förvaltningen motiverade detta bl.a. med att den inte samarbetar med
  verksamheter eller personer som den inte kan vara säker på ställer sig bakom demokrati och mänskliga rättigheter. Enligt förvaltningen hade kvinnan kopplingar till extrema miljöer.
  
  JO konstaterar att det som utgångspunkt inte är förenligt med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen att en myndighet grundar ett beslut enbart på de åsikter som en person ger - eller förväntas ge - uttryck för.
  
  JO uttalar att det inte går att tolka utredningen på något annat sätt än att det avgörande skälet för kravet att kvinnans medverkan i panelsamtalet skulle ställas in var de åsikter som hon kunde tänkas föra fram. Några sakliga skäl för förvaltningens agerande har inte redovisats. Stadsdelsförvaltningen har därför, särskilt med
  beaktande av det skydd för yttrandefriheten som kommer till uttryck i 2 kap. 1 § regeringsformen, agerat i strid med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen. Örgryte-Härlanda stadsdelsnämnd i Göteborgs stad kritiseras för förvaltningens agerande.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1414-2019.pdf (194kb)