Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2020-11-27 Diarienummer:1732-2019

  Uttalanden i vissa frågor som rör organisationen av den psykiatriska tvångsvården inom Region Stockholm

  Läs mer

  Sammanfattning

  Inom Region Stockholm har Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) uppdrag att bedriva bl.a. psykiatrisk vård. SLSO tillämpar en ordning där beslut om kvarhållning enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) fattas vid regionens enda vuxenpsykiatriska akutmottagning, trots att det sällan är där frågan om intagning prövas, och anses giltiga även vid andra vårdinrättningar inom regionen. Kvarhållningsbeslutet anses också kunna ligga till grund för viss tvångsanvändning utanför vårdinrättningen och för att begära handräckning hos Kriminalvården. I beslutet uttalar chefsJO att räckvidden av ett kvarhållningsbeslut är begränsad till den vårdinrättning där beslutet fattats. En patient som endast omfattas av ett sådant beslut och således ännu inte är intagen för vård enligt LPT, kan enligt chefsJO inte anses frihetsberövad när patienten lämnar den aktuella vårdinrättningen. Kvarhållningsbeslutet ger därför inte vårdpersonal rätt att utanför vårdinrättningen vidta tvångsåtgärder med stöd av LPT, och bestämmelsen om laga befogenhet är då inte heller tillämplig. ChefsJO uttalar vidare att en förutsättning för att Kriminalvården ska anlitas för att förflytta en patient är att ett beslut om intagning för vård enligt LPT har fattats.
  
  ChefsJO konstaterar att den psykiatriska tvångsvården inom Region Stockholm är organiserad på ett sätt som inte är förenligt med de aktuella bestämmelserna i LPT och som medför en risk för otillåtna inskränkningar av patienternas grundläggande fri och rättigheter. ChefsJO anser att SLSO förtjänar allvarlig kritik för sin hantering av dessa frågor och förutsätter att åtgärder omgående vidtas för att säkerställa att samtliga steg i intagningsprocessen hanteras på ett rättssäkert och korrekt sätt inom regionen.
  
  Genom utredningen har chefsJO vidare uppmärksammat att vissa bestämmelser i LPT är utformade på ett otydligt sätt som riskerar att försvåra en enhetlig och rättssäker tillämpning. Ärendet har även visat att det finns behov av att överväga hur den psykiatriska tvångsvården behöver vara organiserad för att säkerställa en rättssäker intagningsprocess samt tillgodose patientens behov av trygghet och säkerhet i vården. Mot bakgrund av de påtalade oklarheterna i de aktuella bestämmelserna i LPT finner chefsJO anledning att, med stöd av 4 § JOinstruktionen, göra en framställning till regeringen om en översyn av lagstiftningen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1732-2019.pdf (229kb)
• Beslutsdatum:2020-11-27 Diarienummer:3583-2018

  Frågor om tvångsvården av en patient som vårdades enligt LPT, kommunens hantering av bostad enligt LSS och myndighetssamverkan

  Läs mer

  Sammanfattning

  Genom en anmälan till JO och en inspektion av en psykiatrisk intensivvårdsavdelning (PIVA) vid Danderyds sjukhus, kom det fram att en patient som hade vårdats enligt LPT hade vistats ensam med personal under stora delar av vårdtiden samt varit föremål för många tvångsåtgärder.
  
  I beslutet konstaterar chefsJO att vårdgivarens ställningstagande att patienten skulle vårdas utan andra patienter på avdelningen innebar att patienten under lång tid hölls avskild från övriga patienter i den mening som avses i 20 § LPT. Vårdgivaren får allvarlig kritik för underlåtenheten att fatta ett formellt beslut om detta avskiljande. Under den tid patienten vårdades utan andra patienter på avdelningen fattades vid upprepade tillfällen enskilda beslut om avskiljanden av patienten. ChefsJO redogör för några exempel på sådana beslut och kritiserar vårdgivaren för att de omständigheter som anges i beslutsmotiveringarna inte utgör laglig grund för avskiljande enligt 20 § LPT. Vårdgivaren får också kritik för vissa brister när det gäller dokumentationen av fastspänningar enligt 19 § LPT.
  
  Patienten omfattades av LSS. Av patientjournalen framgår att läkare under den tid patienten tvångsvårdades bedömde att denne i första hand var i behov av ett adekvat boende, snarare än vård på PIVA. Det dröjde dock innan kommunen hade ordnat ett boende till patienten som kunde accepteras av patientens företrädare. I denna del diskuterar chefsJO om vårdtiden på PIVA skulle ha kunnat begränsas om vårdgivaren och kommunen hade haft en bättre samverkan. ChefsJO gör också vissa kritiska uttalanden om kommunens bristfälliga kommunikation i boendefrågan.
  
  Enligt chefsJO illustrerar dessa ärenden vikten av att vårdgivaren och kommunen i ett tidigt skede och på ett tillfredsställande sätt samverkar om patienter som är i behov av insatser även från kommunen. Det är enligt henne angeläget att en kommun har god framförhållning och planering för att enskilda som omfattas av LSS ska få sina behov tillgodosedda. Det är av central betydelse att kommunen informerar den enskilde, eller i förekommande fall den enskildes företrädare, bl.a. om vilket stöd den enskilde kan få från kommunen och om ansökningsprocessen.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3583-2018.pdf (305kb)
• Beslutsdatum:2020-11-23 Diarienummer:1506-2019

  En polis har vid ett förhör utan lagstöd tillfälligt omhändertagit en Ipad från en offentlig försvarare och agerat osakligt och partiskt i samband med att ett beslut om byte av offentlig försvarare överklagades

  Läs mer

  Sammanfattning

  En offentlig försvarare hade med sig en Ipad till ett polisförhör för att kunna göra anteckningar med den. Förhörsledaren, som var polis, tillät inte att försvararen hade med sig Ipaden på grund av att hon kunde spela in förhöret med den och hänvisade till att det gällde förundersökningssekretess. På uppmaning av förhörsledaren omhändertog en arrestvakt tillfälligt Ipaden och låste in den i ett skåp.
  
  JO konstaterar att det inte fanns stöd i lag att omhänderta Ipaden. Förhörsledaren kritiseras för att han ändå beslutade om detta. I beslutet kritiserar JO också Polismyndigheten för att försvararens väska omhändertogs vid samma tillfälle.
  
  Efter förhöret begärde den misstänkte att få byta försvarare. Tingsrätten avslog begäran och den misstänkte överklagade beslutet till hovrätten med hjälp av ett ombud. Även förhörsledaren överklagade beslutet. Hovrätten avvisade förhörsledarens överklagande med hänvisning till att han inte hade rätt att överklaga beslutet. Under handläggningen i hovrätten uppgav förhörsledaren att det vore bra om den brottsmisstänkte inte fick byta försvarare eftersom det skulle leda till att den misstänkte då fick ett sämre försvar vilket skulle underlätta fortsatta förhör.
  
  JO konstaterar att förhörsledarens agerande har stått i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §) och inte varit förenligt med polisförordningens krav på att anställda inom polisen ska visa behärskning och uppträda på ett sätt som inger förtroende (10 §). JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar förhörsledaren för hans agerande.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1506-2019.pdf (157kb)
• Beslutsdatum:2020-11-23 Diarienummer:2463-2019

  Kritik mot en vårdare inom Kriminalvården, anstalten Nyköping, för att ha uppmanat en intagen att radera innehåll i en mobiltelefon

  Läs mer

  Sammanfattning

  En intagen filmade med sin mobilkamera när han återkom efter en permission. Han anmälde till JO att en kriminalvårdare uppmanat honom att ta bort filmen och även velat gå igenom innehållet i telefonen.
  
  I beslutet uttalar JO att Kriminalvårdens rätt att kontrollera en intagens tillhörigheter gäller inom hela anstaltsområdet samt att den får anses innefatta granskning och viss undersökning av de föremål som påträffas. En grundläggande förutsättning för en sådan kontroll är dock att åtgärden bedöms nödvändig för ändamålet att ordningen eller säkerheten i anstalten ska kunna upprätthållas och att den är proportionerlig. Vid kontroll av en elektronisk informationsbärare såsom en mobiltelefon måste Kriminalvården beakta de särskilda integritetsrisker som uppstår. Kontrollen ska därför utföras avgränsat och endast i det syfte som föranlett åtgärden. Kriminalvården får alltså enligt JO inte undersöka föremålet vidare, eller ta del av mer information, än vad som kan anses nödvändigt och proportionerligt i det enskilda fallet.
  
  Om en intagen har tillgång till en mobiltelefon inom anstaltsområdet utan att ha hunnit lämna den ifrån sig, t.ex. efter en permission, bör utgångspunkten enligt JO vara att det inte är nödvändigt att kontrollera telefonen för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i anstalten. I vart fall torde en sådan åtgärd sällan vara proportionerlig. JO framhåller även att Kriminalvården inte ska bedriva brottsutredning utan om det uppstår misstankar om att en intagen har gjort sig skyldig till brott ska ärendet överlämnas till polisen.
  
  I beslutet konstaterar JO att det saknas laglig grund för Kriminalvården att begära att en intagen raderar ett visst innehåll i en mobiltelefon. Utredningen av den anmälda händelsen har dock visat att den intagne på uppmaning av kriminalvårdaren tog bort en film i sin mobiltelefon. Eftersom en intagen är skyldig att följa personalens anvisningar är det viktigt att personalen utför sina arbetsuppgifter sakligt och opartiskt samt har kunskap om vilka rättsliga förutsättningar som gäller för de åtgärder som vidtas. JO är mycket kritisk till att kriminalvårdaren uppmanade den intagne att vidta en åtgärd som saknar laglig grund.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  2463-2019.pdf (161kb)
• Beslutsdatum:2020-11-23 Diarienummer:8635-2019

  Kritik mot Kriminalvården, anstalten Umeå, för brister vid beslut om omhändertagande och förstörande av föremål med stöd av 8 kap. 8 § fängelselagen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Kriminalvården får besluta att omhänderta och förstöra bl.a. alkohol, narkotika och föremål som är särskilt ägnade att användas vid narkotikamissbruk, som påträffas på olika sätt inom en anstalt (8 kap. 8 § fängelselagen). JO uttalar att ett sådant omhändertagande och förstörande utgör ärendehandläggning, inte s.k. faktiskt handlande, när det finns någon som berörs av beslutet. Detta gäller för alla de slags medel, varor och föremål som omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. När det omhändertagna har en känd ägare eller det på annat sätt står klart vem godset tillhör är det alltså fråga om ärendehandläggning. Det kan inte uteslutas att en hantering enligt 8 kap. 8 § fängelselagen också i andra fall kan vara att betrakta som ärendehandläggning, exempelvis när det med hänsyn till godsets karaktär eller platsen där det påträffas finns skäl att anta att någon gör anspråk på egendomen.
  
  Enligt Kriminalvårdens föreskrifter ska omhändertagen egendom till vilken det finns en känd ägare förstöras, om det inte finns synnerliga skäl mot det (8 kap. 11 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse). Anstalten Umeå får kritik för att vid ett tillfälle inte ha prövat om det fanns synnerliga skäl mot att förstöra ett omhändertaget glasföremål som tillhörde en intagen. Vidare uttalar JO att anstalten inte kan undgå kritik för vissa formella brister i anstaltens beslut om omhändertagande och förstörande av föremålet.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8635-2019.pdf (134kb)
• Beslutsdatum:2020-11-20 Diarienummer:1936-2019

  Allvarlig kritik mot en chefsöverläkare för att sekretessbelagda uppgifter om en patient har lämnats till Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten

  Läs mer

  Sammanfattning

  Vid en kroppsbesiktning av en patient på en rättspsykiatrisk klinik påträffades en större mängd kontanter. Chefsöverläkaren gjorde en polisanmälan om försök till främjande av flykt och lät även underrätta Kronofogdemyndigheten om fyndet av pengarna samt lämnade i båda fallen ut vissa uppgifter om patientens personliga förhållanden.
  
  ChefsJO konstaterar att de uppgifter om patienten som lämnades till Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten omfattades av sekretess samt att patienten inte hade lämnat sitt samtycke till att uppgifterna lämnades ut. ChefsJO redogör i beslutet för ett antal sekretessbrytande bestämmelser som innebär att hälso- och sjukvårdspersonal under vissa förutsättningar får lämna sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter, bl.a. om uppgiften angår misstanke om brott av en viss allvarlighetsgrad eller om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. ChefsJO konstaterar att försök till främjande av flykt inte är ett brott av det slag att uppgifterna kunde lämnas till polisen med stöd av de sekretessbrytande bestämmelserna och att det inte heller varit nödvändigt att lämna ut de aktuella uppgifterna för att kliniken skulle kunna fullgöra sin verksamhet. Det har således inte funnits någon sekretessbrytande bestämmelse som var tillämplig när uppgifterna lämnades ut.
  
  Vidare uttalar chefsJO att hon har förståelse för att sekretesslagstiftningen ibland kan vålla bekymmer hos vårdpersonal. I det här fallet hade chefsöverläkaren gjort vissa ansträngningar för att ta reda på vilka lagliga möjligheter som fanns att lämna ut de aktuella uppgifterna. Hans efterforskningar ledde dock inte till något klart besked i sekretessfrågan. ChefsJO framhåller hälso- och sjukvårdssekretessens betydelse för förtroendet för vården och anser att chefsöverläkaren förtjänar allvarlig kritik för att han beslutade att uppgifterna skulle lämnas trots att han var fullt medveten om att det kunde innebära en överträdelse av sekretessbestämmelserna.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1936-2019.pdf (218kb)
• Beslutsdatum:2020-11-20 Diarienummer:6629-2018

  Kritik mot en enhetschef inom Region Stockholm för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till en överförmyndarnämnd

  Läs mer

  Sammanfattning

  En enhetschef vid ett habiliteringscenter gjorde en anmälan till överförmyndarnämnden med synpunkter på hur en god man skötte sitt uppdrag. I samma anmälan lämnade enhetschefen information om den gode mannens huvudman, om bl.a. diagnos och sjukvårdsinsatser.
  
  ChefsJO konstaterar att de uppgifter som enhetschefen lämnade om huvudmannen är sådana att de omfattas av sekretess enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Såvitt framkommit hade utlämnandet inte föregåtts av någon menprövning. Det hade därmed krävts antingen att den enskilde som uppgifterna rör hade lämnat sitt samtycke till utlämnandet eller att det fanns någon sekretessbrytande bestämmelse som tillät det.
  
  Habiliteringscentret har som grund för att uppgifterna lämnades ut hänvisat till 10 kap. 2 § OSL om nödvändigt utlämnande och 4 kap. 3 § 2 hälso- och sjukvårdsförordningen (HSF) som reglerar hälso- och sjukvårdens möjligheter att anmäla en intagen patients behov av god man och därmed sammanhängande frågor.
  
  ChefsJO uttalar att enhetschefen inte hade den enskildes samtycke till att lämna ut uppgifterna och att det inte framkommit att utlämnandet var nödvändigt för att habiliteringscentret skulle kunna fullgöra sin verksamhet eller att någon annan sekretessbrytande bestämmelse var tillämplig. Vidare konstaterar chefsJO att 4 kap. 3 § HSF endast gäller patienter som är inlagda på en sjukvårdsinrättning och därmed inte är tillämplig i detta fall. ChefsJO uttalar mot denna bakgrund att enhetschefen inte kan undgå kritik för att anmälan till överförmyndarnämnden innehöll sekretessbelagda uppgifter om huvudmannen.
  
  Slutligen framhåller chefsJO att hon har förståelse för att hälso- och sjukvårdspersonalen agerat utifrån vad som uppfattats vara patientens bästa och att det är problematiskt att deras möjligheter att kontakta överförmyndaren är begränsade till inneliggande patienter. JO har tidigare uppmärksammat regeringen på frågan om det inte borde införas en skyldighet för läkare i öppenvården att anmäla behov av god man för en patient. Eftersom frågetecken om den nuvarande regleringen på nytt har aktualiserats i detta ärende ser chefsJO anledning att göra en framställan till regeringen om en översyn av lagstiftningen. En kopia av beslutet skickas även för kännedom till en pågående utredning om frågor om ställföreträdarskap.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6629-2018.pdf (148kb)
• Beslutsdatum:2020-11-20 Diarienummer:8077-2018

  Kritik mot Karolinska Universitetssjukhuset i Solna för avsaknad av rutiner för att hantera händelser där en patient misstänks ha blivit utsatt för brott på vårdinrättningen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Mot bakgrund av uppgifter i en tidningsartikel om att en patient på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna misstänktes ha utsatt en annan patient för brott, beslutade chefsJO att utreda dels händelsen i fråga, dels sjukhusets rutiner på området.
  
  I beslutet konstaterar chefsJO att vårdpersonalen utifrån de beskrivna omständigheterna hanterade den uppkomna situationen på ett så bra sätt som möjligt, mot bakgrund av att de inte hade några riktlinjer att förhålla sig till. ChefsJO uttalar att riktlinjer eller rutiner när det gäller vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av misstanke om att en patient utsatts för brott är nödvändiga för att en vårdinrättning ska kunna säkerställa patienternas trygghet samt för att patienter som misstänks ha blivit utsatta för brott när de befunnit sig på vårdinrättningen ska få ett så gott omhändertagande som möjligt. Sådana rutiner är även nödvändiga för att incidenter ska kunna hanteras på ett rättssäkert sätt. Karolinska Universitetssjukhuset får kritik för att det saknades rutiner inom detta område.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8077-2018.pdf (155kb)