Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2019-01-09 Diarienummer:4233-2017

  Kritik mot Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun för att inte ha gett en biståndssökande en riktig möjlighet att ta ställning till en fråga om hembesök

  Läs mer

  Sammanfattning

  En kvinna ansökte hos en arbetsmarknads- och socialnämnd om ekonomiskt bistånd. Kvinnan kallades per brev till ett möte på förvaltningen för utredning om hennes rätt till bistånd. Först under mötet talade handläggarna om att de ville genomföra ett hembesök hos kvinnan i direkt anslutning till mötet. Handläggarna bad också kvinnan att stänga av sin mobiltelefon inför hembesöket. Kvinnan avböjde hembesöket.
  
  För att socialnämnden ska få genomföra hembesök hos den enskilde i en utredning om bistånd krävs att den enskilde samtycker till det. Samtycket till hembesök måste vara verkligt, dvs. det får inte vara fråga om ett samtycke som den enskilde av olika skäl känner sig tvungen att lämna. Utrymmet för att genomföra oanmälda hembesök är mycket begränsat och bör kunna godtas endast i undantagsfall. Som huvudregel ska socialnämnden alltså diskutera frågan om hembesök med den enskilde så att denne får en möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera ett hembesök.
  
  Enligt JO kan det ifrågasättas om kvinnan gavs en riktig möjlighet att ta ställning till frågan om hembesök. Förvaltningens agerande och dess rutiner för hembesök talar enligt JO starkt för att syftet med agerandet var att uppnå samma effekt som ett oanmält hembesök.
  
  Det är av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete att en utredning om bistånd genomförs i samråd med och med samtycke av den enskilde. Av detta följer bl.a. att den enskilde inte ska överraskas med en fråga om hembesök som är avsett att genomföras t.ex. i direkt anslutning till ett möte, utan frågan om hembesök ska tas upp i tid så att den enskilde ges en riktig möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera ett hembesök. Genom att inte ge kvinnan en riktig möjlighet att ta ställning till frågan om hembesök åsidosatte nämnden principer som är av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete. JO kritiserar arbetsmarknads- och socialnämnden för detta.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  4233-2017.pdf (194kb)
• Beslutsdatum:2018-12-28 Diarienummer:474-2016

  En överläkare får kritik för att ha tagit del av uppgifter i en journal utan att ha rätt till det och anmält till Transportstyrelsen att patienten sannolikt var medicinskt olämplig att ha körkort utan att det fanns formella förutsättningar för anmälan

  Läs mer

  Sammanfattning

  En läkare som vid en genomgång av en patients
  journalhandlingar finner det sannolikt att patienten av medicinska skäl är olämplig att ha körkort ska om körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning anmäla förhållandet till Transportstyrelsen, en s.k. utredningsanmälan. Det framgår av 10 kap. 5 § andra stycket körkortslagen. Enligt 4 kap. 1 § patientdatalagen får den som arbetar hos en vårdgivare ta del av
  dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och
  sjukvården (s.k. inre sekretess).
  
  I det här fallet var en patient intagen för psykiatrisk tvångsvård vid Universitetssjukhuset Örebro under en period i augusti och september 2015. Sjukhuset gjorde under den tiden ingen anmälan till Transportstyrelsen om patientens
  lämplighet att ha körkort. Ett par månader senare fick en överläkare vid en öppenvårdsmottagning där körkortsinnehavaren var patient kännedom om att
  patienten arbetade som yrkeschaufför. Hon gick då igenom patientens journal och gjorde en utredningsanmälan till Transportstyrelsen. Patienten hade dessförinnan inte
  tillfrågats om huruvida han motsatte sig undersökning eller utredning. Läkaren deltog vid den aktuella tidpunkten inte i vården av patienten men ansåg sig behövauppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården, dvs. för att uppfylla sinskyldighet att göra en utredningsanmälan till Transportstyrelsen.
  
  I beslutet uttalar JO att som bestämmelsen i körkortslagen är utformad inträder en läkares skyldighet att göra en utredningsanmälan först när läkaren har undersökt
  patienten eller gått igenom patientens journal och därvid funnit att patienten sannolikt är medicinskt olämplig att ha körkort. Bestämmelsen ger enligt JO inte i sig någon rätt
  för en läkare att gå igenom en patients journal för att utreda om patienten kan varaolämplig att ha körkort. JO:s uppfattning är att läkaren i det här fallet inte hade rätt att
  ta del av uppgifter ur patientens journal. Läkaren gjorde vidare sin anmälan till Transportstyrelsen utan att ha kontrollerat om patienten motsatte sig undersökning
  eller utredning. Läkaren får kritik för den bristfälliga hanteringen.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  474-2016 Webbversion.pdf (207kb)
• Beslutsdatum:2018-12-28 Diarienummer:8280-2017

  Anmälan mot Pensionsmyndigheten om att den överskridit sin kompetens (legalitetsprincipen) samt utformat ett informationsbrev på ett sätt som strider mot objektivitetsprincipen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Allra Asset Management S.A. ingick fram till mitten av mars 2017 i premiepensionssystemet genom ett samarbetsavtal med Pensionsmyndigheten. I februari 2017 införde Pensionsmyndigheten ett köpstopp för bolagets fonder vilket
  innebar att fonderna inte längre var valbara inom premiepensionssystemet. Pensionsmyndigheten beslutade den 16 mars 2017 att säga upp samarbetsavtalet
  med Allra Asset Management S.A. och i samband med detta avregistrerades även bolagets fonder från fondtorget för premiepensionen. Den 22 mars 2017 gick pensionsmyndigheten ut med information om det inträffade på sin hemsida. Där fanns även ett informationsbrev som också skickades ut per post till drygt 100 000 pensionssparare som valt att placera sina premiepensionsmedel i Allra Asset Management S.A:s fonder.
  
  Allra Asset Management S.A. ingår i samma koncern som Allra Försäkring AB. Allra Försäkring AB gjorde i en anmälan till JO gällande att Pensionsmyndigheten agerat
  utanför sitt kompetensområde och därmed i strid med legalitetsprincipen. Allra Försäkring AB gjorde vidare gällande att Pensionsmyndigheten uttalat sig negativt om
  bolagets försäkringsprodukter i informationsbrevet och att myndigheten därmed även agerat i strid med objektivitetsprincipen.
  
  JO framhåller i beslutet att det ingår i Pensionsmyndighetens ansvar att informera om
  pensionen och hur t.ex. ett efterlevandeskydd påverkar den. Allra Försäkring AB har valt att namnge två av sina försäkringar på ett sätt som gjort det svårt för pensionssparare att utan vidare förstå skillnaden mellan bolagets försäkringsprodukter och det
  efterlevandeskydd som är kopplat till premiepensionssystemet. Pensionsmyndigheten
  har inom ramen för sitt särskilda konsumentuppdrag haft anledning att på sätt som skett informera om de privata och de statliga alternativen och vad som kännetecknar
  dem. Utifrån de många frågor som myndigheten tagit emot i sin kundtjänst får åtgärden att lämna den aktuella informationen även anses ha varit sakligt motiverad.
  JO slår fast att Pensionsmyndigheten agerat inom ramen för det ansvar som myndigheten har för premiepensionssystemet. I beslutet konstaterar JO även att
  informationsbrevet är formulerat på ett sätt som uppfyller regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet.
  
  Någon kritik mot Pensionsmyndigheten uttalas därför inte.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8280-2017 webb.pdf (292kb)
• Beslutsdatum:2018-12-21 Diarienummer:1258-2017

  En relationsvåldshandläggare vid socialförvaltningen i Järfälla kommun får kritik för att han bl.a. upprättat en skrivelse till den ena partens ombud i ett mål som gällde bl.a. umgänge med barn och för att han gett in en skrivelse direkt till domstolen

  Läs mer

  Sammanfattning

  Under en pågående tvist i en domstol som rörde bl.a. umgänge med barn upprättade en relationsvåldshandläggare en skrivelse till moderns ombud
  och lämnade in ytterligare en skrivelse direkt till domstolen. I bl.a. ett mejl till moderns ombud uppmanade relationsvåldshandläggaren modern att använda ett av barnens assistenters säkerhet som ett argument mot umgänge.
  
  Företrädare för det allmänna ska i sin verksamhet iaktta regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet (objektivitetsprincipen).
  
  JO uttalar att det i och för sig inte finns något formellt hinder mot att t.ex. en handläggare vid socialtjänsten på begäran av en enskild skriver ett intyg om den enskildes kontakter med socialtjänsten. Det är viktigt att den som skriver ett sådant intyg endast uttalar sig om omständigheter som han eller hon har tillräcklig kännedom
  om. Som regel ska en sådan skrivelse endast innehålla en redovisning av faktiska förhållanden, och inte några värderingar eller bedömningar. När det gäller mål om
  vårdnad, boende och umgänge har socialnämnden dock lagreglerade uppgifter när det gäller att lämna upplysningar till domstolen. Det är därför viktigt att stor försiktighet
  iakttas när uppgifter lämnas vid sidan av de bestämmelserna. När det pågår en tvist mellan föräldrarna om vårdnad m.m. finns det skäl att vara särskilt återhållsam med att skriva yttranden på begäran av den ena föräldern eftersom det finns en risk för att nämnden uppfattas som partisk.
  
  I detta fall upprättade relationsvåldshandläggaren skrivelserna för att modern skulle använda dem i tvisten vid domstolen. Det måste ha stått klart för handläggaren att
  syftet med att skrivelserna skulle användas i domstolen var att påverka domstolens ställningstagande i frågan om fadern skulle ha umgänge med parternas barn. Redan
  omständigheten att handläggaren upprättade skrivelserna innebar enligt JO en risk för att fadern skulle kunna uppfatta nämnden som partisk. För att inte riskera att påverka
  förtroendet för socialtjänstens verksamhet borde handläggaren över huvud taget inte ha upprättat skrivelserna. Innehållet i skrivelserna gav fadern ytterligare skäl att ifrågasätta socialtjänstens objektivitet. Relationsvåldshandläggaren kritiseras för att han upprättade skrivelserna och för hur han utformade dem. Han kritiseras även för hur han uttalade sig i ett mejl till moderns ombud.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1258-2017.pdf (227kb)
• Beslutsdatum:2018-12-21 Diarienummer:6495-2016

  Kritik för bristfällig handläggning och dokumentation i samband med att personalen vid en psykiatrisk klinik underlåtit att informera en underårig patients vårdnadshavare om barnets hälsotillstånd

  Läs mer

  Sammanfattning

  Ett barn i nedre tonåren vårdades på en psykiatrisk klinik. Enligt barnets vårdnadshavare hade barnet i samband med en permission i hemmet berättat att hon föregående kväll hade försökt ta sitt liv på kliniken. I en anmälan till JO
  framförde barnets vårdnadshavare klagomål mot att kliniken inte, vare sig under den aktuella kvällen eller dagen efter när hon hämtade barnet för permission, hade
  informerat henne om vad som hänt.
  
  I beslutet påminner JO om de olika steg som en sekretessprövning måste innefatta. JO ställer sig mycket tveksam till om den ansvariga hälso- och sjukvårdspersonalen kan ha gjort någon sådan prövning av de relevanta rekvisiten enligt föräldrabalken
  och offentlighets- och sekretesslagen. Då kliniken inte heller har lyckats klargöra vilka skäl som varit avgörande för bedömningen att information inte skulle lämnas till AA är
  JO kritisk till klinikens hantering av dessa frågor.
  
  Kliniken kan inte heller undgå kritik för bristande dokumentation. Enligt JO borde de överväganden som gjordes om information till vårdnadshavaren och om barnets
  fortsatta permissioner efter den aktuella händelsen ha dokumenterats i barnets journal.
  
  Avslutningsvis understryker JO vikten av att ansvarig hälso- och sjukvårdspersonal i varje enskild situation är införstådd med vad som gäller i fråga om å ena sidan sekretess till skydd för underåriga patienter och å andra sidan den rätt till information som vårdnadshavarna kan ha.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  6495-16 webb.pdf (216kb)
• Beslutsdatum:2018-12-18 Diarienummer:1179-2018

  Försäkringskassan har påståtts bryta mot objektivitetsprincipen genom att belöna tjänstemän som fattar ett stort antal avslagsbeslut

  Läs mer

  Sammanfattning

  Under en period våren 2018 kom det in flera anmälningar till JO där det påstods att Försäkringskassan belönar tjänstemän som fattar ett stort antal avslagsbeslut. Liknande påståenden förekom i media. JO inledde en utredning genom att remittera en av anmälningarna till Försäkringskassan. Myndigheten uppgav att påståendena om att avslagsbeslut premieras är direkt felaktiga. I beslutet uttalas att det är både bekymmersamt och uppseendeväckande att flera personer under kort tid har påstått att Försäkringskassan bryter mot objektivitetsprincipen. Det konstateras dock att utredningen i ärendet inte ger de hållpunkter som krävs för att kunna avgöra om Försäkringskassan agerat felaktigt men att ytterligare utredningsåtgärder inte framstår som meningsfulla. JO konstaterar därför endast att det inte finns stöd för att uttala någon kritik.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1179-2018.pdf (190kb)
• Beslutsdatum:2018-12-18 Diarienummer:7477-2017

  En undersökning av några kommuners handläggning av LSS-ärenden med inriktning på frågan om handläggningstiderna

  Läs mer

  Sammanfattning

  JO mottog under år 2017 flera klagomål om långa handläggningstider i ärenden om insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Mot den bakgrunden fann JO skäl att undersöka några kommuners handläggning av LSS-ärenden med inriktning på handläggningstiderna. Inom ramen för undersökningen har JO inspekterat fyra kommunala nämnder och granskat ärenden om personlig assistans.
  
  I beslutet konstaterar JO att handläggningstiderna generellt sett inte var långa vid de inspekterade nämnderna, även om det fanns ärenden med längre handläggningstider.
  
  JO har i tidigare beslut uttalat att det inte går att ange en bestämd tid inom vilken en utredning av en ansökan om personlig assistans ska vara klar eftersom utredningens omfattning är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.
  
  I beslutet uttalar JO att en handläggningstid om tre till fyra månader i ett ärende om personlig assistans skulle kunna vara ett rimligt riktvärde. Alla ärenden om personlig assistans kommer dock inte att kunna avgöras inom en sådan tidsperiod. För att en längre handläggningstid ska anses godtagbar krävs att det föreligger omständigheter som kan motivera denna. I beslutet behandlar JO några faktorer som inverkar på handläggningstiden.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  7477-2017.pdf (219kb)
• Beslutsdatum:2018-12-12 Diarienummer:242-2017

  Kritik mot Bistånds-, arbetsmarknads- och sociala servicenämnden i Kramfors kommun för att den inte har fattat ett formellt beslut om umgängesbegränsning efter det att en vårdnadshavare begärt ett utökat umgänge med sina barn som vårdades med stöd av LVU

  Läs mer

  Sammanfattning

  Enligt 14 § första stycket LVU har socialnämnden ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården får
  nämnden med stöd av 14 § andra stycket LVU besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas. Ett sådant beslut behöver inte fattas om socialtjänsten och vårdnadshavaren eller föräldern når en överenskommelse om hur umgänget ska utövas. Vid tveksamhet om en enskild är överens med
  socialtjänsten i umgängesfrågan bör den enskildes inställning i största möjliga utsträckning klargöras och dokumenteras.
  
  I det aktuella ärendet begärde vårdnadshavaren ett utökat umgänge med sina barn som vårdades med stöd av LVU. Socialtjänsten ansåg att umgänget borde fortsätta i samma omfattning som tidigare och enligt nämnden uttryckte inte vårdnadshavaren något missnöje över den bedömningen. JO konstaterar att enbart passivitet från den enskildes sida inte ensamt kan läggas till grund för att samtycke ska anses ha lämnats och därmed en överenskommelse träffats om hur umgänget ska utövas. Nämnden vidtog ingen aktiv åtgärd för att få klarhet i mammans inställning och handläggningen borde därför ha utgått från att ingen överenskommelse fanns. Nämnden får kritik för att inte ha fattat beslut om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  242-2017.pdf (174kb)