Riksdagens ombudsmän / Justitieombudsmannen - JO

Senast webbpublicerade beslut

• Beslutsdatum:2021-12-08 Diarienummer:3673-2020

  Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Karlskoga kommun för att bl.a. ha avslutat en utredning enligt 7 § LVM utan att dessförinnan ha klarlagt en mans behov av vård

  Läs mer

  Sammanfattning

  Anhöriga till en man gjorde under en period flera orosanmälningar
  om honom till nämnden. De uppgav bl.a. att han missbrukade alkohol och att han sedan en tid inte gick att nå. Nämnden vidtog vissa åtgärder för att komma i kontakt med mannen. Även Polismyndigheten gjorde en anmälan med stöd av 6 § lagen
  (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, och anförde bl.a. att mannen hade allvarliga alkoholproblem. Nämnden kallade mannen till ett möte, men han kom inte dit. I det läget inledde nämnden en utredning enligt 7 § LVM. Nämnden gjorde inom ramen för utredningen vissa ytterligare försök att komma i kontakt med mannen. Utredningen avslutades sedan av det skälet att han inte påträffats.
  
  Nämnden har ett särskilt ansvar för att personer med missbruksproblem får den hjälp och vård som de behöver. I detta ligger att nämnden ska utreda den enskildes förhållanden för att kunna tillhandahålla lämpliga insatser. När nämnden genom en
  anmälan enligt 6 § LVM eller på något annat sätt har fått kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon tvångsvård ska nämnden inleda en s.k. LVM-utredning enligt 7 § LVM.
  
  JO konstaterar att handläggningen av mannens ärende brustit i flera avseenden. Nämnden gjorde inte någon bedömning av om uppgifterna i respektive anmälan borde leda till någon åtgärd från nämndens sida. Uppgifterna i anmälningarna var enligt JO sådana att en LVM-utredning borde ha inletts i ett tidigare skede än vad som blev fallet. Till det kommer att det saknades grund för nämnden att avsluta utredningen med hänvisning till att man inte kunde etablera någon kontakt med mannen. Nämnden var skyldig att utreda hans situation. Enligt JO tyder hanteringen på mycket bristfälliga kunskaper om hur en utredning som den aktuella ska bedrivas. När nämnden avslutade utredningen hade det gått cirka tre månader sedan nämnden tog emot den första orosanmälan om mannen. Det är enligt JO allvarligt att nämnden under den tiden inte förmått klarlägga hans förhållanden. JO konstaterar också att
  dokumentationen i mannens ärende är bristfällig.
  
  Sammantagna är bristerna i handläggningen sådana att JO riktar allvarlig kritik mot nämnden.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3673-2020.pdf (182kb)
• Beslutsdatum:2021-11-24 Diarienummer:138-2020

  Individ- och arbetsmarknadsnämnden i Sundsvalls kommun och Statens institutionsstyrelses ungdomshem Rebecka får kritik för bristfällig handläggning när en flicka skulle placeras vid det hemmet

  Läs mer

  Sammanfattning

  En flicka vårdades sedan november 2018 med stöd av 3 § LVU
  och var under vårdtiden bl.a. placerad vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem. Hon placerades i december 2019 vid ett kommunalt ungdomsboende. I januari 2020 beslutade nämnden att flickan åter skulle placeras inom SiS, vid
  ungdomshemmet Rebecka. Hemmet skrev in flickan, men begärde inför intagningen att nämnden skulle lämna in sitt senaste beslut enligt 13 § andra stycket LVU gällande flickan för att kunna kontrollera att beslutet om vård fortfarande var verkställbart. Nämnden och hemmet har till JO redovisat olika uppfattningar om när hemmet fick del av beslutet. När polisen skulle transportera flickan till Rebecka meddelade hemmet att det inte kunde ta emot henne eftersom beslutet inte hade kommit myndigheten till del. Följden blev att nämnden återtog begäran om handräckning och att flickan släpptes av Polismyndigheten.
  
  I beslutet behandlar JO frågan om vad som krävs av respektive myndighet vid kontrollen av om en ungdom kan tas in vid ett SiS ungdomshem när det har förflutit en längre tid sedan beslutet om vård fattades. JO har inte något att invända mot att hemmet i detta fall ville ha ytterligare information från nämnden, men konstaterar att det i allt väsentligt saknades skäl att begära in det senaste beslutet enligt 13 § andra stycket LVU, bl.a. eftersom vården enligt LVU kunde ha upphört efter det att beslutet fattades. Den fråga som hemmet behöver få svar på i ett fall som det aktuella är om den unge fortfarande vårdas med stöd av LVU. Hemmet borde därför ha kontrollerat med nämnden att vården av flickan bestod, dvs. att det inte hade fattats något beslut om att vården av henne hade upphört. Nämndens besked om den saken ska noga dokumenteras av både hemmet och av nämnden. JO konstaterar att hemmet i detta fall inte vidtog de åtgärder som behövdes för att klarlägga om flickan fortfarande vårdades med stöd av LVU. JO konstaterar vidare att nämnden inte hjälpte hemmet att reda ut eventuella oklarheter om det underlag som nämnden lämnat till hemmet, utan hänvisade hemmet att kontakta en handläggare vid förvaltningen. I beslutet
  framhåller JO att nämnden måste organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att frågor från SiS kan besvaras utan dröjsmål även utanför kontorstid.
  
  JO konstaterar att myndigheternas hantering fick till följd att flickan inte fick den vård som hon behövde. JO kritiserar därför båda myndigheterna. De kritiseras även för bristfällig dokumentation.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  138-2020.pdf (197kb)
• Beslutsdatum:2021-11-19 Diarienummer:1514-2020

  Socialnämnden i Gällivare kommun kritiseras i flera avseenden för handläggningen av ett ärende; bl.a. för hanteringen av en fråga om medgivande enligt 6 kap. 6 § första stycket SoL

  Läs mer

  Sammanfattning

  I augusti 2019 inledde Socialnämnden i Gällivare kommun en
  utredning som gällde AA, född 2004. Kort därefter flyttade AA till sin halvsyster och hennes sambo i Norrköping. Med undantag för att en handläggare vid några tillfällen under hösten 2019 försökte att komma i kontakt med AA och hennes pappa BB, blev ärendet liggande utan åtgärd i flera månader. När handläggningen väl återupptogs i januari 2020 tog det bara några dagar innan utredningen på begäran av BB avslutades. Därefter inleddes en ny utredning med syfte att försöka förmå AA att komma tillbaka till Gällivare. I februari 2020 återvände AA till Gällivare. Hon
  placerades därefter i ett familjehem i Uppsala.
  
  JO är i flera avseenden kritisk mot nämndens handläggning av ärendet. JO uttalar bl.a. att nämnden, inom ramen för den utredning som inleddes i augusti 2019, hade ett långtgående utredningsansvar för att klarlägga AA:s situation och behov samt för
  att också föreslå insatser. Enligt JO är det därför mycket förvånande att nämnden, sedan den fått information om att AA flyttat till Norrköping, inte vidtog några egentliga utredningsåtgärder i ärendet. Det blev i stället liggande utan åtgärd i flera månader.
  
  JO har också synpunkter på att nämnden synes ha varit av uppfattningen att det var BB som avgjorde vilka kontakter som skulle tas inom ramen för utredningen samt på att utredningen i januari 2020 avslutades på begäran av BB. Det här är naturligtvis
  inte frågor som en vårdnadshavare styr över. JO är också kritisk mot att nämnden inte synes ha reflekterat över att AA var över 15 år när utredningen inleddes och att hon därmed hade ställning som part i ärendet.
  
  Avslutningsvis är JO kritisk till hur nämnden hanterade frågan om medgivande enligt 6 kap. 6 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL. JO uttalar att när en socialnämnd får kännedom om att ett barn har flyttat till ett annat hem har nämnden ett ansvar för att klargöra i vilket syfte som barnet har flyttat och om det behövs ett medgivande. Det är definitivt inte meningen att en socialnämnd, på det sätt som skett i det här fallet, ska avvakta med att utreda frågan till dess att vistelsen, enligt nämndens uppfattning, blivit mer stadigvarande. I det här fallet kom det under hösten 2019 fram flera uppgifter som borde ha fått nämnden att agera.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1514-2020.pdf (149kb)
• Beslutsdatum:2021-11-19 Diarienummer:9679-2020

  Allvarlig kritik mot Tillväxtverket för dröjsmål med att överlämna överklaganden till förvaltningsrätten. Även kritik mot myndigheten för långsam handläggning av ärenden om stöd vid korttidsarbete

  Läs mer

  Sammanfattning

  Tillväxtverket handlägger sedan april 2020 ansökningar från enskilda arbetsgivare om stöd vid korttidsarbete med anledning av coronapandemin. JO har under en tid tagit emot många klagomål om att myndigheten inte handlägger dessa ärenden tillräckligt skyndsamt. JO har i ett tidigare beslut den 9 september 2021 (dnr 7165-2020 och 7242-2020) uttalat kritik mot Tillväxtverket för bl.a långsam handläggning av ärenden om stöd vid korttidsarbete.
  
  I beslutet behandlas bl.a. klagomål om att Tillväxtverket har dröjt med att överlämna överklaganden av myndighetens beslut till förvaltningsrätten för prövning. Genom utredningen har det framkommit att det i vissa fall har dröjt upp till fyra månader innan överklagandena har överlämnats.
  
  ChefsJO uttalar att de arbetsmoment som en myndighet ska vidta när ett överklagande kommer in i regel är varken komplicerade eller tidskrävande. En myndighet måste självfallet ha välfungerande rutiner så att ett överklagande alltid hanteras med den skyndsamhet som krävs. Detta är en grundläggande förutsättning för att en klagande ska kunna få sitt överklagande prövat inom rimlig tid. Enligt chefsJO tyder de aktuella klagomålen på att sådana rutiner saknats.
  
  ChefsJO anser att de förseningar som har framkommit, oavsett orsak, är fullkomligt oacceptabla. Allvaret i det inträffade förstärks av att överklagandena har rört ärenden om ekonomiska stödåtgärder av stor betydelse för de aktuella företagen, och i förlängningen även för deras anställda. Denna typ av dröjsmål medför att klagandenas möjligheter att få sin sak prövad av domstol kraftigt försenas. ChefsJO uttalar allvarlig kritik mot Tillväxtverket för dessa brister.
  
  Tillväxtverket får också kritik för långsam handläggning av ärenden om stöd vid korttidsarbete.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  9679-2020.pdf (224kb)
• Beslutsdatum:2021-11-17 Diarienummer:1598-2020

  Socialnämnden i Lessebo kommun får kritik för bl.a. bristfällig dokumentation av ett beslut om s.k. handräckning enligt 43 § LVU

  Läs mer

  Sammanfattning

  Nämnden beslutade att en flicka skulle omhändertas omedelbart
  med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. En socialsekreterare begärde Polismyndighetens hjälp, s.k. handräckning, för att genomföra beslutet. Socialsekreteraren angav som grund för begäran om handräckning att nämnden "beslutat om omedelbart LVU".
  
  Av 43 § LVU framgår att Polismyndigheten ska lämna hjälp för att på begäran av socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat genomföra beslut om omhändertagande med stöd av LVU. En sådan begäran får
  göras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att Polismyndighetens särskilda befogenheter behöver tillgripas, eller det annars finns synnerliga skäl. Ett beslut om att begära handräckning ska
  dokumenteras. De särskilda omständigheter som gjorde det nödvändigt att begära Polismyndighetens hjälp ska framgå av dokumentationen.
  
  JO konstaterar att det inte framgår av dokumentationen att det fanns förutsättningar att begära Polismyndighetens hjälp i detta fall. Att det saknas uppgift om vilka särskilda omständigheter som gjorde det nödvändigt att begära handräckning skulle kunna uppfattas som att det inte fanns några sådana omständigheter. Avsaknaden av
  dokumentation skulle också kunna tala för att socialsekreteraren inte prövade hur det förhöll sig med den saken innan han beslutade om handräckning. JO konstaterar vidare att det inte heller framgår av dokumentationen att nämnden gjort någon prövning av vad som är bäst för barnet.
  
  Nämnden kritiseras för den bristfälliga dokumentationen av beslutet om handräckning och även för andra dokumentationsbrister i flickans ärende.
  
  I beslutet behandlar JO även frågan om utformningen av beslut om s.k. umgängesbegränsning enligt 14 § LVU.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  1598-2020.pdf (191kb)
• Beslutsdatum:2021-11-17 Diarienummer:3349-2021

  Kritik mot Region Kalmar län för att patienter som vid vaccinationstillfället tackat nej till ett vaccin mot covid-19 debiterats en avgift för uteblivet besök

  Läs mer

  Sammanfattning

  Om en patient vid en inbokad vaccination mot covid-19 har tackat nej till det vaccin som erbjudits har Region Kalmar län tagit ut en avgift för uteblivet besök enligt 17 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen.
  
  ChefsJO konstaterar att den patient som framfört klagomål inte har uteblivit från ett vårdbesök utan infunnit sig den avtalade tiden men tackat nej till det erbjudna vaccinet. Den situationen kan enligt chefsJO inte anses innefattas i det i lagtexten valda uttrycket "uteblir från avtalade besök", som närmast för tanken till att patienten över huvud taget inte har inställt sig. Patienten har dessutom inte fått information i förväg om vilket vaccin som kommer att erbjudas, och det finns olika vacciner med delvis olika skydd och risker. Mot den bakgrunden kan det inte heller anses förenligt med de grundläggande kraven inom hälso- och sjukvården på frivillighet, information och delaktighet att en patient som i en sådan situation tackar nej till ett visst vaccin drabbas av en avgift.
  
  ChefsJO är därför kritisk mot att regionen har debiterat en avgift för de patienter som infunnit sig en avtalad tid men tackat nej till det vaccin som då erbjudits.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  3349-2021.pdf (232kb)
• Beslutsdatum:2021-11-16 Diarienummer:8254-2020

  Uttalanden om en kammarrätts rutiner för återlämnande av inlånade handlingar som har sekretessprövats

  Läs mer

  Sammanfattning

  När Kammarrätten i Göteborg prövar en myndighets beslut att inte lämna ut en allmän handling på grund av sekretess tar domstolen normalt del av den handling som beslutsmyndigheten inte lämnat ut genom att den begärs in till kammarrätten. Under den tid handlingen förvaras hos domstolen är den inkommen till kammarrätten och allmän där, men den anses inte tillförd domstolens mål. Enligt domstolens rutiner återsänds sådana handlingar till beslutsmyndigheten direkt efter att målet om rätt att ta del av handlingarna avslutats. I ärendet aktualiseras frågor om kammarrättens återlämnande har rättsligt stöd och om bedömningen påverkas av om ett beslut om att inte lämna ut handlingarna från kammarrätten har överklagats när återlämnandet sker.
  
  ChefsJO uttalar att han inte har några synpunkter på att kammarrätten återlämnar inlånade handlingar som har sekretessprövats i samband med att domstolens mål avslutas.
  
  Vidare konstaterar chefsJO att det aktuella fallet skiljer sig från de tidigare ärenden där JO uttalat att handlingar inte får förstöras innan tiden för överklagande av ett beslut om utlämnande av handlingarna har gått ut och till dess ett överklagande har blivit slutligt prövat. Här har kammarrätten visserligen haft en skyldighet att ta del av handlingarna inom ramen för sin prövning av sekretessfrågan men har inte haft någon skyldighet att låna in handlingarna eller, när så skett, att bevara dem. Handlingarna har inte heller förstörts utan återlämnats till beslutsmyndigheten, där de finns tillgängliga för allmänheten att begära ut. Enligt chefsJO har kammarrättens hantering därmed inte påverkat anmälarens rätt att ta del av de aktuella handlingarna.

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  8254-2020.pdf (188kb)
• Beslutsdatum:2021-11-04 Diarienummer:723-2019

  Kritik mot Tekniska nämnden i Malmö stad för brister vid handläggningen av ett ärende om flyttning och skrotning av ett fordonsvrak

  Läs mer

  Sammanfattning

  En kommunal nämnd beslutade att flytta ett felparkerat fordon och åtgärden verkställdes omedelbart. Nämnden gjorde bedömningen att det var fråga om ett fordonsvrak som av den anledningen skrotades. Fordonet var registrerat i Danmark, och nämnden gjorde inte några försök att underrätta ägaren om beslutet att flytta fordonet. JO konstaterar att underrättelseskyldigheten gäller även om ett beslut om flyttning av ett fordonsvrak verkställs omedelbart.
  
  Ett fordon som är registrerat i en utländsk motsvarighet till fordonsregistret ska som utgångspunkt behandlas på samma sätt som fordon som är registrerade i Sverige. Det får särskilt anses gälla ett fordon som är registrerat i ett annat EU-land. Av den anledningen kan nämnden t.ex. behöva ta kontakt med den myndighet som ansvarar för fordonsregistret i det aktuella landet eller försöka få fram relevanta ägaruppgifter från Polismyndigheten. Vilka utredningsåtgärder som rimligen kan krävas av myndigheten får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är dock inte godtagbart att, som nämnden gjorde i detta fall, nöja sig med att konstatera att den inte har tillgång till det utländska fordonsregistret.
  
  Föremål som finns i ett fordonsvrak och som inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet ska behandlas enligt bestämmelserna i lagen om hittegods. Det innebär att ett sådant föremål inte får förstöras tillsammans med fordonet vid skrotningen. Det bör, enligt JO, alltid dokumenteras vilka kontroller som utförs i fråga om det i fordonsvraket finns sådana föremål och resultatet av dessa kontroller. Eftersom det är nämnden som beslutat om att flytta och skrota ett fordon är den ansvarig för att det sker en sådan kontroll.
  
  JO kritiserar nämnden för ett antal brister som förekom vid handläggningen av flyttningen och skrotningen av fordonsvraket.
  

  Ladda ner beslutet i sin helhet (nytt fönster)

  723-2019.pdf (146kb)