Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att inte ha utformat rutiner för kontroll av att grunden för ett frihetsberövande består

En person som hade häktats i sin utevaro förpassades av polis till häktet Göteborg. Enligt tillämpliga bestämmelser skulle en häktningsförhandling ha ägt rum inom fyra dygn efter det att häktningsbeslutet hade verkställts. Av oklara skäl skedde aldrig någon förhandling och därmed saknades laglig grund för att hålla den intagne frihetsberövad efter det att de fyra dygnen hade passerat. Trots detta blev den intagne kvar i häktet i ytterligare sex veckor.

I sitt remissvar till JO har Kriminalvården framhållit att myndigheten inte har något formellt ansvar att anmäla till åklagare eller domstol när ett häktningsbeslut har verkställts. Vidare har Kriminalvården uppgett att det inte är möjligt för ett häkte att ”påta sig ett rutinmässigt bevakningsansvar för att samtliga klienters rättsprocessuella tidsfrister hålls”.

ChefsJO framhåller att åtgärden att frihetsberöva en enskild är en av de mest ingripande formerna av myndighetsutövning. Kriminalvården har – i egenskap av myndighet som verkställer sådana beslut – en central funktion i den frihetsberövande processen. Eftersom Kriminalvården är den som rent fysiskt kontrollerar den frihetsberövade har myndigheten också goda förutsättningar att upptäcka och slå larm om en intagen har ”glömts bort” av någon av de andra aktörerna i processen.

Av dessa skäl är det enligt chefsJO fullt rimligt att kräva att Kriminalvården tar ansvar för att myndighetens verksamhetsställen inte bara genomför den inledande kontrollen av grunden för frihetsberövandet, utan även under hela frihetsberövandet håller sig uppdaterade om att grunden består. Om det accepterades att Kriminalvården inte behöver ta ett sådant ansvar finns det enligt chefsJO en inte obetydlig risk för att det som inträffade i häktet Göteborg kommer att hända igen. Det är helt oacceptabelt i en rättsstat.

Det som har framkommit i ärendet ger enligt chefsJO intrycket av att Kriminalvården inte vill ta på sig det ansvar som följer med den centrala roll som myndigheten har när det rör sig om att frihetsberöva människor. Genom att inte göra det har myndigheten inte heller utformat rutiner för att säkerställa att myndighetens medarbetare gör nödvändiga kontroller av att det finns laglig grund för att hålla en person inlåst. Denna brist har bidragit till det som inträffade i häktet Göteborg och för detta förtjänar Kriminalvården allvarlig kritik.