Kriminalvården upprätthåller inte fristerna i strafftidslagen om överföring av intagna med verkställbara fängelsestraff från häkte till anstalt

JO har i ett tidigare beslut uttalat allvarlig kritik mot Kriminalvården för att en intagen hade vistats i häkte under två månader i väntan på plats i anstalt (dnr 7654-2020). Genom utredningen i det ärendet kom det fram uppgifter om att tidsfristerna i 10 § strafftidslagen inte upprätthålls inom Kriminalvårdens verksamhet. Med anledning av uppgifterna beslutade JO att inom ramen för ett särskilt ärende granska denna fråga inklusive omfattningen av problemen samt att utreda angränsande förhållanden. Initiativet har handlagts i det här ärendet.

JO:s utredning visar att under den tidsperiod som granskningen avsett överskreds den absoluta tidsfristen om 30 dagar i 10 § strafftidslagen i ett flertal fall, trots att det inte finns lagliga förutsättningar för detta. I allt väsentligt är förklaringen enligt Kriminalvården den ansträngda beläggningssituationen, vilket innebär att det helt enkelt saknas tillgång till lämpliga anstaltsplatser tillräcklig utsträckning.

Att en dömd person inte överförs till anstalt eller får påbörja en s.k. fördjupad villkorsutredning inom rimlig tid utan i stället blir kvar i häkte motverkar enligt JO:s mening fängelselagens syften. Det gäller inte minst när en intagen tvingas genomföra hela sin straffverkställighet i häkte. I ett sådant fall kan det ifrågasättas vilket innehåll verkställigheten får i praktiken. En ytterligare bekymmersam aspekt av problematiken är att de fördjupade villkorsutredningarna inte heller alltid färdigställs inom skälig tid.

JO anser att det som har kommit fram genom utredningen är synnerligen allvarligt. Situationen inom Kriminalvården innebär att tvingande lagregler som uppställs för verksamheten – och som gäller till förmån för frihetsberövade personer – många gånger inte kan upprätthållas. JO konstaterar dock att Kriminalvården inte ensam råder över den uppkomna situationen och överlämnar därför en kopia av beslutet till riksdagen och regeringen för kännedom.