Kritik mot Kriminalvården för att en intagens närmaste anhöriga inte per telefon underrättats om att ett häktningsbeslut verkställts
I samband med att en person frigavs från ett fängelsestraff verkställde Kriminalvården ett beslut att häkta personen. Den aktuella personen frihetsberövades på grund av misstanke om brott. I beslutet konstateras att Kriminalvården därför hade till uppgift att fullgöra de skyldigheter som följer av 24 kap. 21 a § rättegångsbalken. Kriminalvården kritiseras för att den frihetsberövades närmaste anhöriga inte per telefon underrättades om frihetsberövandet. I beslutet uttalas att i de situationer när underrättelse till anhöriga eller närstående ska ske enligt 3 § häktesförordningen (2010:2011) eller 24 kap. 21 a § rättegångsbalken ska Kriminalvården på eget initiativ tillfråga den intagne om han eller hon önskar underrätta någon anhörig eller närstående. Vidare uttalas att utgångspunkten måste vara att en telefonkontakt är det normala och att det i varje enskilt fall ska göras en individuell bedömning av hur kontakten bör ske. I beslutet uttalas även att häktena bör dokumentera sina ställningstaganden i fråga om huruvida någon anhörig ska underrättas eller inte och i så fall på vilket sätt. Om någon anhörig underrättas genom telefonsamtal bör dokumentationen också omfatta att telefonsamtalet genomförts.