Brister i placeringen och uppföljningen av ensamkommande barn

JO:s undersökning visar på allvarliga brister vid placeringen av ensamkommande barn och hur socialtjänsten har följt upp vården av dem.

Bild på JO Stefan Holgersson (Foto: Pernille Tofte) Fotograf: JOJO Stefan Holgersson

Under hösten 2015 kom ett stort antal ensamkommande barn till Sverige och JO Stefan Holgersson har genom en serie inspektioner och utredningar i klagomålsärenden undersökt hur socialtjänsten klarade av sina uppgifter under perioden.

Socialtjänsterna var duktiga på att lösa de akuta problemen med att ta emot barnen, mycket beroende på ett stort engagemang hos den berörda personalen, men det har i många fall saknats resurser för att göra tillräckliga utredningsinsatser och ordna godtagbara boenden för barnen, säger JO Stefan Holgersson.

Den stora tillströmningen av ensamkommande barn gjorde att socialnämnderna tvingades till nödlösningar där det inte fanns någon möjlighet att ta hänsyn till barnets bästa utan det handlade mest om att ordna tak över huvudet. Den extrema situationen ledde till att socialtjänstens första placering inte gjordes med de krav på omsorg och noggrannhet som normalt ställs vid en placering – i vissa fall placerades barn i boenden som var direkt olämpliga. I några fall har man också upptäckt att de privata företag som anlitats inte bedrev en seriös verksamhet.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om att det ska införas ett krav på tillstånd för konsulentstödda verksamheter. Den nya regleringen kommer sannolikt leda till att en del av de problem som jag har uppmärksammat i min undersökning undanröjs, säger JO Stefan Holgersson.

En viktig uppgift för socialtjänsten är att följa vården av barnet. För att göra detta krävs tät och kontinuerlig kontakt med barnet och regelbundna besök där barnet vistas. Undersökningen visar på fall där det inte gjorts någon utredning över huvud taget och vid tiden för inspektionerna fanns det ärenden som fortfarande inte hade fördelats till en ansvarig handläggare.

Det är helt oacceptabelt att en kommun, så lång tid efter det att barnen anvisats till kommunen, inte ens fått en övergripande kontroll över sina ärenden, säger Stefan Holgersson.

Det tycks vara en skillnad i uppföljningen av vården mellan de förvaltningar som placerat barnen i den egna kommunen och de som placerat barnen ganska långt utanför den egna kommunen. Generellt verkar det finnas bäst förutsättningar att bedriva ett omsorgsfullt arbete om barnen är placerade i den egna kommunen.

En viktig lärdom från de kaotiska förhållandena under hösten 2015 är att det finns stora fördelar med att placera barnet i den egna kommunen eller på ett sådant avstånd från kommunen att nämnden har praktiska möjligheter att följa vården, avslutar JO Stefan Holgersson. 

Läs hela rapporten (pdf, öppnas i nytt fönster)

Kort om undersökningen

Undersökningen baseras i huvudsak på åtta inspektioner genomförda under hösten 2016 – den för stadsdelarna Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm i Stockholms kommun gemensamma enheten för ensamkommande barn, sociala nämndernas förvaltning i Västerås kommun, social- och arbetsmarknadsförvaltningen i Köpings kommun, socialförvaltningen i Örebro kommun, socialförvaltningen i Kumla kommun, socialförvaltningen i Flens kommun, socialförvaltningen i Katrineholms kommun och Älvsjö stadsdelsförvaltning i Stockholms kommun.

JO:s tillsyn är inriktad på i första hand att bedöma om ett ärende har handlagts i enlighet med gällande regler och föreskrifter i ett formellt hänseende. JO går som regel inte in på renodlade bedömningar som en myndighet har gjort i ett enskilt ärende.

Senast uppdaterad 2017-03-30