Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kritiseras för brister i myndighetens tillsyn över den psykiatriska tvångsvården

Under våren 2019 genomförde JO dialogmöten med IVO:s sex regionala tillsynsavdelningar. Utifrån vad som kom fram vid dessa möten beslutade chefsJO Elisabeth Rynning att fortsätta sin granskning av IVO i ett särskilt initiativärende.

Bild på chefsJO Elisabeth Rynning Fotograf: JOChefsJO Elisabeth Rynning (foto: Pernille Tofte)

ChefsJO har idag fattat beslut i ärendet och är mycket kritisk till att IVO inte kommit längre med att utveckla de metoder som behövs för att fullgöra kravet på att tillsynen ska bedrivas strategiskt, effektivt och enhetligt.

– Det är inte så vanligt att JO inleder ett initiativärende för att granska hur en ordinarie tillsynsmyndighet utövar sin tillsyn. Jag ansåg dock att det var viktigt att genomföra denna granskning eftersom människor som vårdas enligt de psykiatriska tvångslagarna befinner sig i en särskilt utsatt situation och vården många gånger innefattar olika tvångsåtgärder, säger Elisabeth Rynning.

I granskningen uppmärksammas bl.a. frågor om hur IVO följer upp vårdgivarnas användning av tvångsåtgärder och vården av patienter som hålls avskilda under lång tid. Den omfattar också IVO:s hantering av anmälningar enligt lex Maria och det s.k. säkerhetsregistret, där uppgifter om bl.a. verksamheter som bedriver psykiatrisk tvångsvård ska registreras av IVO.

– Jag kan konstatera att IVO inte har någon samlad kunskap om i vilken omfattning vårdgivarna använder tvångsåtgärder, säger Elisabeth Rynning. Min granskning visar att IVO inte heller har använt sig av de verktyg som myndigheten fått av lagstiftaren för att skaffa sig sådan kunskap, vilket jag anser är mycket allvarligt.

Det har även blivit tydligt att IVO:s regionala tillsynsavdelningar har handlagt anmälningar enligt lex Maria på olika sätt.

– Några avdelningar har anvisat vårdgivare att lämna in anmälan och utredning samtidigt till myndigheten, vilket fått till följd att det kunnat dröja mer än ett år efter den inträffade händelsen innan IVO fått in anmälan. Ett sådant förfarande är enligt min mening inte förenligt med lagstiftarens avsikt med regleringen, säger Elisabeth Rynning. Anmälningsskyldigheten enligt lex Maria syftar till att tillsyns­myndigheten ska få vetskap om händelser som medfört eller hade kunnat medföra allvarliga vårdskador i hälso- och sjukvården. För att anmälan ska kunna tjäna detta syfte är det förstås av stor vikt att IVO så snart som möjligt får information om den aktuella händelsen, fortsätter chefsJO, och framhåller att det är angeläget att IVO också sprider kunskapen bland vårdgivarna för att förebygga att liknande händelser inträffar igen.

Inte heller har det funnits någon enhetlig policy i IVO:s tillsyn av patienter som hålls avskilda under lång tid, ibland under flera år.

– En så ingripande åtgärd bör dessutom förutsätta ett uttryckligt lagstöd och omges av omfattande kontroll­åtgärder, säger Elisabeth Rynning. Här finns det brister i det gällande regelverket och jag gör därför en framställan till regeringen om översyn av lagstiftningen.

ChefsJO anser också att det är mycket allvarligt att brister i det s.k. säkerhetsregistret har kvarstått under en följd av år, trots påpekanden från bl.a. JO.

– Jag menar att det är helt oacceptabelt att registret inte varit uppdaterat under så lång tid och förväntar mig att IVO fortsättningsvis säkerställer att uppgifterna i registret hålls uppdaterade.

För ytterligare information eller vid intervjuförfrågan kontakta Anders Jansson, 08-786 50 98, anders.jansson@jo.se.

Läs hela beslutet

Senast uppdaterad 2021-04-28